Oändligt underbar helg, trots allt.

Jag äter sojaglass direkt ur paketet och dansar runt och tänker lätta tankar, andas bekymmer och behandlar mina känslor skoningslöst. Är tveksam inför dessa oundvikliga begränsningar som tvingar mig att ta sönder impulser.

"Hur känns det?"
"Underbart kaotiskt."

Paroxysm


Är ensam hemma för första gången på länge, dansar runt till reggie, sluta leta efter toppen för du står där, kapten röd dunkar i mina högtalare och jag ligger en stund på soffan och kommer underfund med hur allting snurrar så fort jag blundar eller försöker fokusera på någon punkt i taket, försöker desperat översätta tankar till ord men misslyckas ännu en gång, gnagande känslor, bra känslor, behöver fler kontraster, vill ut från någonstans ifrån. Tar snart bussen till finaste, spelning ikväll, och helgen blir bra.

Jag älskar att vakna yr av sömn och drömmar jag inte kommer ihåg, och att kunna springa runt i en blommig kjol och andas solljus.

easy lucky free

Jag har utforskat fenomenet lakritskyssar, druckit te med folk, lagat veganmat mitt i natten, varit på keramikverkstad, sett på poi och varit på spelning, kreti och pleti är så sjukt härliga och jag har spelat dåliga sällskapsspel med bra människor, snurrat runt i staden och glömt hur det känts att vara hemma en längre tid, varit vaken hela natten med någon, somnat nära, pratat länge med folk jag saknat och fått en klump i halsen då jag insett att helvete jag minns inte längre, den där brännande känslan, och jag har dansat runt i en färgglad kjol och känt mig vacker, nästan drunknat i någons överväldigande ord, varit totalt förlorad i lyckorus och upptäckt fenomenet high on life, sådär när man skrattandes ramlar ner från en säng med någon vars läppar man känner så väl, pratat om de där sakerna som gnager, dansat till reggie, planerat skolavslutningsspelning, upplevt vår och varit euforisk, tvekat och tvivlat, fått tänka om, vandrat i en skog mitt i natten, sjunkit ner i djup snö, sett norrsken, druckit flädersaft vid kajen och delat flera paket tofulineglass med en av de finaste, klappat de sötaste kattungarna i världen, köat i en och en halv timme på folkkök, lagat mystiska grytor och ätit många hummusmackor, köpt en rökelsehållare och gått utan skor nästan hela vägen från stan till sofiehem, mött nya fina bra och intressanta människor, sovit under ett blommigt täcke, kvävt tystnad med bright eyes, skuttat omkring på både varm som kall asfalt och varit på vegankväll, stirrat i taket och tänkt tusentals tankar utan ord, åkt på pakethållare i solsken, sjungit first day of my life många gånger och ibland börjar jag skratta mitt i en kyss.


Är rädd för att springa ifrån folk, tankar ord och formuleringar gömmer sig bakom ridåer av dimma, och jag vill bygga slott, en hopplös fristad, och idag är du bara en skugga bland mina minnen ett ärr som inte går bort, och ingenting är så skört som du (och jag).

Någon sjunger liptones i mitt öra och I don't care what they say, I don't care what they do, I'm in love with you.
Räknar stökiometri och lyssnar på Fink och Metric nu, ny musik, slår hål på tystnaden kvällar då tankar rymmer sin väg, och jag dricker te för första gången på kanske en hel vecka. Tänker att de två senaste veckorna inte kan beskrivas med så missvisande och opassande saker som ord, och älskar att jag aldrig tidgare upplevt någonting som kan liknas vid det här.


Och nu jävlar kulminerar livet. Men det är på ett fasansfullt bra sätt.

En fantastisk person ringer mig och vi pratar hela natten. Jag somnar febersnurrig med nya ord och formuleringar som etsat sig fast i mitt hjärta, som slår hårdare än någonsin. Jag snurrar runt i staden och en vän ger mig lyckofjärilar som sätter sig på axeln. Jag vårdar varsamt vartenda ögonblick samtidigt som jag brutalt kastar mig in i dem. Jag glömmer bort att äta, lagar veganmat sent på kvällen, och mitt huvud dunkar, men jag känner mig odödlig. Dricker många koppar te, hör ditt hjärta slå. Dansar till The Liptones, som en annan, och äter frukost till Parken. Mitt golv är översållat med kläder, tekoppar, skrivblock, böcker och igår åkte jag buss i dimma. Idag ska jag ägna mig åt bildarbete, promenader, matlagning och ikväll kommer en vän hit och gör mig sällskap. Satan så allting känns. Och det är underbart.

RSS 2.0