Du begåvande min syn, med sövande narkotika och vaken stimulans
Igår sov jag mycket. Caroline ringde mig från finland och vi pratade länge och du lyckades faktiskt få mig på bättre humör och det är verkligen inte många som kan det när jag är på det där humöret då jag bara vill sluta tänka och inte behöva känna någonting alls. Och det är läskigt hur allt kan vara helt perfekt den ena sekunden men helt oförståeligt i nästa. Fast jag borde kanske vara van vid det här laget. Det finns så sjukt mycket jag skulle vilja skriva just nu, det är nästan så att mitt anteckningsblock skriker efter att bli skrivit i, men jag tvingar mig själv att låta bli, för ibland är det faktiskt bäst så. Så jag hoppas att allt fortfarande finns kristallklart i mitt minne när jag väl känner att det är okej att skriva om det. Idag steg jag upp när min pappa väckte mig strax innan ett och jag åkte till stan. Julia och Anders fick mig på något vis att köpa en vit klänning. Du kommer att se ut som en ängel i den, fast du är redan en ängel. Underbara människor som får mig på bra humör genom att bara vara de de är. Jag önskar att jag kunde skriva något storslaget och vackert just nu men det känns farligt att ens försöka. Jag letar efter någon slags odefinierbar perfektion även fast jag vet att någon sådan finns inte. Det är så kallt ute och det har snöat så mycket och även fast vi gick och lade oss klockan halv fyra så snöade det fortfarande även fast det snöat hela dagen. Inatt ska jag kolla på Criminal minds och vara vaken tills mina ljus brunnit ut, eller tills jag blir för trött för att hålla ögonen öppna och blåser ut de istället. Och det är verkligen varning för ras just nu. Men jag har inte en endaste tanke på att inte försöka hålla ihop mig själv. Att gräva ner sig i det som gör ont och känns för mycket är bara destruktivt. Tiden för det finns inte längre. Jag är lite glad, lite ledsen, ganska orolig, svag i kroppen men jag växer mig starkare. Och snart är det ett nytt år. Det ska bli intressant.
Tusen optimister kommer anklaga dig för stöld, du har inget val vännen
Ikväll är jag trött i sinnet och lite orolig i hjärtat. Jag har varit i stan och träffat Lisse och vi har bytt julklappar och pratat och sedan träffade jag Sofia lite. Jag somnade på bussen på väg hem. Vilket jag oftast gör. Men jag vaknar alltid i tid iallafall. Ikväll har jag tittat på en massa criminal minds-avsnitt och ätit aladdinhjärtan. Slängt i lite dörrar och brunnit ner en massa stearinljus. Jag känner för att skriva en massa argh argh argh för jag känner mig helt snurrig och konstig och visst vore det skönt om man inte brydde sig om sånthär alls egentligen. Synd att jag inte är sån. Nu: dricka kashmirte, försöka sluta oroa mig, skriva lite, kanske rita, sedan sova.
And the feeling coming from my bones, says find a home
Det var ju fint i tisdags.
It's like wishing for rain as I stand in the desert
Te är en väldigt bra grej när man känner sig lite trött men samtidigt känner för att sitta uppe hela natten och skriva konstiga saker i ett väldigt slitet anteckningsblock. Så det är nog så jag kommer spendera min natt. Med te och papper och penna, och så lite Criminal Minds också kanske. Imorgon ska jag träffa Lisse. Det var alldeles för länge sedan vi sågs nu. Alla får ha en trevlig natt. Kramar.
16:57
Min julafton var en trevlig liten sak. Vilket jag inte trodde att den skulle vara. Men det funkade bra att gömma sig under en filt och tända ljus och lyssna på samma låtar om och om igen och det funkade faktiskt bra att bara vara vi även fast den det där hålet alltid fanns där. Men det vore ju konstigt om det inte hade gjort det. Första julen utan dig. Första julen utan någon julkänsla alls, första julen då vi inte hade någon lutfisk på julbordet. Första julen då jag stod vid din grav och försökte hålla tillbaka tårarna. Jag har svårt för att säga saker på en kyrkogård.
