But you and I had something different
Jag är hopplös när det gäller människor.
Jag både hatar och älskar såna här dagar. Men nu känns det mest bra, även fast jag har ont i halsen och ont i huvudet och med störst sannolikhet inte kommer orka ta mig ur sängen imorgonbitti. Men då får det vara så. Jag ska till fysiken iallafall, men det är sista lektionen så det borde inte vara några problem. Ikväll har jag legat på Olivias säng och vi har skrattat tills mina magmuskler började protestera och jag har märkt att det är väldigt få personer som verkligen kan få mig att skratta på riktigt nuförtiden, men du är en av dem och jag kanske borde ha fattat att du hade rätt när du sa förut, för längesedan, i våras, att det skulle hinna ikapp mig en dag och den dagen är nu, igår och idag och imorgon, för du hade rätt. Jag är typ inne i en intensiv skrivperiod nu och dikterna jag skriver blir konstigare och konstigare, helt snurriga som om de inte ens förstår sig på sig själva. Orden fattar nog inte vad de gör där, men jag har placerat dem där av en anledning, men jag vet inte riktigt vilken än. Men det kommer nog hända något bra snart tror jag, hoppas jag, för jag vet inte riktigt annars. När jag hade cyklat hem från Olivia i blåsten och mörkret gjorde min lillebror varm choklad till mig och vi satt i köket och åt mackor och han är utan tvekan världens finaste lillebror. Nu försöker jag att tänka mig in i hur ett kärnkraftverk fungerar men mitt huvud känns som en låda med dunkande högtalare inuti, så det funkar sådär lagomt bra. Jag tror att jag helt enkelt ska gå och lägga mig och hoppas att allting känns bättre imorgon. Godnatt.
Jag både hatar och älskar såna här dagar. Men nu känns det mest bra, även fast jag har ont i halsen och ont i huvudet och med störst sannolikhet inte kommer orka ta mig ur sängen imorgonbitti. Men då får det vara så. Jag ska till fysiken iallafall, men det är sista lektionen så det borde inte vara några problem. Ikväll har jag legat på Olivias säng och vi har skrattat tills mina magmuskler började protestera och jag har märkt att det är väldigt få personer som verkligen kan få mig att skratta på riktigt nuförtiden, men du är en av dem och jag kanske borde ha fattat att du hade rätt när du sa förut, för längesedan, i våras, att det skulle hinna ikapp mig en dag och den dagen är nu, igår och idag och imorgon, för du hade rätt. Jag är typ inne i en intensiv skrivperiod nu och dikterna jag skriver blir konstigare och konstigare, helt snurriga som om de inte ens förstår sig på sig själva. Orden fattar nog inte vad de gör där, men jag har placerat dem där av en anledning, men jag vet inte riktigt vilken än. Men det kommer nog hända något bra snart tror jag, hoppas jag, för jag vet inte riktigt annars. När jag hade cyklat hem från Olivia i blåsten och mörkret gjorde min lillebror varm choklad till mig och vi satt i köket och åt mackor och han är utan tvekan världens finaste lillebror. Nu försöker jag att tänka mig in i hur ett kärnkraftverk fungerar men mitt huvud känns som en låda med dunkande högtalare inuti, så det funkar sådär lagomt bra. Jag tror att jag helt enkelt ska gå och lägga mig och hoppas att allting känns bättre imorgon. Godnatt.
Kommentarer
Trackback
