Jag önskar i hemlighet att det var vinter för jag tror att jag har en sjukdom som det bara är tillåtet att ha när det är snö på marken, eller iallafall minusgrader i luften. Den kallas att vara handlingsförlamad. Och sådär märkligt svag i hela kroppen, varm och kall på samma gång, som feber nästan. Jag måste ha fönstret öppet för luften i mitt rum verkar inte vara tillräcklig. Jag somnar bredvid min älskade men när jag är ensam orkar jag inte hålla fast vid nätterna. De försvinner som om de inte vore någonting alls. Jag vill skriva ner massvis, klokrena beskrivningar som träffar mig i ögonblicket men sedan verkar omöjliga att fånga. Det är nog tiden som slukar dem. Vill jag tro.
trästock i bilder
Har varit på Trästock, upplevt massvis jag inte upplevt förr och sett alla gamla saker med nya ögon. Sovit i tält (och fått tältet nedtrampat), stått längst fram på Hästpojken och kyssts i regnet, skrikit mig hes till Caligula, gått omkring i ett fylleinferno klockan 03:00 invirad i en filt med en älskad, suttit på en avstängd bro mitt i natten, dansat till Dag Vag, träffat massvis med folk, hånglat, upplevt extrem melankoli, varit gladare än på länge, rökt i tält med vänner, känt att allt är förstört, skrattat åt galna saker mitt i natten, sett Lisa o Piu som var så fantastiskt, gitarrspelande, badat, varit på loppis i ett stort hus, dreadspojkar, haft på mig konstiga vackra kläder, sjungit progglåtar med random folk mitt i natten ackompanjerad av Kreti och Pleti-sångaren på gitarr, sett Markus Krunegård, sovit i gräset, vaknat av att folk stirrar på mig, knappt ätit något riktigt, sjungit Bob Dylan, haft på mig samma strumpor i tre dagar, träffat suspekta människor, kramats mycket, och slutligen plockat ihop tältet i regn och blivit lerig. Sjukligt ombytliga tre dagar. Kom hem till ett tomt hus då familjen fått för sig att bege sig till Norge, förvirrat mig mitt i natten, fått oväntat besök nästa morgon, somnat bredvid någon som vänder på allt. Idag har jag inte gjort någonting, och sådant behövs ibland. Familj kommer hem ikväll, då måste jag söka mig någon annanstans för att hitta den ensamhet jag verkar kräva just nu.
en tredjedel av den jag var
this love has got no ceiling
Har landat någonstans som bör kallas hemma. Ska sova ensam för första gången på ganska många dagar.
Livet består av för mycket som måste (vara möjligt att) sättas ihop för att det inte ska framkalla en slags avlägsen känsla av panik som ändå lyckas krypa in under huden.
Imorgon ska jag handla konserver och myggstift, packa och sedan fara på reggaekväll. På torsdag åker vi till Trästock. Inatt nöjer jag mig med att dricka svartvinbärste och lyssna på Eddie Vedder.
Springa barfota i regn och åska mitt i natten.
Jag gillar att sova på madrasser på folks golv.
Idag besökte jag Bokcafé Pilgatan och läste Bruno K. Öijer, drack te och försökte få ner något vettigt på papper. Det gick sådär. Satt sedan under ett träd i Sfparken och pratade psykologi med Sören. Har inatt vandrat, sett vita fjärilar och ängar försänkta i dimma. Och jag blir lite galen på allt.
daniel
lisette
anton och calle
Jag ler mot dig för det finns ingenting som passar mig
varje sång jag någonsin sjöng
Världsfin kväll igår, vänner som experimenterar med eld och kramas hårt och frågar mig saker. Promenerar runt Teg som inte är en cirkel utan en fyrkant. Träffar random punkare på någon random fest. Jag flätar en vacker flickas hår. Solsken, indiska cigaretter som bränner hål på byxor. Pärlor i håret. slutet är skrivet från början ändå. Hästpojken är fint klockan halv tre på natten och jag saknar mitt hjärta.
Standardtiden att vakna är 12:02 och idag har jag varit på loppis med Olivia. Bilder från igår kommer nog. Ikväll drar jag till Obbola och umgås med Lisse. Fint.
Kramar och massvis.
it's true life will smile for you
Umgås med mycket fina människor som gör mig glad, går omkring barfota, har på mig världens vackraste indiska kjol, bränner rökelser som aldrig förr, läser Paulo Coelho och är hemma mer än vad jag klarar av trots att det bara handlar om några enstaka dagar, om ens det. Ligger på mitt golv, lyssnar på Donovan och tänker sådär. Sover i källaren, springer omkring på stan och skrattar, ser Salem, ligger på gräset i Sfparken och pratar med en klok människa, förvånas mycket, reflekterar för lite. Vill läsa Tomas Tranströmer och dricka te. Drömmer om att flytta hemifrån mer än någonsin.
happiness
freedom is a word i rarely use
midsommar i enskede
you and your heart
fjällgatan
sunset city
jag minns varenda scen ifrån vår film
lillebror och pappa
happily screwed
olivia
tolv dagar i huvudstaden.
lång resa söder frukost på fönsterkarm vid öppet fönster världens bästa utsikt stigbergsgatan tunnelbana 32 grader i skuggan mjukglass gamla stan trötta fötter secondhand antikvariat kungsträdgården världens finaste vän erstatrappor gammaldags hiss ballerinakex böcker bulgur gatumusikanter telefonsamtal från peace and love jordgubbar i observatorielunden med caroline sena kvällar solljus fritt fall kyssar när en älskad besöker huvustaden saft stockholms skärgård indiska butiker rökelsedoft okända gator fishermans byxor citronträd tomas tranströmer regndroppar sitta lutad mot husvägg i skuggan på fjällgatan och läsa takterass se solen förvandlas till ett glödande klot och sedan försvinna oväntat möte på centralstationen sova på madrass örtcigaretter midsommar grilla träffa fin tidigare okänd släkt djurgårdsfärjan skumt café värmebölja lyssna till john fogerty ströva omkring idylliskt lantställe vackra tapeter och pappersfåglar
och massvis med annat fint.
