Time is just a melody
Det är ju november nu. Imorgon är det skola igen. Det här lovet har gått otroligt fort. Sedan jag kom hem från Stockholm vet jag inte riktigt vad jag har gjort. Var hos Olivia för några kvällar sedan, vi tände ljus och rökelser och drack te. Sedan bestämde vi att vi skulle ta hål i mina öron av nån random anledning, eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska ha dem till. Men nu har jag de iallafall. Tycker att det lät lite äckligt när hon tryckte igenom nålen men annars var det bara trevligt öh. Igår var jag på minnesgudstjänst. Tycker att det är en otroligt jobbig känsla att stå vid någon grav för första gången, och jag kunde inte låta bli att fälla en tår när de läste upp ditt namn. Jag förstår liksom fortfarande inte. Jag åkte därifrån med en jobbig känsla i magen. Hemma åt jag pasta och sedan skyndade jag mig iväg till Signe. Inget halloweenfirande för min del. Jag tycker faktiskt inte om halloween särskilt mycket, det har ju ingenting med Sverige att göra ens? Det är allahelgonahelg här, halloween är bara amerikanskt och jag orkar inte att vi ska ta efter det landet så jävla mycket. Och dessutom har jag alltid hatat att klä ut mig. Hehehehe. Jag och Signe såg iallafall på Martyrs, den var ju, brutal? Och lite konstigt uppbyggd. Men den höll ändå hela vägen. Gick hemåt vid ett och hann inte ens göra mig en kopp te innan jag kände ett extremt behov av att sova. Knäppt. Idag har jag gömt mig i mitt rum bakom nerdragna persienner, tänt ljus och druckit te, lyssnat på Nejra och försökt skriva på mitt engelskaarbete. Jag tror att jag borde ha mejlat in det för längesedan, men det är inte ens klart? Men nu får det vara såhär tills imorrn, då kanske jag orkar göra klart det. Men vår engelskalärare sa faktiskt att jag inte skulle jobba ihjäl mig, så öh ja. Min lillebror har lyssnat på 747 hela dagen och jag har hört Jockes röst genom väggen som skiljer våra rum åt. Jag kan fortfarande få gåshud när han sjunger "du håller mig vid liv" om och om igen. Nu har jag precis tagit ut en kladdkaka ur ugnen och Siri ligger och sover i min säng. Hennes päls på huvudet har blivit alldeles hoptvingat och hårt och hon är alldeles svart på nosen. Man kan ju undra vad hon har haft för sig. Typ rullat sig i fiskolja och bränt nosen nånstans. Öh. Jaja. Jag tror inte att jag har nåt mer att skriva nu. Kram.
Kommentarer
Trackback
