.

Lärarna har ingen aning om vad som händer i kopieringsrummet när vi låser in oss där med ursäkten att vi har en massa so-sidor att kopiera. Men det är löjligt kul och vi äger faktiskt.

Idag var en lite konstig dag. Alla var skitarga efter so-provet och jag blev fan asförbannad för att någon jävel rivit sönder de gula första maj posterna jag satt upp. De fick fan inte ens sitta upp en timme. Och det var bara de som var sönderrivna eller låg ihopknycklade på golvet, alla andra fick sitta kvar. Önskar att jag gick nian och gick ut till sommaren för ibland känns det som att de allra flesta runt omkring en är idioter. Eller något sådant. Efter lite kramar och efter att Olivia skrikit ut sitt hat mot det failade so-provet som Andreas ryckte ifrån mig prick klockan tre då jag inte alls var klar satte vi oss vid en bänk utanför ica. Här sitter vi tills solen går ner, sa Olivia och vi var less. Efter ett tag gick vi dock därifrån med sikte på Olivias lilla moppe. Desperationen hade här nått en förvånansvärt hög nivå. Vi hade gått igenom en rad olika drastiska saker att göra, till exempel att klä av oss nakna och gå ett varv runt byn, lifta eller gå in till stan eller kanske till Göteborg. Ja inte fan vet jag. Sedan ringde dock Olivias kille och det hela slutade med att vi for omkring i hans bil till en massa random affärer i utkanten av stan. Eftersom att jag var desperat och less på det mesta så vad jag gjorde jag dumma saker som jag faktiskt trodde att jag hade slutat med, fast jag orkar inte ens ångra mig för jag är ändå pank och det var ju det minsta drastiska jag kunde dra till med för att minska våran desperation. Sedan stack jag och Olivia och jag vet faktiskt inte riktigt. Nu sitter jag här och mina ögon känns olustiga, jag tycker om Miss Lis röst och jag är trött på att ta 11.15-bussen. Det borde hända något.