Once you've had a taste of perfection
Att lyssna på First day of my life på lagom hög volym i ett mörkt rum med tända stearinljus i ett hus där alla sover är fint även fast mina ögon svider och jag precis har cyklat hem från Olivia i dimman och mörkret. Jag känner att jag tillbringar den större delen av mina kvällar på det sättet just nu. Jag kliver in genom den öppna dörren till världens finaste hus och går upp till Olivias rum och lägger mig på hennes säng och snor hennes ipod. Idag var vi lite lagom desperata och allvarliga men jag dog i skrattattacker när Olivia hysteriskt försökte förhindra att skicka drinkar till alla sina facebookvänner. I'm glad I didn't die before I met you. Sedan cyklar jag hem över den mörka bron och ser på det mörka vattnet och min mamma beklagar sig när jag kommer hem och jag dricker juice och tänder ljus och somnar alldeles försent. Jag har haft en konstig helg, väldigt fin och bra men också väldigt... udda.
We are nowhere and it's now. Det hände aldrig någonting som förändrade det lilla vi lyckats åstadkomma och jag kunde inte vänta för jag hade redan väntat en hel vinter och egentligen hela våren också och jag har aldrig väntat på någon så länge förut. Jag brukar inte ens vänta på folk. Jag aldrig lyckats förtränga en person men nu vill jag, måste jag, förtränga dig så pass mycket att jag inte kommer kunna sätta fingret på vem du är om jag någonsin får se dig igen. Så att bilden av dig bara rör vid mig men jag inte kommer ihåg mer än att det bara var en väldigt ensam vinter det året. Min starkaste sida är dock inte att lyckas särskilt bra med att hålla mig borta från personer jag helst av allt vill vara nära. Jag önskade att du var ett avslutat kapitel i mitt liv, men jag vet inte om jag kan skriva färdigt det själv.
Det är höst snart.
We are nowhere and it's now. Det hände aldrig någonting som förändrade det lilla vi lyckats åstadkomma och jag kunde inte vänta för jag hade redan väntat en hel vinter och egentligen hela våren också och jag har aldrig väntat på någon så länge förut. Jag brukar inte ens vänta på folk. Jag aldrig lyckats förtränga en person men nu vill jag, måste jag, förtränga dig så pass mycket att jag inte kommer kunna sätta fingret på vem du är om jag någonsin får se dig igen. Så att bilden av dig bara rör vid mig men jag inte kommer ihåg mer än att det bara var en väldigt ensam vinter det året. Min starkaste sida är dock inte att lyckas särskilt bra med att hålla mig borta från personer jag helst av allt vill vara nära. Jag önskade att du var ett avslutat kapitel i mitt liv, men jag vet inte om jag kan skriva färdigt det själv.
Det är höst snart.
Kommentarer
Trackback
