.

Jag blev klar med mitt rum för nån timme sedan. Nu måste jag låta det vara såhär hela sommaren, för jag har redan ändrat på det fler gånger än vad som borde vara möjligt. Och det blev faktiskt bra den här gången. Så säger jag alltid, men man kan ju alltid hoppas att jag nöjer mig den här gången. Varför är jag så hopplös?

Idag kom Siri hem. Troligen så har hon tillbringat fem nätter i våra grannars garage. Det är lite sjukt, men nu är hon iallafall hemma och hon var så hungrig och hennes päls var lite flottig och hon har jamat helt desperat hela aftonen. Jag har varit nere på marknaden tills det började blåsa galet mycket vid fyra och jag och Olivia var trötta och min Twisterglass droppade som fan. Nu har jag precis tuggat bort den äckliga eftersmaken efter järntabletterna med ballerinakex och borstat tänderna och funderar på att skriva klart svenskagrejen. Jag undrar om den ska vara inlämnad imorrn och om vi ska ha argumentationen då. Eller så fortsätter jag nog bara att lyssna på Paul Simon och begrunda himlen. Den är några nyanser mörkare än laxrosa och kanske ska jag inte sova inatt heller. Är det någon som vill träffa mig i veckan innan jag åker till Stockholm? Och kanske dör, höll jag på att skriva nu, men alltså. Jag vet inte?

Jag vet ingenting? Ska nog sova ändå. Godnatt.

Idag var en otroligt bra dag på många sätt. Jag gjorde spanskaprovet imorse och det gick otroligt bra och det var antagligen för att jag skulle ha gjort det för en och en halv vecka sen och visste vad alla frågor var och sånt, men ändå. Jag och Signe blev klara med texten till våran so-redovisning och det praktiska hemkunskapsprovet gick bra, och vi fick veta resultatet på det förra och det kändes också otroligt bra. Sedan såg vi en otroligt fin film på svenskan och på matten fick vi tillbaka matteproven och det var helt otroligt på alla sätt och vis för jag är inte precis van vid att få vg i matte. Så det var otroligt fint, och sedan var det sommar ute och allt var bara otroligt konstigt och bra på något sätt. Sedan pluggade jag otroligt nog och sedan åkte jag in till stan för att träffa Christopher och det var också väldigt fint, och nu ska jag otroligt nog plugga hela natten för att jag vet inte riktigt men det känns som rätt sak att göra.

Det här inlägget var nog otroligt tråkigt men jag känner att jag måste använda ordet otroligt otroligt mycket nu för allting är ju ganska otroligt. Och alltså nu märker jag hur otroligt konstigt det ordet låter efter ett tag. Otroligt nog ska jag hinna klart med två slöjdarbeten imorgon, och det vore ju rätt otroligt om jag skulle hinna med det. Otroligt nog kan jag nog kolets kretslopp nu och åh om bara vår katt kunde komma hem skulle jag vara så glad. Och nu glömde jag nästan den otroligaste saken av dem alla, och det är att om precis en vecka ser jag Bruce Springsteen och jag dör för en vecka är inte länge, det är otroligt lite och två kvällar i rad och ofta mitt hjärta kommer palla det, men det kommer det att göra och det kommer nog vara helt otroligt fint att vara där, hoppas jag. When I grow up I call you mine. Molotov Jive är så otroligt fina och jag vill bara kunna ta mig till alla festivaler i sommar och åh vilka dyker upp i Sf-parken imorgon och försöker planka Nordic rock med oss? Eller bara sitter i gräset och umgås? Vilken tid var det nu igen? JAG ÄR HUNGRIG.
Jag suger på att ladda upp bilder just nu men jag har inte tiiiid och haha förlåt för det här inlägget, det var varken poetiskt eller särskilt svårt alls, men nu blev det såhär och nuuuu ska jag hitta mig nåt att äta och sällskapa med mina no-böcker tills mina hjärnceller protesterar. KRAMAR ÄR LÖSNINGEN PÅ ALLT. Och jag är märkligt imun mot ditt ansikte nu. Helgen blir bra! Och varm, har jag hört. Och jag skulle sluta skriva nu. HEJDÅ, ni är fina!

