sunset city
jag minns varenda scen ifrån vår film
lillebror och pappa
happily screwed
olivia
tolv dagar i huvudstaden.
lång resa söder frukost på fönsterkarm vid öppet fönster världens bästa utsikt stigbergsgatan tunnelbana 32 grader i skuggan mjukglass gamla stan trötta fötter secondhand antikvariat kungsträdgården världens finaste vän erstatrappor gammaldags hiss ballerinakex böcker bulgur gatumusikanter telefonsamtal från peace and love jordgubbar i observatorielunden med caroline sena kvällar solljus fritt fall kyssar när en älskad besöker huvustaden saft stockholms skärgård indiska butiker rökelsedoft okända gator fishermans byxor citronträd tomas tranströmer regndroppar sitta lutad mot husvägg i skuggan på fjällgatan och läsa takterass se solen förvandlas till ett glödande klot och sedan försvinna oväntat möte på centralstationen sova på madrass örtcigaretter midsommar grilla träffa fin tidigare okänd släkt djurgårdsfärjan skumt café värmebölja lyssna till john fogerty ströva omkring idylliskt lantställe vackra tapeter och pappersfåglar
och massvis med annat fint.
finns för mycket att skriva om.
Imorgon åker jag till Stockholm.
you must be out of your mind
Jag tror att jag står på gränsen nu och om jag någonsin skulle säga att jag klarar inte av detta så skulle det vara den här natten men jag kommer inte att säga det och ibland tror jag att vi kan gå genom eld och det är därför jag inte säger något inatt. Jag förstår inte. Jag förstår ingenting. Tankegångar slår sönder mitt försvar ibland. Känslor är någon annanstans. Och jag måste ligga på mitt golv och tänka fan fan fan och jag måste lyssna på donovan eller the magnetic fields och tänka att den här natten kommer döda mig. if you think you can leave the past behind if you thing you can simply press rewind you must be out of your mind
Det finns inga dagar som är som varandra längre.
jag har lärt mig att aldrig få nog av saker som tar slut
Och jag tillbringade helgen med någon jag älskar nästintill obegripligt mycket. Vi lyssnade till ett regn och somnade sent (eller tidigt på morgonen). I hemlighet avgudar jag vädret just nu, då det växlar mellan ösregn och solsken på ett sådant vis att man aldrig riktigt vet hur det kommer att bete sig. Idag hälsade jag på i en liten by och tillbringade dagen med Fredrik och Emma, vi drack te och åt mandariner, spådde i tarotkort, gungade, skrattade massvis, pratade och diskuterade en hel del.
Nu ska jag väva mig ett nät av drömmar, svepa in mig i det och hoppas på att tankarna ska ge med sig och överlämna mig till landet där allting är möjligt. Godnatt.
one day our generation is gonna rule the population
(lisettes bild)
Och så gick jag ut grundskolan med ett fruktansvärt vemod i kroppen. En sådan där hopplös saknad och plötslig tillgivenhet för alla de man spenderat dessa år med. Jag lämnade skolområdet bakom mig med tveksamma tårar i ögonen efter att ha kramat någon som det kändes extra mycket att lämna, och gick ensam hem på varm asfalt med trasiga strumpbyxor och någon slags halv vetskap inom mig.
here comes the sun
Torsdags var en väldigt bra dag. Sista repet innan skolavslutningen, staden i en väldans massa soliga timmar, en vän som var lycksalig över att ha tagit studenten, jordgubbspicknick med Alice, fina bra människor i Sf-parken, nytt folk, sådana man kan dela skratt med, och timmar med någon vars kyssar gör mig galen.
Nu har jag gått ut grundskolan och det är sommarlov och jag är full av blandade känslor inför allting.
and the world's got me dizzy again
(tillbringar en hel dag i sängen med en älskad kaospojke, röker renlav och suspekta indiska örtcigaretter, gömmer mig i skogen med en vän och vi lovar varandra saker vi kanske inte kommer kunna hålla, somnar bredvid någon som är en och nittio lång, hanterar saker och ting som blev över från en tid som aldrig riktigt var där, dansar galet mycket och finaste kultiration spelar, lejoninna är så fantastiskt och vi cyklar hem klockan halv två på natten, äter pasta och sover tre i en dubbelsäng, jag hatar för ett ögonblick det brinnande behovet av ensamhet som jag hela tiden kräver trots att jag allt som oftast verkar snurra omkring i en oövervinnerlig rastlöshet, jag önskar mig regn igen, och det borde gå neråt nu men det struntar jag i för jag flyger).
Johnossi var sjukt jävla fantastiska i fredags, vi hade inga biljetter till yran men hade de bästa platserna utanför och vi dansade som bara vi kan, så man blev varm trots att det egentligen var regnigt och kallt. Fina människor och sommarcider i parken, och hela helgen har det spöregnat och varit solsken om vartannat.
Ikväll håller Bright eyes mig sällskap och jag sorterar lite tankar, för en gångs skull. Om två veckor är det sommarlov och då åker jag till Stockholm.
another travelin' song
Svenska akademien och kardemummakladdkaka. Så kan man spendera den där tiden mellan melankoli och upprymdhet. Fast melankoli är en känsla som tar mycket plats. Det ryms inte mycket mer sen.
Jag tänder rökelser vars skelett ringlar sig likt ormar mot taket. Vaknar 06:50 och en rand av solljus har målat min huvudkudde och i den där känslan av vakenhet som blandar sig med sömn drar jag nästan efter andan av hänförelse.
Finns väl mycket att säga, men jag vill inte uttrycka mig i låttexter, vill inte beröva mig själv på det självklara i att få uttrycka sig med egna ord. Och jag bad om ett regn ikväll. Godnatt.
Och jag älskar känslan av att det är utom ens kontroll.
Antecknar världsteorier under lektionerna, insikter. Kan inte plugga, har aldrig varit såhär okoncentrerad någonsin. Kastar mig in i tankegångar och umgås med älskade Lucas, försöker på någon nivå ta upp skrivandet igen, det som är utöver endast lösryckta meningar. Och det krävs tusentals fiender för att erkänna nya världar. Bygger på någonting viktigt, dricker brännässelte och nätterna är i mitt revir igen. Läser Gunnar Ekelöf och flyr, ifrågasätter.
Jag vill fläta hela världen i flammor av kaos, väva in varenda korn av självklarhet
Och verkligheten är en hårsmån ifrån att passera.
Vill ta isär orden.
För jag blir sjuk av allt det här.
Hur någons närhet helt och hållet kan tvätta bort all logik.
Hur man kan gå från att dansa sig lycklig med några av de finaste människor man känner till att begrava sig i melankoli.
Hur man kan dansa fram på en äng mitt i natten och inte vara rädd för björnar.
Hur man kan älska någon och upptäcka att känslorna inte längre flyger iväg.
Hur det som förut varit viktigt plötsligt inte längre spelar någon roll.
Hur man kan känna att man befinner sig på randen till ett exploderande lyckorus mitt i natten.
Hur man kan beröras så av att någon vänder ryggen till.
Hur man kan promenera barfota med någon på varm asfalt sent på kvällen, händerna sammanflätade och tankarna nästan i symbios. Men ingenting är exakt (inte ens ett varv runt solen)
Hur man kan känna att man dör av allt som stänger in och begränsar.
Hur man kan tillåta någon att välta ens verklighet.
Hur man kan blunda till ljudet av sina egna frågor och någon annans andetag.
Och ibland försöker jag översätta förbjudna fragment av känslor till någonting som jag kan dela med mig av.
Springer omkring i trosor och ett tunt linne och ANDAS
