Are you gonna take your last chance?

Jag drömde en trevlig dröm inatt. Den var ganska mysig, fast det erkänner jag inte riktigt för mig själv. Det känns inte som att jag borde det. När jag vaknade imorse kände jag mig iallafall ganska ensam och i stort behov av kramar och närhet. Det kändes även som att jag sovit högst en timme och ingenting i mig verkade må bra. Så jag sov vidare till halv nio. Då klev jag upp och åt några digestivekex innan jag gick till matten. Nu är jag inte efter längre iallafall, så en sak mindre som kommer epic faila. Idag har känts som en lång dag. Ganska konstig också. Tisdagar brukar vara konstiga.
Mitt stjärntäcke är i tvätten. Jag dör. Det tog även en massa tid innan jag hittade ett täcke som jag inte hade någon relation till. Ärligt talat var det enda jag hittade trasigt men jag tog det ändå. Men det bara funkar inte med några andra. Då börjar jag bara tänka på hur allt var när jag hade det där täcket på min säng förut, typ förra vintern, förra våren, sommaren förra hösten och allting. Jag måste säga till mamma att prioritera mitt stjärntäcke.
Rörigt. Ja. Men det är så det ska vara väl?

Någon gång ska jag skriva saker som folk förstår. Eller kanske inte. Nu ska jag iallafall hitta mig ett par byxor innan Olivia kommer hit. Frisk luft är ju alltid bra. Kan göra underverk, eller nåt. Nej. Bajs. Kan någon skjutsa oss till Arvika i sommar förresten? Det är viktigt.


-

Åh kan allt sluta vara så konstigt på ett dåligt sätt. Saker får gärna vara konstiga men helst konstiga på ett trevligt sätt. Inte konstiga så att man inte kan sova på nätterna och bara tänker på konstiga saker som är konstiga på ett dåligt sätt. Bajs fan vad konstigt. Konstigt konstigt konstigt konstigt och jag skolkade från spanskan idag och det var inte bra. För om jag börjar skolka från allt igen så kommer saker och ting inte bara att faila, de kommer att epic faila. Om inte jag pluggar isomeri en massa inatt så kommer antagligen saker att epic faila. Men jag kommer antagligen att däcka efter Scrubs eller efter en timme ned näsan i en bok jag läser just nu som är konstig. Faktiskt jättekonstig. Men konstig på ett bra sätt. Fan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta så det blir ju något slags mellanting. Säkert jättebra. Ja, jättebra. Jag är inte deppig egentligen. För sånt är onödigt. Är bara konstig, okej?

Ska nog städa mitt rum lite nu. Sånt brukar ju få tankarna att klarna, eller nåt. Kanske inte? Jag redde iallafall ut tovorna i mitt hår idag. Jag ska klippa mig på onsdag. Så då måste jag plugga som fan imorrn. Fast nu skulle jag ju städa. Hejdå.

Janey said it was time to go


We are turning into dust






















Now I can't feel anything


I can't make it without you





Jag hoppas att du vet hur mycket jag tycker om dig. För ärligt talat, vad skulle jag ta mig till om inte du fanns?


Janey's fingers in the cake








RSS 2.0