.

Ikväll har jag försökt skaffa mig en djupare förståelse för så abstrakta saker som paradoxer, svävat iväg till slingkvantgravitation och förbannat mig själv för att jag inte har sånt tålamod att jag verkligen kan lägga ner tiden som krävs för att iallafall på något plan verkligen FÖRSTÅ. Vad det hela handlar om, hur var och när och varför. Just nu känner jag en slags omättlig aptit på nästan all slags kunskap. Jag lånar böcker om historiska händelser, skriver ner det mesta jag kommer i kontakt med som jag vill lära mig mer om och uttnyttjar wikipedia och google till fullo. Rosornas revolution och ickevåld i allmänhet är ganska så väldigt intressant just nu. Jag behöver någon att diskutera alltsammans med. Och jag saknar Rättvisepartiets alla möten och demonstrationer och allt det där. Förövrigt, en mycket trevlig dag som har tillbringats på cafe station, ersboda och på kvällen i ett stall. Nästa vecka planeras mängder med matteräknande, tedrickande, och tid till att träffa människor som jag mår bra av att umgås med. Och det verkar som att det blir någon slags norgeresa till sportlovet. Jag känner att jag vill träffa släkt som jag saknat och tillbringa några dagar på en ö mitt ute i havet. Hm. Nåväl. Vi får se om jag tillbringar resten av natten med att sova eller inte. Godnatt iallafall.

Det som grott hela hösten och vintern och började krypa fram i december exploderar nu. Saker och ting har aldrig varit klarare än såhär, även fast tusen nya frågor föds varenda dag.

Min blogg ligger lite på is. Men den är snart tillbaka. Ikväll lyssnar jag på Tim Hanaur, Irya's playground, City and Colour och dricker sommarte och försöker skriva klart min artikel. Om några veckor åker jag till Göteborg och om allting blir som jag vill så blir det en natt i Stockholm också. Har hundratals tusentals planer och ibland glömmer jag bort att jag har kramat Joakim Thåström men det var en otroligt fantastisk oväntad och spektakulär händelse som inträffade för lite mer än en vecka sedan. I helgen har jag umgåtts med Izabelle och vi har druckit te och pratat viktiga saker, och sedan har jag varit på workshop i ickevåld, vilket var helt fantastiskt, ätit saffranspasta med vänner, återupptäckt folkkök samt rökt vattenpipa och druckit te i ett mörkt rum med en person som inte kan se seriös ut på bild och åkt buss och tänkt att nu är cirkeln bruten för jag har suttit här en gång och varit trasig och söndrig men nu är jag glad och kan inte sluta le och det snöar idag också precis som det gjorde den där dagen. Nu lägger jag allting bakom mig men det kommer alltid att finnas med mig ändå och jag vill aldrig lämna ifrån mig det. Men det är mitt lika mycket som det är ditt. Idag har jag besökt ett fantastiskt planetarium och hittat en bok med otroliga formuleringar och nu ska jag fortsätta skriva och sedan ska jag sova nångång senare. Kramar.

Lenders in the temple med Conor Oberst är nog en av de finaste låtar jag någonsin hört. Den känns som tusen nålar i huden och minst hundra melodier i huvudet, som tvåhundramiljoner hjärtslag. Det är en av de där låtarna som gör illa mig samtidigt som den håller ihop.

Det har på något vis snart försvunnit en hel vecka till. Jag har rökt vattenpipa, ätit mums mums med någon som nästan var en främling men visade sig ha intressanta saker att berätta, ramlat in i människor, suttit på golv, sprungit till en buss jag inte ens skulle med, druckit chai latte, fikat på Wayne's, skrivit två nationella prov, rensat mina garderober, fått tillbaka en novell som egentligen inte var en novell, låtit någon läsa en sida av en hemlighet vars helhet bestod av 18 sidor, varit hungrig hela tiden, ätit naturgodis, druckit sommarte och varit glad men upplevt februarimelankoli. Borrat in naglarna i handflatan tills det börjat svida för att på ett väldigt naivt sätt försöka bli av med tankar, tankar som inte alls hör hemma här, tankar och känslor som jag omsorgsfullt såg till att lämna i december. Jag vill ha tid för att skriva dikter som svider men det är så mycket annat som ska hinnas med. Jag har en deadline till sista februari som jag måste ta hänsyn till och sorgligt nog prioritera. En artikel om norrsken ska det iallafall bli. Men innan den här veckan är slut ska jag även ha hunnit ta mig till Sundsvall med en vän för att se Thåström och Johnossi. Jag ska försöka ignorera att min hals bränner och att mitt huvud snurrar. Sådant är lyxproblem. Imorrn ska jag gymma, städa mitt rum, tända rökelser och vila.

Men en vecka med många insikter, kan jag redan nu konstatera att det har varit.

Jag flög över ett stycke drömlandskap för att ta mig till en av mina finaste vänner.

Jag blir bländad och det gör lite ont, just nu. Finns någonting långt där inne som varit på flykt så länge nu, som liksom kräver sin rätt. Plockar fram det sådana här dagar, då låter jag det hända litegrann. Jag antar att det är sådant man måste tillåta för att komma nån vart. Och det där med att vara stillastående en längre period har väl aldrig varit min grej.

I stockholm fanns det en slags antydan om vår. Men jag och Caroline gömde oss inne på vårt favoritcafe i gamla stan i sju timmar och glömde allting där ute som kallades vardag.

Men ikväll tänker jag inte blogga mer än såhär. Bilder och lite mer text kommer då tiden finns. Lyssna på Stenbrott med Kent istället. Så sjukt jävla fantastisk, fortfarande.

Nu ska jag lägga mig i min säng och slockna. För ovanligheternas skull innan klockan två på natten. Godnatt.