Jag somnade typ tre gånger under julafton tror jag, men så går det när man råkar vara vaken alldeles för länge natten innan. Jag började skriva en lista över mina favoritögonblick det här året, vilket visade sig vara ett väldigt trevligt sätt att sysselsätta sig när klockan börjar närma sig tre på natten. Den listan innehåller 118 punkter nu, och jag blir så väldigt glad av att läsa igenom den. Jag fick väldigt många trevliga julklappar och min lillebror fick en stämapparat så han var snäll och stämde min gitarr. Jag tillbringade natten med att prata i telefon med en person som befann sig i en stuga mitt ute i ingenstans och senare med att kolla på Criminal minds och upptäcka hur väldigt mjukt och fint mitt nya sidenlakan var. Idag är det juldagen och den är ungefär som den brukar vara vartenda år. Jag har aldrig riktigt tyckt om juldagen och annandagen. Men den här dagen är inte precis som alla andra juldagar. Jag är lite gladare. Och lite mer hoppfull. Jag har legat i min säng och stirrat på mina tända ljus och lyssnat på min decemberspelningslista och tänkt och tänkt och inte kommit fram till något. Det finns någon som är så väldigt bra på att formulera sig så att jag verkligen måste fundera. Och livet slutar tack och lov aldrig att förvåna mig. Ikväll kommer Signe hit och jag ska försöka få henne att äta upp min choklad för konstigt nog så är julen den enda tid på året då jag inte är sugen på sånt. Konstigt nog.
Vissa situationer i mitt liv tycker jag om väldigt mycket.
Jag somnade typ tre gånger under julafton tror jag, men så går det när man råkar vara vaken alldeles för länge natten innan. Jag började skriva en lista över mina favoritögonblick det här året, vilket visade sig vara ett väldigt trevligt sätt att sysselsätta sig när klockan börjar närma sig tre på natten. Den listan innehåller 118 punkter nu, och jag blir så väldigt glad av att läsa igenom den. Jag fick väldigt många trevliga julklappar och min lillebror fick en stämapparat så han var snäll och stämde min gitarr. Jag tillbringade natten med att prata i telefon med en person som befann sig i en stuga mitt ute i ingenstans och senare med att kolla på Criminal minds och upptäcka hur väldigt mjukt och fint mitt nya sidenlakan var. Idag är det juldagen och den är ungefär som den brukar vara vartenda år. Jag har aldrig riktigt tyckt om juldagen och annandagen. Men den här dagen är inte precis som alla andra juldagar. Jag är lite gladare. Och lite mer hoppfull. Jag har legat i min säng och stirrat på mina tända ljus och lyssnat på min decemberspelningslista och tänkt och tänkt och inte kommit fram till något. Det finns någon som är så väldigt bra på att formulera sig så att jag verkligen måste fundera. Och livet slutar tack och lov aldrig att förvåna mig. Ikväll kommer Signe hit och jag ska försöka få henne att äta upp min choklad för konstigt nog så är julen den enda tid på året då jag inte är sugen på sånt. Konstigt nog.
Vissa situationer i mitt liv tycker jag om väldigt mycket.
Om jag hade lite kraft kvar att ge dig, om jag hade lite hjärta att dela med mig
Men så okomplicerade är ju aldrig saker och ting
Jag antar att det är något med den här tiden på dygnet. Mellan klockan tre och fyra på natten. Jag älskar det. För två somrar sedan satt jag alltid ute på min fönsterkarm invirad i ett täcke och lyssnade till fåglarna och morgonen då. Sedan kröp jag in genom fönstret igen och gick och lade mig och somnade nästan direkt. Jag saknar det.
Men inatt är det stjärnklart och när jag gick hem från Mikaela för en halvtimme sedan så låg det en massa snö på marken. Och jag stannade upp lite på cykelvägen mellan våra kvarter och tänkte på samma sak som jag alltid gör när jag tittar upp mot stjärnorna. Sedan gick jag in och låste om mig. Alla sov och det var helt tyst och jag såg inte ens till katten. Det var så märkligt stilla och jag kom på mig själv med att tänka att om jag bodde ensam i en liten lägenhet skulle jag sitta uppe hela nätterna och baka och pyssla och skriva och dricka te och bara sova några timmar per dygn om ens det. Fast vissa dagar skulle jag sova hela tiden och inte ens orka stiga upp förän det blev kväll och jag kunde gömma mig i mörkret och låtsas att jag inte alls sovit bort en hel dag. För jag gör inte sånt längre även om jag vill ibland. Fast det är ytterst sällan. Det är destruktvt att sova för mycket. Jag brukar oftast uppleva att folk alltid ställer så lätta frågor, men när du frågar något blir det liksom helt tyst och konstigt i huvudet för någon har aldrig frågat mig sådana saker förut och ärligt velat höra svaret. Och jag vill inte att du ska bli en av de där förbannade ytterligheterna som jag är så förjävla trött på nu. Men det kanske är en vinter för sent. Jag hoppas inte det.
