23:47
Igår: Vaknade hos Iza och Suz. Åt frukost och tog bussen till stan. Vandrade runt och tänkte att det var längesen jag varit i stan. Jag kommer inte ens ihåg när det var. Köpte julklappar och luktade på te. Hjälpte mamma och pappa att bära lådor och kan någon fatta hur mycket jag gjort det de senaste två åren eller. Smet därifrån och hittade en Henni och en Sara. Det var kallt. Krockade med någon vars hand jag inte hållt på länge. Satt på biblioteket i en soffa med fina människor. Under ett konstigt flyktigt ögonblick när jag skulle säga hejdå kändes det som förut och jag tänkte att det händer nog aldrig igen men saker och ting kan vara bra ändå. Jag träffade Signe och vi gick till Sf och åt lussebullar. Sedan gick vi till Verket och frågade om de hade några öronproppar, frågade tillochmed Florence Valentin men alla sa att vi kunde använda dasspapper. Såg tillslut Florence Valentin spela också och de började med Spring Ricco vilket kanske var lite udda men spelningen var jättefin och det var nästan inga folk där och ljudet var högthögt men mina öron överlevde fast nu kanske jag får tinnitus på riktigt. Hoppas inte det. Sedan gick alla därifrån men jag och Signe satt i en soffa och jag pratade lite med basisten och sedan nångång där på kvällen tog vi en buss hem. Jag städade mitt rum som hastigast och sedan drack jag te hos Mikaela.
Idag: Julskyltning, mer bärande av lådor och liknande, bildarbete, pluggande, svenska redovisning imorgon.
Och förresten, var ju på Lars Winnerbäck i torsdags också. Det hade jag nästan glömt. Jag har lite bilder därifrån tror jag. Stod längst fram och kravallstaketet mot ens kropp måste vara en av de bästa känslorna i världen. Min verklighetsuppfattning rubbades lite och allting gick sönder lite under Om du lämnade mig nu men hela konserten var underbart fin och allmänt vacker. Det var en fin känsla att få känna adrenalinkicken när dörrarna till arenan öppnas och man tränger sig och springer allt vad man är värd, att sjunga sig hes och och hoppa och skrika och känna att någonting känns igen.
Idag: Julskyltning, mer bärande av lådor och liknande, bildarbete, pluggande, svenska redovisning imorgon.
Och förresten, var ju på Lars Winnerbäck i torsdags också. Det hade jag nästan glömt. Jag har lite bilder därifrån tror jag. Stod längst fram och kravallstaketet mot ens kropp måste vara en av de bästa känslorna i världen. Min verklighetsuppfattning rubbades lite och allting gick sönder lite under Om du lämnade mig nu men hela konserten var underbart fin och allmänt vacker. Det var en fin känsla att få känna adrenalinkicken när dörrarna till arenan öppnas och man tränger sig och springer allt vad man är värd, att sjunga sig hes och och hoppa och skrika och känna att någonting känns igen.
Kommentarer
Postat av: tim
anna fan hihih spelar the used, vet inte vad som jag ska skiiiiiiiiickaaaaaaaaaaaaa till diiiiiiiiig :(
Trackback
