Spring på under tre minuter, ett femtonhundrameters lopp
Igårnatt så somnade jag på mitt golv strax efter klockan två. Det var ett intressant ställe att sova på. Jag vaknade dock två timmar senare av att jag inte släckt min läslampa och kom på att jag föredrog sängen ändå. Men golvet var trevligt också, på sitt sätt. Jag har tänkt väldigt mycket på Veronika bestämmer sig för att dö. Det är en såndär bok som jag skulle vilja köpa många av och sedan ge bort till vissa personer, de som jag vet skulle få ut något av att läsa den. Eller just de personer som behöver få en knuff i ryggen. Jag lyssnar på Kent ikväll. Jag håller andan med dig för jag vet hur du känner. Och Jockes texter är fortfarande så hiskeligt vackra att det nästan blir hemskt ibland. För de tar sig ända in i själen och plockar loss en massa bitar och sedan vet jag inte vart de tar vägen. Men. Jag tänkte inte skriva så mycket mer här ikväll, idag är inte en av mina favoritdagar. Men det gör inget. Sådant går över. Idag är förresten ett datum som ger mig väldigt konstiga minnen om saker som hänt för något som känns som flera år sedan. Vilket inte stämmer. Och nej. Nu. Säger jag godnatt fast någon sömn lär det inte bli på ett tag. Kramar.
Kommentarer
Trackback
