I tell my love to wreck it all
Har läst mycket Paulo Coelho idag. Veronika bestämmer sig för att dö är en ganska så fantastisk bok. Och lyssnat på Anthony Green. Städat. Saknat och såntdär. Om några minuter ska jag bege mig ut i kylan och möta Izabelle. Fint fint. Känner att jag börjar uppskatta att ha en blogg igen. Det är ju faktiskt ganska trevligt. Har även börjat överge tankarna på att göra en ny, det är ju faktiskt, ganska onödigt? Men designen vill jag göra något åt. Jag undrar hur mycket tid som kommer att finnas över till sånt när skolan börjar igen. Hemska tanke. Jag tänker på blandskivor jag vill göra åt personer men tvekar, borde tänka en gång extra. Jag stänger av min mobil allt oftare och det är en ganska befriande känsla. Det är ju hemskt att man ska vara så beroende av en pryl, som om man aldrig får vara ifred. Jag vill inte vara tillgänglig alltid. Inte hela tiden. Jag tänker på kameror, dianaobjektiv, polaroidfilm och min systemkamera som jag borde läsa manualen till. Och gitarren. Den ger mig väldigt mycket dåligt samvete. Jag har läst igenom det som blev skrivet inatt och jag är nöjd. Jag var inte det inatt men nu är jag det. Och det är bra. Nu lyssnar jag på re:stacks med Bon Iver och det är vackertvackert och jag är glad ikväll.
Kommentarer
Trackback
