Jag önskar i hemlighet att det var vinter för jag tror att jag har en sjukdom som det bara är tillåtet att ha när det är snö på marken, eller iallafall minusgrader i luften. Den kallas att vara handlingsförlamad. Och sådär märkligt svag i hela kroppen, varm och kall på samma gång, som feber nästan. Jag måste ha fönstret öppet för luften i mitt rum verkar inte vara tillräcklig. Jag somnar bredvid min älskade men när jag är ensam orkar jag inte hålla fast vid nätterna. De försvinner som om de inte vore någonting alls. Jag vill skriva ner massvis, klokrena beskrivningar som träffar mig i ögonblicket men sedan verkar omöjliga att fånga. Det är nog tiden som slukar dem. Vill jag tro.
Kommentarer
Trackback