Kanske bara borde gå och lägga mig. Gömma mig bland mina kuddar med indiska elefanter på och vänta på att jag ska börja tänka komplicerade tankar, för de kommer ändå även om jag inte vill det. Förresten är det så typiskt mig att börja blogga igen precis när jag skrivit att jag skulle sluta med det. Men så kan det ju bli. Nu ska jag lyssna på Spirit in the night några gånger till och sedan ska jag borsta tänderna. Kramar.
Men inatt är det stjärnklart och när jag gick hem från Mikaela för en halvtimme sedan så låg det en massa snö på marken. Och jag stannade upp lite på cykelvägen mellan våra kvarter och tänkte på samma sak som jag alltid gör när jag tittar upp mot stjärnorna. Sedan gick jag in och låste om mig. Alla sov och det var helt tyst och jag såg inte ens till katten. Det var så märkligt stilla och jag kom på mig själv med att tänka att om jag bodde ensam i en liten lägenhet skulle jag sitta uppe hela nätterna och baka och pyssla och skriva och dricka te och bara sova några timmar per dygn om ens det. Fast vissa dagar skulle jag sova hela tiden och inte ens orka stiga upp förän det blev kväll och jag kunde gömma mig i mörkret och låtsas att jag inte alls sovit bort en hel dag. För jag gör inte sånt längre även om jag vill ibland. Fast det är ytterst sällan. Det är destruktvt att sova för mycket. Jag brukar oftast uppleva att folk alltid ställer så lätta frågor, men när du frågar något blir det liksom helt tyst och konstigt i huvudet för någon har aldrig frågat mig sådana saker förut och ärligt velat höra svaret. Och jag vill inte att du ska bli en av de där förbannade ytterligheterna som jag är så förjävla trött på nu. Men det kanske är en vinter för sent. Jag hoppas inte det.
Kanske bara borde gå och lägga mig. Gömma mig bland mina kuddar med indiska elefanter på och vänta på att jag ska börja tänka komplicerade tankar, för de kommer ändå även om jag inte vill det. Förresten är det så typiskt mig att börja blogga igen precis när jag skrivit att jag skulle sluta med det. Men så kan det ju bli. Nu ska jag lyssna på Spirit in the night några gånger till och sedan ska jag borsta tänderna. Kramar.
Jag tror inte du förstår allt som du säger om det vackra i misär
Har glömt bort hur man egofotar men ändå. Ville egentligen mest få med mina örhängen på nån bild men det gick väl sådär med det. Nu är terminens, ÅRETS, sista prov avklarat och det är nästan lite märkligt. Har pluggat så sjukt äckligt mycket denna termin så jag känner mig nästan lite tom nu. Kom och gör mig levande någon. Fast sånt får man nog göra själv. Nu är det iallafall inte många dagar kvar av den här terminen och vi ska bara repa, repa och repa och på tisdag är det julavslutning. Tycker att det äger lite att det från början var tänkt att vi skulle spela en låt, förra veckan bestämde vi oss för en till, och den senaste veckan ytterligare två. Ska vara med och köra till en spansk låt, det kommer att bli väldigt intressant känner jag. Jag och Olivia har varit på lågstadiets julkonsert ikväll, det var så fint och det kändes nästan som att jag lite mindes hur det var att vara sådär liten. Nu ska jag nog bara dricka te resten av kvällen och sova tidigt (borde kanske skriva ett stort frågetecken här), kanske baka något om jag känner för det. Jag vet inte riktigt. Kram människor.
Min dröm var redan du
Idag har det snöat. Sådär att det är vitt på marken. Och jag lyssnar på Björn Afzelius och Mikael Wiehe och Om jag ska klara det här är så genial men samtidigt så väldigt vacker.
Det är ju så tyst här. Sådär att ljuden ekar mellan väggarna och man bara vill sätta sig ner med händerna för ansiktet för det finns ju inte ens nåt att se. Bara samma människor som passerar varenda dag och inte kommer någonstans och är jag en av dem eller vad gör jag ens här då. Det är lite för mörka dagar och för tysta nätter kanske. Jag saknar att höra ett regn, höra att något är i rörelse. Även om det är på god väg att krascha mot marken.
Människor är så otroligt naiva ibland.
