.

Inatt: mycket tedrickande och mycket lyssnande på Bo Kaspers orkester. Så otroligt fint. Har pratat med Caroline i massvis med timmar som vi alltid gör och jag känner mig märkligt lätt om hjärtat. Livet är ganska fint ibland. Kanske oftare än ibland faktiskt, om man tänker efter lite eller inte tänker så mycket alls. Det är lite både och. Jag känner mig som en människa igen, eller iallafall som en levande varelse som inte får konstiga små panikattacker av helt slumpmässiga grejer som att till exempel, eller haha nej, jag ska nog inte ens skriva det här för det kommer jag bara ångra. Så vi hoppar över det. Idag har jag gått runt väldigt mycket med Olivia och haft väldigt ont i min axel. Men min kamera ska vara med överallt igen. Jag vill ha det så, vill kunna såntdär igen. Och åh. Argh. Och ja. Nu ska jag snart förflytta mig till min säng och skriva tills mina ögon blir trötta. Då ska jag kanske sova. Kramar.