Kulturnatta var ganska konstigt och jag växlade mellan att vara ledsen och att vara glad och flummig. På dagen hann vi med att hoppa hoppborg och troligen skrämma de stackars småbarnen som väntade på sin tur och på kvällen lånade jag en Free Hugs-skylt av Julia och vi fick massor av kramar kramar av random människor. Jag gick igenom folkhavet under Lover of mine och kände att jag ville släppa någon slags bomb över alla lyckliga par. Kvällen slutade dock med armarna om en relativt okänd person som jag dock hoppas kommer ihåg mitt namn. När jag kom hem vid halv tre på natten gjorde mina ben så ont och det levde om så mycket i mina öron och fåglarna kvittrade utanför mitt fönster och jag satt en stund vid köksbordet med Siri i famnen och åt ostbågar som av någon anledning låg utspridda över bordet. Jag sov askonstigt hela natten och Siri jamade och jamade och jag vaknade av det hela tiden och solen som letade sig in genom mina persienner irriterade ideligen min sömn.

Finns så mycket att skriva om gårdagen men det får vara. Min kamera fick stanna hemma på kvällen och det var ju då alla intressanta saker hände, men jag ska lägga in bilderna jag knäppte på dagen senare. Inatt om jag hinner. Idag har jag följt med min pappa och lillebror till stugan och faktiskt pluggat. Jag tror dock att den enda anledningen till att jag för en gångs skull pluggade var att jag visste att jag skulle bli tvungen att hjälpa dem att kratta ifall jag inte gjorde det, och det är faktiskt ännu tråkigare än att plugga. Sedan har jag suttit på en bänk med Olivia och pratat, och när vi gick hemåt kom ännu en regnskur och det blev så fruktansvärt vackert med solen och det faktum att det var varmt i luften. Nu känns det som att den här dagen har gått väldigt snabbt och jag känner ingen dragning till skolan imorgon, orkar inte hur allting hela tiden måste förändras särskilt när det inte alls passar även fast det här egentligen är vad jag velat en tid nu. Kan ändå inte påstå att det inte känns. Har saknat en riktig känsla.

Nu fattar jag inte riktigt att Glesbygd'n ska till täfteåfestivalen. SÅ JÄVLA KUL. Åh.

Min helg har varit ganska lagom på något sätt. Bra men inte så att jag inte har hunnit sova nåt eller gått sönder mina ben. Igår var det jävligt mycket sommarväder och jag och Olivia chillade med pyjamaskläder på ett bord utanför kiosken (ohja, vad fjortisar vi är) med naturgodis och rättvisemärkt choklad. Och glass. Jag är otroligt trött på typsnittet på mina bloggrubriker men kan inte komma på vilket jag ska använda för att inte störa mig på det. Jag är även extremt trött på mitt rum igen men jag börjar ge upp de här tankarna om att jag någon gång ska bli nöjd. Det finns bara inte. Så det får vara såhär (kan vi låtas iallafall. jag kommer försöka göra om det igen så fort jag har tid). Jag hade planer på att faktiskt SOVA i veckan, för allt spårade nästan förra veckan och jag såg typ halvt medvetslös ut ibland. Glamouröst värre. Nu har jag pluggat lite till biologiförhöret imorgon och jag är typ väldigt väldigt hungrig och mitt huvud gör lite ont, men jag ska nog gå och duscha nu och sen måste jag ut. Imorgon kommer jag troligen låta Olivia dra med mig till staden och folk får gärna hälsa på mig då för jag brukar inte trivas i alla butiker Olivia tycker att vi ska besöka. Förlåt Olivia, gillar inte kicks men älskar dig ändå och tycker det är rätt kul att din mamma typ tror att vi är ihop. Kulturnatta på lördag, kommer äga. Hoppas på att träffa några av människorna jag umgicks med förra året som jag inte sett sen dess! Dyk upp så blir jag glad. Hejs.

Jag såg en död fågel idag.

Arjeplog kändes som något som blivit kvar. Efter en stor pandemi eller ett krig. Som om hela världen blivit utplånad, hela världen utom Arjeplog som frös vid år 1968 eller nåt liknande.