Det är ju så tyst här. Sådär att ljuden ekar mellan väggarna och man bara vill sätta sig ner med händerna för ansiktet för det finns ju inte ens nåt att se. Bara samma människor som passerar varenda dag och inte kommer någonstans och är jag en av dem eller vad gör jag ens här då. Det är lite för mörka dagar och för tysta nätter kanske. Jag saknar att höra ett regn, höra att något är i rörelse. Även om det är på god väg att krascha mot marken.
Människor är så otroligt naiva ibland.
"Och är det verkligen möjligt att det kan snöa även fast det bara är juli?"
Jag kan inte sova. Eller jag vill inte sova rättare sagt. Det är tolv minusgrader ute och imorgonbitti kommer det förmodligen att vara ännu kallare. Jag har inte ens en riktig jacka och det är hål i mina byxor och jag tycker inte ens om byxor. Har gått i strumpbyxor och hood hela hösten. Inte riktigt okej kanske. Men jag vet inte. Kyla är en av alla de där sakerna jag inte riktigt kan förklara.
Idag kom jag på en till sak jag kunde lägga till på listan av saker som gör mig glad. Även fast jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Och så hittade jag en sak i utkast flera flera sidor bort. Jag försöker verkligen intala mig själv att jag inte minns vad det handlade om men det gör jag ju.
Jag har en bomb i min mage. Jag tycker att det är vackert med handleder och jag kan inte tänka när du ser på mig på det där sättet och på nätterna kan jag inte göra annat än att gå sönder. Jag vet inte hur man gör någonting rätt. Jag vet inte vad som är fel i din värld, och jag orkar inte ta mer från någon jag älskar. Jag vet att du alltid har en tår i ögonvrån och om jag ser på dig tillräckligt länge kan jag se den försvinna nerför din kind. Jag hatar att du bläddrar i samma böcker tusen gånger om, jag kan se dina sår men jag kan inte läka dem jag kan bara göra rent även fast jag vet att det svider. Och jag vill dö när du säger att du inte vill leva längre.
Det är otroligt jobbigt att upptäcka att såna där saker kan spela roll fortfarande. Även fast det var en hel årstid sedan. Kanske till och med två. Fast det känns som mycket längre. Och jag bara babblar nu för jag tappar bort alla sammanhang när jag gör såhär. Tim ringde ikväll. Det kändes ovant att höra hennes röst för det var ju så längesen och vi borde verkligen börja prata igen för jag saknarsaknar och det borde bli mars lite fortare. Det borde bli mer vitt på marken. Himlen borde synas oftare. Jag blev nästan bländad när jag gick mot busshållsplatsen i lördags. Och stod på sf-taket med dig fem timmar senare och räknade stjärnor. Det var inte så många. Fast vad vet jag.
Sov gott alla människor.
Idag kom jag på en till sak jag kunde lägga till på listan av saker som gör mig glad. Även fast jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Och så hittade jag en sak i utkast flera flera sidor bort. Jag försöker verkligen intala mig själv att jag inte minns vad det handlade om men det gör jag ju.
Jag har en bomb i min mage. Jag tycker att det är vackert med handleder och jag kan inte tänka när du ser på mig på det där sättet och på nätterna kan jag inte göra annat än att gå sönder. Jag vet inte hur man gör någonting rätt. Jag vet inte vad som är fel i din värld, och jag orkar inte ta mer från någon jag älskar. Jag vet att du alltid har en tår i ögonvrån och om jag ser på dig tillräckligt länge kan jag se den försvinna nerför din kind. Jag hatar att du bläddrar i samma böcker tusen gånger om, jag kan se dina sår men jag kan inte läka dem jag kan bara göra rent även fast jag vet att det svider. Och jag vill dö när du säger att du inte vill leva längre.
Det är otroligt jobbigt att upptäcka att såna där saker kan spela roll fortfarande. Även fast det var en hel årstid sedan. Kanske till och med två. Fast det känns som mycket längre. Och jag bara babblar nu för jag tappar bort alla sammanhang när jag gör såhär. Tim ringde ikväll. Det kändes ovant att höra hennes röst för det var ju så längesen och vi borde verkligen börja prata igen för jag saknarsaknar och det borde bli mars lite fortare. Det borde bli mer vitt på marken. Himlen borde synas oftare. Jag blev nästan bländad när jag gick mot busshållsplatsen i lördags. Och stod på sf-taket med dig fem timmar senare och räknade stjärnor. Det var inte så många. Fast vad vet jag.
Sov gott alla människor.
