Förvirrat och konstigt och udda
Långfredagen har varit jävlig. Mina familjemedlemmar måste tro att jag är skadad eller nåt, för jag är rastlös och knappt pratsam alls, och det är mycket ovanligt för att vara mig. Jag kan inte äta men blir knappt hungrig längre. Sover konstigt och blir arg för att ingen väckt mig. Hatar att sova till halv ett. Vi har hälsat på farmors syster på sjukhuset idag. Jag gillar inte alls sjukhus kände jag idag. Korridorerna ger mig andnöd på ett sätt som inte alls är trevligt och jag glömmer aldrig bort då jag störtade ut därifrån med tårar som bara rann och vägrade sluta rinna och jag satt i entrén hur länge som helst och bara grät och snörvlade och mina ögon blev hemskt röda. Och jag vet att jag aldrig har skrivit om de där veckorna i Oktober men jag vet inte om jag borde det heller. Vill inte, komma ihåg. Vill inte. Allt var kaos. Och skit. Och jag tänkte mest bara på döden och hade svårt att ägna mig åt livet just då. Nåja. Det var ju längesen nu.
Om saker och ting vore enkla. Jag och Signe pratade lite om hur det hade varit ifall man fick precis den person man ville ha, utan svårigheter. Man gick fram till objektet och sa "Hej, jag vill ha dig!" Och då log personen och tog en i hand för så var ju reglerna. Men det hade inte varit kul. Så då är slutsatsen enkel, saker och ting ska vara svåra. För det är först då de ger en något i slutändan. Men måste de vara såhär svåra och komplicerade och allmänt jätteinvecklade och typ... kryptiska?
Idag läste jag ut boken om Apelsinflickan och i den boken fanns det någon som bröt mot reglerna. Så idag har jag tänkt mycket på att bryta mot reglerna. Livet är ju en saga trots allt, och inte vilken saga som helst. I och med att vi finns till i den här sagan borde linjen till vad som är osannolikt redan ha korsats. Vi föds till den här sagan inte bara för att leva, utan också för att dö. Och har man inte levt innan sagan når sin sista punkt så får man skylla sig själv. För sådana är reglerna.
Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända nu. Jag kan bara hoppas att det blir något bra. För jag tror inte att jag kan påverka det längre. Jag vet bara att jag har drömt precis de drömmar jag inte ville drömma, och mina armar värker efter någon att hålla om.
Ikväll har jag iallafall pysslat lite på mitt golv. Så nu har jag lite nya saker att 365:a med. Får bli till veckan det. Har även uppdaterat min andra blogg, http://kreativuggla.blogspot.com/. Är så himla glad i hjärtat för att Navid länkat till den på självaste http://www.365saker.se/! Jag är 365 ugglan nu. Och jag älskar det. Imorrn (eller senare idag blir det väl nu) ska jag följa med min mami till stan för att inhandla en plattång eftersom att min får en massa säkringar att gå och den kommer säkerligen snart att orsaka en eldslåga i min lugg om jag fortsätter att använda den. Och det känns ju lite onödigt. Och jag tror att jag ska fixa till den här bloggen snart, för jag får spasmer av att hur trist designen är. Och att texten typ pressas ihop på en sida när det finns en massa plats över. Och allt. Ja. Spasmer. Höh. Nä vafan jag vet inte.
Puss på Lisse för att hon förgyller min kväll och är en fin människa. Vi ska måla världen i sommar.
Om saker och ting vore enkla. Jag och Signe pratade lite om hur det hade varit ifall man fick precis den person man ville ha, utan svårigheter. Man gick fram till objektet och sa "Hej, jag vill ha dig!" Och då log personen och tog en i hand för så var ju reglerna. Men det hade inte varit kul. Så då är slutsatsen enkel, saker och ting ska vara svåra. För det är först då de ger en något i slutändan. Men måste de vara såhär svåra och komplicerade och allmänt jätteinvecklade och typ... kryptiska?
Idag läste jag ut boken om Apelsinflickan och i den boken fanns det någon som bröt mot reglerna. Så idag har jag tänkt mycket på att bryta mot reglerna. Livet är ju en saga trots allt, och inte vilken saga som helst. I och med att vi finns till i den här sagan borde linjen till vad som är osannolikt redan ha korsats. Vi föds till den här sagan inte bara för att leva, utan också för att dö. Och har man inte levt innan sagan når sin sista punkt så får man skylla sig själv. För sådana är reglerna.
Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända nu. Jag kan bara hoppas att det blir något bra. För jag tror inte att jag kan påverka det längre. Jag vet bara att jag har drömt precis de drömmar jag inte ville drömma, och mina armar värker efter någon att hålla om.
Ikväll har jag iallafall pysslat lite på mitt golv. Så nu har jag lite nya saker att 365:a med. Får bli till veckan det. Har även uppdaterat min andra blogg, http://kreativuggla.blogspot.com/. Är så himla glad i hjärtat för att Navid länkat till den på självaste http://www.365saker.se/! Jag är 365 ugglan nu. Och jag älskar det. Imorrn (eller senare idag blir det väl nu) ska jag följa med min mami till stan för att inhandla en plattång eftersom att min får en massa säkringar att gå och den kommer säkerligen snart att orsaka en eldslåga i min lugg om jag fortsätter att använda den. Och det känns ju lite onödigt. Och jag tror att jag ska fixa till den här bloggen snart, för jag får spasmer av att hur trist designen är. Och att texten typ pressas ihop på en sida när det finns en massa plats över. Och allt. Ja. Spasmer. Höh. Nä vafan jag vet inte.
Puss på Lisse för att hon förgyller min kväll och är en fin människa. Vi ska måla världen i sommar.
Kommentarer
Trackback