Det är något särskilt med att åka buss tidigt på morgonen. Jag vet inte om det är det här med att sömnen gömt sig långt inne i ens kropp och man inte kan sova även fast klockan är sex på morgonen och man bara sovit ett fåtal timmar eller om det handlar om de dimmiga landskapen som flimrar förbi utanför fönstret som någon slags förvildad saga. Med musik i öronen och lite äckligt gelatingodis som jag egentligen inte borde äta kan det inte bli särskilt mycket bättre. Jag vet att en röst i mitt öra som jag desperat försökte tysta viskade att jo det skulle det visst kunna, och det vore ifall det var 2006 och vinter. Before life began to tear us apart. Jag höjde bara musiken och rösten tystnade till slut. Bra.
Skellefteå är trevligt på morgonen när torget är tomt och det är regn på bänkarna och de enda som verkar vara vid liv förutom du själv är några securitassnubbar utanför föreningssparbanken som dricker äckligt kaffe i en plastmuggar. Klockan var endast åtta på morgonen men min buss gick inte förän tio så jag gick glatt omkring och satte upp lappar. Jag älskar seriöst att 365:a i andra städer än i den jag bor i. Skellefteå var ganska fattigt på gatukonst. Hittade flera lappar som handlade om nån Gerd som jag fann rätt intressanta eftersom att de dök upp med jämna mellanrum och var ganska bittra. Den här stolpen har fler läsare än din blogg. Vid den lappen satte jag upp en egen med röd text "Gerd, kontakta mig!" Kan ju alltid försöka värva 365:are, tänkte jag. Jag satte upp en rosa kramlapp på ett grått skåp och en man glodde sönder, jag log glatt. Satte mig ner på marken vid fontänen och åt min macka. Jag suger på att vara vegetarian, eller ja failvegetarian. Ljust bröd med gurka och tomater. Jag ska bli bra på det här nån gång, när jag har tid att bry mig om att jag ibland inte kan stå upp utan att allt snurrar. (Det är en ganska befriande känsla, faktiskt. Ibland.) Tittade lite i skyltfönster och lämnade en post it-lapp på en dörr. "Hej! Det här verkar vara en fin affär, men den öppnar dock en timme efter att min buss kommit :( Ha en bra dag! /Uggla." Jag hoppas att jag gjorde ägaren till affären glad.

Det var ganska mycket skog resten av vägen till det ack så vackra Arjeplog. Jag tror faktiskt att jag råkade somna en stund. Folk undrar nog vad jag skulle till Arjeplog och göra, men jag följde en impuls (och jag är ständigt på flykt) samt att jag hemskt gärna ville träffa min så älskade moster och morbror som råkade vistas där just den helgen, då de annars bor på en ö i Norge. Och jag gillar att uppleva nya ställen, även fast de heter Arjeplog och det är så folktomt att man får 25000 kr ifall man flyttar dit. Mina läppar var röda och jag gömde mig i min lånade svarta jacka, ett hjärta på kinden och ett i bröstet. Jag vandrade runt i Arjeplog. Helt dött. Lördag och alla affärer hade stängt antingen klockan ett eller två. Förutom ica, konsum och en kiosk. Några killar i hiphopkläder satt på en trappa och såg uttråkade ut. En pensionär hängde över ett trappräcke och rökte så att ett rökmoln skymde hans ansikte. Nästa gata. Helt folktom förutom en pensionär som i sakta mak gick med en rollator framför sig. Svårt att beskriva omgivningen men det hade verkligen varit guld värt med min kamera där. Jag hade dock med mig fyra kameror. Våran kompaktkamera som faktiskt är bra, och så den dåliga. Plus 1.3 megapixelkameran och engångskameran. Ironiskt nog slutade våran bra kompaktkamera att funka och alla bilder (inklusive de från Maia Hirasawa, yay!!111) försvann. 1.3 mexapixelkameran verkade inte heller funka då bilderna fanns kvar typ en halvtimme. Så jag befann mig på ett ställe som kryllade av helt underbara fotomöjligheter med de enda kameror som inte skulle kunna göra något av det. Det var rätt frustrerande. Det var som att kliva in i en annan tid på något sätt. Färgerna på husen och namnet på affärerna. Teckensnitten på skyltarna. Tavlan med orden "nyheter i norr" som var helt tomm och nött och såg nästan rutten ut. Vi var inne i en frisörsalong och det kändes som hämtat från sextiotalet. Tapeterna. Träbänkarna med handfat. De gjorde inte ens färgningar där. Och det kändes så himla fint att det finns något plats även i detta samhälle där allting inte är helt söndermoderniserat. Jag sökte efter gatukonst men fann knappt någon förutom en massa orangea garnnystan i ett träd. Jag vet inte riktigt vad det betydde. Satte iallafall upp en pimpad strumpa och en massa post it-lappar med kentcitat på. Det passade inte med rosa kramlappar eller någon slags sweet art där. Post it-lapparna med citat från låtar jag inte visste att jag fortfarande kom ihåg passade utmärkt. Men inget annat. Jag satt ner på marken och pratade med Olivia. Grävde i tiokronorslådan på Ica och köpte en bok på Konsum. Var ute och gick på kvällen. Hittade ett oerhört vackert ställe vid en låg bro. Vatten och en massa stenar att gå på och i bakgrunden en fontän och världens finaste kvällsljus. Satt på en stor sten ett tag och filosoferade lite. Sedan mötte jag några ungdomar som ville att jag skulle skriva på ifall jag ville att vad-han-nu-hette skulle bli ledare för ungdomsgården. Det kändes så himla gulligt på något sätt.

