"Och är det verkligen möjligt att det kan snöa även fast det bara är juli?"
Jag kan inte sova. Eller jag vill inte sova rättare sagt. Det är tolv minusgrader ute och imorgonbitti kommer det förmodligen att vara ännu kallare. Jag har inte ens en riktig jacka och det är hål i mina byxor och jag tycker inte ens om byxor. Har gått i strumpbyxor och hood hela hösten. Inte riktigt okej kanske. Men jag vet inte. Kyla är en av alla de där sakerna jag inte riktigt kan förklara.
Idag kom jag på en till sak jag kunde lägga till på listan av saker som gör mig glad. Även fast jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Och så hittade jag en sak i utkast flera flera sidor bort. Jag försöker verkligen intala mig själv att jag inte minns vad det handlade om men det gör jag ju.
Jag har en bomb i min mage. Jag tycker att det är vackert med handleder och jag kan inte tänka när du ser på mig på det där sättet och på nätterna kan jag inte göra annat än att gå sönder. Jag vet inte hur man gör någonting rätt. Jag vet inte vad som är fel i din värld, och jag orkar inte ta mer från någon jag älskar. Jag vet att du alltid har en tår i ögonvrån och om jag ser på dig tillräckligt länge kan jag se den försvinna nerför din kind. Jag hatar att du bläddrar i samma böcker tusen gånger om, jag kan se dina sår men jag kan inte läka dem jag kan bara göra rent även fast jag vet att det svider. Och jag vill dö när du säger att du inte vill leva längre.
Det är otroligt jobbigt att upptäcka att såna där saker kan spela roll fortfarande. Även fast det var en hel årstid sedan. Kanske till och med två. Fast det känns som mycket längre. Och jag bara babblar nu för jag tappar bort alla sammanhang när jag gör såhär. Tim ringde ikväll. Det kändes ovant att höra hennes röst för det var ju så längesen och vi borde verkligen börja prata igen för jag saknarsaknar och det borde bli mars lite fortare. Det borde bli mer vitt på marken. Himlen borde synas oftare. Jag blev nästan bländad när jag gick mot busshållsplatsen i lördags. Och stod på sf-taket med dig fem timmar senare och räknade stjärnor. Det var inte så många. Fast vad vet jag.
Sov gott alla människor.
Idag kom jag på en till sak jag kunde lägga till på listan av saker som gör mig glad. Även fast jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Och så hittade jag en sak i utkast flera flera sidor bort. Jag försöker verkligen intala mig själv att jag inte minns vad det handlade om men det gör jag ju.
Jag har en bomb i min mage. Jag tycker att det är vackert med handleder och jag kan inte tänka när du ser på mig på det där sättet och på nätterna kan jag inte göra annat än att gå sönder. Jag vet inte hur man gör någonting rätt. Jag vet inte vad som är fel i din värld, och jag orkar inte ta mer från någon jag älskar. Jag vet att du alltid har en tår i ögonvrån och om jag ser på dig tillräckligt länge kan jag se den försvinna nerför din kind. Jag hatar att du bläddrar i samma böcker tusen gånger om, jag kan se dina sår men jag kan inte läka dem jag kan bara göra rent även fast jag vet att det svider. Och jag vill dö när du säger att du inte vill leva längre.
Det är otroligt jobbigt att upptäcka att såna där saker kan spela roll fortfarande. Även fast det var en hel årstid sedan. Kanske till och med två. Fast det känns som mycket längre. Och jag bara babblar nu för jag tappar bort alla sammanhang när jag gör såhär. Tim ringde ikväll. Det kändes ovant att höra hennes röst för det var ju så längesen och vi borde verkligen börja prata igen för jag saknarsaknar och det borde bli mars lite fortare. Det borde bli mer vitt på marken. Himlen borde synas oftare. Jag blev nästan bländad när jag gick mot busshållsplatsen i lördags. Och stod på sf-taket med dig fem timmar senare och räknade stjärnor. Det var inte så många. Fast vad vet jag.
Sov gott alla människor.
Kommentarer
Postat av: timsssss
hej hej ansing, jag tycker du skriver väldigt jättefint :(
Postat av: uggla
tack min älskade tim :(
Trackback
