.

Imorse vaknade jag med en gitarr och mitt mycket slitna anteckningsblock bredvid mig. Ägnade några ögonblick åt att fundera över vad jag hade skrivit, om jag hade spelat något alls och hur många timmar jag hade sovit. Kom inte fram till något riktigt svar och eftersom att jag sovit lite för länge som vanligt så hann jag inte läsa igenom det jag skrivit nångång där vid tvåtiden på natten. Så det är först nu jag hunnit läsa igenom det. Och ett sms som fick min mobil att vibrera nångång där under mattelektionen fick mig också att komma ihåg att jag smsat dig av alla personer. Det kanske är dags att sluta sakna nu. Men jag är ju så bra på det att det inte är sant. Förra veckan var det dock en vacker känsla. Snö och saknad. Och jag kände mig märkligt frigjord från allt det där. Jag gillar inte tanken på att man kan glömma bort saker och ting. Iallafall inte sådana saker. Jag har inte ens halva historien om oss någonstans. Bara brottstycken, delar, lösryckta ord och meningar och datum och en massa saknad och så alla de där sidorna i mitt anteckningsblock. Det var en sak som jag glömde att säga till dig. Och jag glömde att du förstod. Jag tycker oftast att livet är bäst när man inte förstår sig på det, om det inte handlar om väldigt hemska saker, och du var den som förvirrade mig. We fell in love I knew it had to end.

Tidigare idag hade jag tänkt skriva en lista på allt jag ville göra och allt jag var tvungen att göra. Men det hade säkerligen spårat. Men grejen är den att skolarbeten ligger längst ner på listan av alla saker jag känner för att göra. Och jag har inte alls fått mycket gjort ikväll. Jag har skrivit den där redovisningen till svenskan som tydligen ska vara imorgon, men jag kan inte den utantill så jag kommer antagligen bara flumma på men det ska väl gå bra. Ikväll har jag bakat kladdkaka med oboy istället för kakao. Det blev ganska random. Känner just nu hur tanken på so-provet på fredag lyfter mitt humör till oanade höjer woho. Jag har fina elefanter på mina väggar. Om någon ville veta. Nu ska jag dricka upp mitt glas mjölk och koka te, och kanske tar jag mitt förnuft till fånga och sätter mig och börjar pränta in information från so-boken till min hjärna, men jag känner att oddsen inte är särskilt höga för det. Så ja. Hejdå.