Fick bara in konstiga kanaler på radion. Utsikten från hotellrummet var en parkering. Det var folktomt och natten mot måndag var vi de enda gästerna på hotellet. Ändå så var det bara så himla härligt där att jag stannade en natt till även fast alla här hemma protesterade. Åh, kan inte förklara. Tror att jag har en speciell relation till Arjeplog nu.

I bussen påvägen hem skrev jag klart en slags dikt (what? skriver jag dikter? tydligen. jaha.) som jag började skriva på i februari. Det är läskigt att jag knappt rört mitt anteckningsblock sedan dess. Jag tror dock att dikten fick ett oväntat slut. Det stämde inte riktigt in med vad det fanns för känslor i den för tre månader sedan. Men vi är bara två personer som krockat med varandra av misstag. Inget jävla meant to be, vad Olivia än säger. Och jag kan inte bestämma mig för om jag ljuger för mig själv nu eller inte. Någon dag kanske.
I Skellefteå när jag skyndade mig för att hinna till Röda Korset innan det stängde sneglade jag mot affären där jag lämnat post it-lappen och hann uppfatta att den nu satt på insidan av dörren. Ägaren måste ha upptäckt den och sparat den. Då blev jag så himla glad.

Jag gillar att sova så få timmar att jag borde vara alldeles utmattad och ändå inte vara det. Jag älskar att känna att jag skulle kunna jogga runt hela byn även fast jag levt på saker som typ choklad och pizza en hel helg. Känner mig ganska odödlig då. Min pappa brukar säga att det är farligt att känna sig odödlig. Tror att han har rätt på sätt och vis, men ändå.
Och nu har jag försökt beskriva min helg, eller ja iallafall en liten del av den, utan en endaste bild. Hoppas att folk inte tröttnar på min blogg nu när den mest består av text. Ska försöka uppdatera med bilder ibland. Idag är det en vecka. Alltså högst två veckor kvar. När jag får tillbaka min kamera är det allra troligast sommar. Det känns som en fin tanke.

Nu har jag ganska nyss kommit in och hunnit få i mig en tallrik mjölk med flingor och ska nog kolla på Lost ikväll, som nog har spårat mer än vad något annat program någonsin gjort. Jag borde försöka sluta att tänka så förbannat mycket, för när jag kommer till slutsatsen att jag kvävs i vissa personers närvaro så ville jag bara förinta den tanken från att någonsin ha tänkts. Hm. Eh, nej nu håller detta inlägg på att urarta och bli till någonting väldigt långt som ingen kommer orka läsa, så vi avrundar här. Hej.

