.

Spontanpoesi i väntan på lektioner man inte ens tänker delta i. Någon dag ska jag skriva något med tydliga ramar och anvisningar om vad jag menar med allting. Någon dag, kanske, troligen inte. Äsch, fan vad meningslöst ändå. Fan vad meningslös påsken är. Men man får ju lov. Och det är alltid något bra. Nästan iallafall. Orkar inte förklara mig just nu, är bara jävligt förvirrad. Jag vill bryta mot alla slags regler just nu. Alla stoppskyltar som satts upp under dessa månader, allting som säger att längre än såhär kan vi inte gå. Jag vill bara... Jag vet inte riktigt. Och det är väl där problemet ligger. Förbannade hjärta. Fula blodiga klump som jag tydligen inte kan leva utan och heller inte klarade av att rita av korrekt på biologiprovet i höstas. Jobbigt läge du har försatt mig i nu. Jag kan ändå inte låta bli att vara lite glad. Det skulle kunna vara ingenting alls men jag är beredd att ge det en chans. För jag vill.

Alla borde läsa Brev från ljusårs avstånd av Jostein Gaarder, för övrigt. Är bara på sidan 76 än så länge men den verkar vara jävligt bra. Vet inte riktigt om jag stött på en liknande bok tidigare. Men nä, nu ska jag chilla framför Scrubs tills jag typ... blir trött. Och det kommer ju hända. Nä. Kram.