.

Igår sov jag mycket. Caroline ringde mig från finland och vi pratade länge och du lyckades faktiskt få mig på bättre humör och det är verkligen inte många som kan det när jag är på det där humöret då jag bara vill sluta tänka och inte behöva känna någonting alls. Och det är läskigt hur allt kan vara helt perfekt den ena sekunden men helt oförståeligt i nästa. Fast jag borde kanske vara van vid det här laget. Det finns så sjukt mycket jag skulle vilja skriva just nu, det är nästan så att mitt anteckningsblock skriker efter att bli skrivit i, men jag tvingar mig själv att låta bli, för ibland är det faktiskt bäst så. Så jag hoppas att allt fortfarande finns kristallklart i mitt minne när jag väl känner att det är okej att skriva om det. Idag steg jag upp när min pappa väckte mig strax innan ett och jag åkte till stan. Julia och Anders fick mig på något vis att köpa en vit klänning. Du kommer att se ut som en ängel i den, fast du är redan en ängel. Underbara människor som får mig på bra humör genom att bara vara de de är. Jag önskar att jag kunde skriva något storslaget och vackert just nu men det känns farligt att ens försöka. Jag letar efter någon slags odefinierbar perfektion även fast jag vet att någon sådan finns inte. Det är så kallt ute och det har snöat så mycket och även fast vi gick och lade oss klockan halv fyra så snöade det fortfarande även fast det snöat hela dagen. Inatt ska jag kolla på Criminal minds och vara vaken tills mina ljus brunnit ut, eller tills jag blir för trött för att hålla ögonen öppna och blåser ut de istället. Och det är verkligen varning för ras just nu. Men jag har inte en endaste tanke på att inte försöka hålla ihop mig själv. Att gräva ner sig i det som gör ont och känns för mycket är bara destruktivt. Tiden för det finns inte längre. Jag är lite glad, lite ledsen, ganska orolig, svag i kroppen men jag växer mig starkare. Och snart är det ett nytt år. Det ska bli intressant.