Idag var jag på slöjden, vilket jag inte varit på oroväckande länge. Det borde betyda att det är slut på saker och ting. Kanske. Ditt närvaro ger mig iallafall inte någon slags hjärtklappning längre, och ärligt talat önskar jag att jag hade sluppit se dig på hela veckan. Fast ändå vet jag någonstans att jag ville och fortfarande vill. Kan bara beskriva detta med tre bokstäver som egentligen inte passar in här i min oftast allvarssamma och lite svåra blogg, men: LOL.

Stan efter skolan. Träffade Elin litegrann och lite andra människor, de var ganska hastiga fast det var ioförsig vi med för efter att ha suttit i solen ett tag var vi också hastiga och försvann åt olika håll. Livet är hastigt.
Ikväll dissade jag och Olivia en fest bakom statoil vid älven på östermalm och jag vet ärligt talat inte varför, vet bara att Olivia ringde till mig och var förbannad på något. Vi har iallafall varit ute och gått och ätit godis samtidigt ikväll, sådär intag och förbränning på samma gång. Smart. Nej var bara tvungen. Bryr mig inte. Vi kröp iallafall in genom ett hål på stängslet kring återvinningsstationen och vi fyllde en påse med jättefina saker, och jag hittade världens underbaraste tapet. Det är sjukt vad folk slänger saker. Hittade hur mycket fint som helst som jag nog ska göra något kreativt av.

Nu sitter jag här och äter mjölk med flingor. Det är lite komplicerat för flingorna tar ju slut mycket snabbare än mjölken och då måste man fylla på med flingor en massa gånger tills mjölken också tar slut. Jag ska upp om sex timmar. Tre minuter i sex-bussen men denna gång ska jag inte kliva av 10.25. Den bussen kommer säkerligen att kännas i magen men det är okej. Jag lever utan dig nu. I min ryggsäck ligger en tröja och ett skrivblock, några pennor och min mp3. Engångskameran, godis och den rosa lilla grisen jag fått av Olivia. Nu ska jag nog försöka bli trött genom att kolla på något på min teve. Jag blir trött av att kolla på teve. Fast jag kommer nog ändå inte ha sovit så mycket när min väckarklocka ringer, men iallafall. Vi ses på söndag. Alla får ha en bra helg och så.

Och nu är till och med våra skuggor tysta. Förlåt för att jag inte orkar försöka. Det är för mycket nu, och jag kan bara önska att vi någon dag kommer att bli de vi en gång var. På något sätt.

Det mest värda just nu är att jag kommer att få lyssna till regnet så länge jag orkar hålla mig vaken. Eller tills jag tvingar mig själv att sova, vill säga. Det var länge sen det regnade mycket. Jag tycker om regn ibland. Och när jag ska sova och ljudet av tusentals självmordsbenägna regndroppar som kastar sig mot asfalten letar sig in genom mitt öppna vädringsfönster så är det bara så underbart att jag nästan känner lite sorg. Typ.

Nä, nu har jag inget mer att skriva för tillfället. Hejdå.

Vår katt är mesig. Vi har gett henne friheten att vistas utanför huset men hon stannar inne på gården när hon har möjligheten att till exempel para sig eller delta i ett kattslagsmål. Igår låg hon i vår hammock och chillade. Fast hon äger ändå. Men bara några minuter efter att hon kommit in lägger hon sig vid dörren och jamar på ett extremt hjärtskärande sätt. Fattar inte varför hon bara stannar ute. Hon vill nog bara ha mat av oss. Känner mig utnyttjad.

Varför suger jag på att plugga? Måste verkligen vara sämst i hela världen på det. Har så mycket att göra men ändå gör jag det inte. Det kan inte vara smart. Men jaha. Maia Hirasawa ikväll med Signe. Känns surt att jag troligen hade kunnat ta mig in med min systemkamera denna gång och så är den på service just nu, aaaah. Men senaste skivan har ju knarkats sönder lite här så det ska bli en massa fint.

Hoppas att allt inte håller på att kulminera igen. Det blir nog väldigt jobbigt isåfall. Men ikväll blir det kul. Ska iväg nu, hejs.

