This clock never seemed so alive
Jag lärde mig ett nytt ord idag. Ambivalent. Jag har inte hört det ordet förut, iallafall inte lagt det på minnet. Jag skrev upp det i mitt lilla block som jag alltid bär med mig. Det ska jag skriva upp ord i, och saker jag kommer på som jag inte vill glömma bort. Jag tycker om ord. Det är som tankar ihoptrycka till några få bokstäver. Jag gillar korta, fina ord som är svåra. Eller långa enkla. Eller en blandning. Jag gillar betydelsen av ambivalent för det passar mig utmärkt. Jag känner mig ambivalent inför många saker. Särskilt idag, när Caroline ringde och väckte mig klockan halv sju. Det är fint att vakna på det sättet, att få prata några minuter med en av de personer man tycker om allra bäst, sådär när man knappt ens är helt vaken och fortfarande har drömmar i huvudet som är sega som kola. Då får jag lite ordning av att höra en fin röst. Men jag tycker inte om att behöva vakna så tidigt och behöva befinna mig i skolan en och en halv timme senare. Jag måste ordna mina känslor så att de kan klara sig en dag där. Så att jag kan det. Det var okej förut. Inte idag dock. Kanske imorgon. Jag hoppas det. Kanske nästa vecka blir bättre. Annars bara glada miner. Jag mår fint, mår bra. Men rastlösheten finns ju där, finns alltid där. Jag pratar mycket med min pappa om kvällarna, men någon blir alltid arg. Oftast båda två. Och min lillebror, som protesterar när våra röster blir för höga och arga, genom att knacka i väggen. Han försöker ju sova.
Idag satt jag och Iza vid ett stort fönster på biblioteket. Jag gillar verkligen biblioteket, men jag gömmer mig lite. Bli arg på mig själv när jag inser det men är ovillig att göra något åt det. Men Izabell är bra. Vi är bra. Att sitta vid ett stort fönster på biblioteket och prata är bra. Men ikväll upptäckte jag att jag är för tankspridd för att ens kunna baka en kladdkaka. Att baka kladdkaka är något jag gjort ofantligt många gånger i mitt liv, så jag kan ju receptet i princip utantill. Så jag börjar tänka på annat. Och glömmer bort hur många matskedar kakao jag tillsatt. Två, eller alla fyra? Eller tre. Det är kakao i smeten men jag har ingen som helst aning om hur mycket. Det är ungefär lika illa som när jag i höstas hela tiden nästan cyklade in i lyktstolpar lite här och var för jag tänkte på annat. Men det är helt okej för tankspridd, ja, det är okej att vara det. Kanske bra också. Ja. Ikväll, inatt, ska jag skriva tills jag får feber. I bröstet och i mellangärdet. Tills jag korrigerat mina hjärtslag. Jag ska ligga på mitt golv och skriva tills alla gått och lagt sig och det är alldeles tyst, då ska jag krypa ner i min säng och sova. Och hoppas att febern försvinner under natten. Kramar.
ambivalent lärde jag mig när jag såg girl, interrupted första gången :( det är ett ganska trevligt ord och det är en ganska trevlig film :( anna hej jag missade kanske hela franskan och 20 min datorkunskap. :( för jag sov i en timme extra det är så himla fint att sova brevid någon :( hittade typ alla brev du har skickat till mig igår när jag städade :( jag saknar dig :<<<<<<<<<<<
Vi kan se den filmen när jag kommer till dig för jag har aldrig sett den och om den är bra vill jag se den. Och så kan vi prata om vad vi haft för oss de senaste ett och ett halvt åren ehe. Känns som att jag inte vet något knappt. Sova bredvid någon är ganska sådär underbart och jag gillar att sova bredvid personer som är längre än mig, det blir jag extra glad av. livet är fint då. Jag har dina brev i en låda under min säng där jag har brev jag tycker om. Jag vill skriva mer brev till dig argh. jag kanske börjar göra det. Det fore fint. Jag har inte skrivit ett brev till någon på sorgligt länge. Och saknar dig en massa
jag borde kanske också skriva brev. det är ganska fint och bkksdhkjhvsd. allt är så konstigt. jag och rasmus har madrasser över hela mitt golv och sover där hela tiden det är lite bäst. alltså ja usch det är så himla länge som inte alls borde varit så tyst ljfdlgjfdl. den filmen är jättefin :(
Handskrivna riktiga brev är något av det jag tycker om allra bäst. Jag tror jag ska börja skriva brev igen och skicka till lite olika människor. Folk blir glada av sånt hoppas jag, jag blir det iallafall. och vill sova på madrasserna på ditt golv. Tycker inte heller om tystnaden för vet inte ens vart den kom ifrån. jag har en massa att berätta åh. Kommer inte ens ihåg allt själv haha. öh.
Det är så mysigt att läsa det du skriver. Allt känns så äkta och det är sällan man känner så för saker som någon skriver i en blogg. Det är fint!
/ Sona/Tiger/Whatever du minns mig som
P.S Jaaa... jag skaffade mig blogg igen. Får se om det blir något ordentligt av det. :)