Jag älskar när du memorerar saker jag sagt och vänder det mot mig
Människorna i staden försvinner i små rökpuffar
Idag är en sån där dag då jag skulle vilja stanna tiden. Inte för att jag tror på tiden men ändå. Ibland vill jag bara frysa ett ögonblick och ta ett steg åt sidan och studera någons ansiktsuttryck eller bara skjuta lite på att ögonblicket ta slut. Perfekta ögonblick kan göra mig ledsen för det känns som att de aldrig kan komma igen även fast jag vet att de kan det. Men världen gör mig ledsen och glad samtidigt hela tiden och då vet jag inte vad jag ska ta mig till riktigt. Jag är kär i hela världen men jag hatar den. Hade jag skrivit i mitt anteckningsblock nån kväll bland alla anteckningar om nervceller och synapser och hjärnbarken och snabbkopplingar i ryggmärgen. Mitt andra anteckningsblock är söndrigt och jag kommer mig bara för att skriva i det nångång där mitt i natten precis efter att jag hört din röst och egentligen borde sova och sluta tänka.
Jag kan inte blogga just nu. Jag önskar att jag kunde det men det kan jag inte. Jag tänker förmodligen antingen stänga den här bloggen eller så har jag den öppen så att jag länka min nya bloggadress sedan. För en sån kommer någongång innan nästa år hade jag tänkt mig. Då jag har tid att skriva om mina invecklade tankar igen. Då ska jag slå hål på min rastlöshet. Den äter sig liksom in i mig och jag saknar att springa på möten och gå i demonstrationståg och skrika och jag saknar att vara en del av allt det där. Jag behöver en storm tror jag, ett stort oväder kanske till och med en orkan, iallafall något som tvingar mig att börja brinna igen. Vart tog den där elden vägen? Jag älskar att repa på fredagarna efter skolan och spåra ut totalt till Smells like teen spirit och julavslutningen kommer bli så jävla bra tack vare oss. Jag lyssnar på Navid Modiri & Gudarna på nätterna och älskar deras lite speciella texter och glada musik. Älskar att det finns både ilska och hopp i deras låtar. Dagen jag fick nog var en måndag. Ikväll ska jag på något vis trycka undan de panikartade känslorna över nästa vecka och allt jag borde göra men inte orkar med och istället prata med Caroline för jag behöver höra hennes röst och jag behöver prata med någon som vet vem jag är.
hur ska vi gå vidare nu, när vi vet allt om varandra?
Jag kan inte blogga just nu. Jag önskar att jag kunde det men det kan jag inte. Jag tänker förmodligen antingen stänga den här bloggen eller så har jag den öppen så att jag länka min nya bloggadress sedan. För en sån kommer någongång innan nästa år hade jag tänkt mig. Då jag har tid att skriva om mina invecklade tankar igen. Då ska jag slå hål på min rastlöshet. Den äter sig liksom in i mig och jag saknar att springa på möten och gå i demonstrationståg och skrika och jag saknar att vara en del av allt det där. Jag behöver en storm tror jag, ett stort oväder kanske till och med en orkan, iallafall något som tvingar mig att börja brinna igen. Vart tog den där elden vägen? Jag älskar att repa på fredagarna efter skolan och spåra ut totalt till Smells like teen spirit och julavslutningen kommer bli så jävla bra tack vare oss. Jag lyssnar på Navid Modiri & Gudarna på nätterna och älskar deras lite speciella texter och glada musik. Älskar att det finns både ilska och hopp i deras låtar. Dagen jag fick nog var en måndag. Ikväll ska jag på något vis trycka undan de panikartade känslorna över nästa vecka och allt jag borde göra men inte orkar med och istället prata med Caroline för jag behöver höra hennes röst och jag behöver prata med någon som vet vem jag är.
hur ska vi gå vidare nu, när vi vet allt om varandra?
23:19
Det är ju ganska konstigt sånthära. Igår gick jag och lade mig innan klockan tio för första gången på flera år. Dagens första lektion bestod av en föreläsning i matsalen som var väldigt, väldigt bra, men trots det så höll jag på att somna flera gånger. Jag ska aldrig mer gå och lägga mig innan klockan tio igen. Det är nog helt enkelt inte min grej.
Det känns plötsligt lite udda att ha en blogg.
Nu ska jag skriva lite sedan kanske jag ska sova. Eller så är jag vaken hela natten för sånt är ganska fint. Det är ju fullmåne. Kram.
Det känns plötsligt lite udda att ha en blogg.
Nu ska jag skriva lite sedan kanske jag ska sova. Eller så är jag vaken hela natten för sånt är ganska fint. Det är ju fullmåne. Kram.