Jag känner att jag vill se Glesbygdn i sommar. Jag känner också att jag vill ha en Glesbygdn t-shirt. Andra saker jag känner är typ förvirring, tristess och rastlöshet. Jag är utan kamera i allra minst två veckor framöver. Troligast tre. Det är en lite ångestframkallande tanke och när den känslolöse mannen packade ner kamerahuset i en vit plastpåse och virade gummisnoddar runt den föll några tårar nerför mina kinder och jag kände att jag var tvungen att gå ut därifrån och sätta mig på asfalten lite. Och jag har inga planer på att använda våran kompaktkamera som jag var väldigt god vän med innan December, för alltså nej. Det är en bra kompaktkamera men alltså det funkar bara inte. Kan inte göra det. Kör hellre på min Trust 550 med 1.3 megapixel som tar väldigt mysiga bilder. Faktiskt. Och imorgon ska en engångskamera införskaffas. Jag känner även en stark längtan till en polaroidkamera. Det är bara så tragiskt att jag aldrig skulle ha råd med fotopapper. Bajs. Hade utvecklingssamtal idag. Tore är nog den enda lärare som någonsin förstått mig. Det gör ingenting att han kallar mig obstinant för jag vet att han inte menar någonting negativt och jag har ingenting emot att ställa mig på andra sidan reglerna. Efteråt sa pappa att han förstod vad jag menade med Tores andning. Det går bara inte att förklara. Man måste uppleva det.

Studiedag imorrn. Tänkte pallra mig upp vid nio för att lyckas plugga nåt, sen staden halv två med Olivia. Ses vi där?
Nu måste jag ut känner jag. Jag vill gunga med någon. Jag saknar faktiskt förra våren litegrann, på sätt och vis.

Idag är det söndag och jag tänkte vara effektiv men jag har inte pluggat nåt och det är ju sådär lagomt bra. Jag har dock bakat bröd och suttit på en stol i segasjön och vattnet var ganska kallt och min bror bygger typ en flotte. Imorrn har vi nog svenska argumentation men alltså improvisation, för jag orkar inte göra nåt vackert av vårt kladd från i torsdags. Men det blir säkert bra. Nu ska jag ut och gå lite för annars kommer jag nog dö, hejdå.

Världens finaste första maj. Demonstration med över 600 personer, solsken och Kicki. Verket och sitta vid vattnet, fina människor i parker och kramar. Ligga på apberget och fota måsar. Det är nästan tragiskt vad bra saker och ting kan vara så länge jag håller mig hemifrån. Nu värker mina ben och mina ögon svider av trötthet. Det känns ändå fint på nåt sätt.

Min valborg var ganska konstig, men jävligt rolig. Campus med en massa folk. Kramar och händer att hålla, skratt och flumm och fint. Jag skulle egentligen därifrån redan nio för att träffa folket här, bråkade med pappa mitt i allt, tårar och skrik och jag hade plötsligt ingenstans för jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig hem och det började mörkna och folk blev väldigt flummiga och vi hoppade över vatten och dog nästan och vi sprang runt lite överallt och flummade med alla, träffade så många nya människor och det var fint, jag träffade också på en hoggare jag inte sett på år och dar och det var bara så rätt i hjärtat och jag tror att de flesta uppfattade oss som väldigt fulla även fast vi inte druckit ett skit, men folk ville ha sprit och jag skrek till de som delade ut gratis korv att jag ville ha soyakorv och han blev typ sur och en emokille klädde av sig för oss och hans vän såg ut som Gerard Way och de hade med sig en skåning som var lite udda men alla var udda och udda är fint, Elin skjutsade mig i en jättekonstig vagn vi hittade och folk låg på marken och elden började dö och sen nångång blev klockan halv tolv och jag och Kicki satt vid en rondell och pratade om allvarliga och mindre allvarliga saker, sedan blev det jättekallt och vi vandrade hem till henne och åt muffins och sedan åkte jag hem med Olivia och var hemma halv två och mina föräldrar var inte så glada. Tack till Elin och Kicki och allt annat folk som gjorde min valborg till något jättefint.

Jag tror fan att jag nästan tog 300 bilder, så här är några. Den oskyldiga delen av bilderna, så att säga. Hoppas att alla hade en lika fin valborg som jag hade.