.

Jag känner att jag vill se Glesbygdn i sommar. Jag känner också att jag vill ha en Glesbygdn t-shirt. Andra saker jag känner är typ förvirring, tristess och rastlöshet. Jag är utan kamera i allra minst två veckor framöver. Troligast tre. Det är en lite ångestframkallande tanke och när den känslolöse mannen packade ner kamerahuset i en vit plastpåse och virade gummisnoddar runt den föll några tårar nerför mina kinder och jag kände att jag var tvungen att gå ut därifrån och sätta mig på asfalten lite. Och jag har inga planer på att använda våran kompaktkamera som jag var väldigt god vän med innan December, för alltså nej. Det är en bra kompaktkamera men alltså det funkar bara inte. Kan inte göra det. Kör hellre på min Trust 550 med 1.3 megapixel som tar väldigt mysiga bilder. Faktiskt. Och imorgon ska en engångskamera införskaffas. Jag känner även en stark längtan till en polaroidkamera. Det är bara så tragiskt att jag aldrig skulle ha råd med fotopapper. Bajs. Hade utvecklingssamtal idag. Tore är nog den enda lärare som någonsin förstått mig. Det gör ingenting att han kallar mig obstinant för jag vet att han inte menar någonting negativt och jag har ingenting emot att ställa mig på andra sidan reglerna. Efteråt sa pappa att han förstod vad jag menade med Tores andning. Det går bara inte att förklara. Man måste uppleva det.

Studiedag imorrn. Tänkte pallra mig upp vid nio för att lyckas plugga nåt, sen staden halv två med Olivia. Ses vi där?
Nu måste jag ut känner jag. Jag vill gunga med någon. Jag saknar faktiskt förra våren litegrann, på sätt och vis.