.

Lyssnar på förbjuden musik idag. Musik som jag antagligen med mig själv eller någon annan slutit ett tyst löfte om att aldrig någonsin mer lyssna på eftersom att de härstammar från depressiva och dystra perioder i livet. Three days grace hör dit för min del. Mad world hör dit på ett nästan plågsamt sätt, så plågsamt att tre personer alltid rycker till när Oscar börjar plinka den på piano under musiklektionerna. Porcelain and the tramps hör dit. Utan tvekan. I'm your favorite drug. Jag känner stark motvilja inför att lyssna på dem, eftersom att jag inte känner för att bli neräcklad av gamla konstiga jobbiga minnen. Nin bör jag inte ens prata om, de är nog de som skulle kunna framkalla de allra starkaste minnena i mig. Så jävla fuckigt. Jag älskade dem så mycket och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att kunna skapa mig en hälsosam relation till dem. Trent. Arvika i sommar. Jag bör nog inte fara. Kanske förstätts i en spiral igen. The downward spiral. Har redan gråtit till Hurt en gång. Det kanske räcker.

Nu kom pappa just in och sa att han hade bokat en kurs till fjärde-femte juni. Så jävla korkat. Han avbokade den nästan direkt iallafall. Hur kunde han glömma Bruce? Jag ser fram emot det så mycket att jag nästan kryper på väggarna när jag tänker på det. Eller nåt sånt. Nästan. Det är inte ens så länge kvar om man tänker optimistiskt. Nu ska jag iväg och handla material till tankeböcker, hejs.