Och nu jävlar kulminerar livet. Men det är på ett fasansfullt bra sätt.

En fantastisk person ringer mig och vi pratar hela natten. Jag somnar febersnurrig med nya ord och formuleringar som etsat sig fast i mitt hjärta, som slår hårdare än någonsin. Jag snurrar runt i staden och en vän ger mig lyckofjärilar som sätter sig på axeln. Jag vårdar varsamt vartenda ögonblick samtidigt som jag brutalt kastar mig in i dem. Jag glömmer bort att äta, lagar veganmat sent på kvällen, och mitt huvud dunkar, men jag känner mig odödlig. Dricker många koppar te, hör ditt hjärta slå. Dansar till The Liptones, som en annan, och äter frukost till Parken. Mitt golv är översållat med kläder, tekoppar, skrivblock, böcker och igår åkte jag buss i dimma. Idag ska jag ägna mig åt bildarbete, promenader, matlagning och ikväll kommer en vän hit och gör mig sällskap. Satan så allting känns. Och det är underbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0