.

Jag lyssnar på Kultiration och skriver över skit från mitt anteckningsblock till datorn. Det är många sidor. Det är höst och jag har slängt ut mitt rum igen. För jag vet inte hur många gånger. Jag har flyttat på nästan allting och letar efter nya gardiner, jag har köpt ett nytt påslakan och jag har flyttat på alla ljusen. Bytt ut alla utbrunna stearinljus och lagt de i en påse. De var 27 stycken senast jag räknade. Jag har skrivit ut nya bilder. Skruvat ner min bokhylla som hängt ovanför sängen hur länge som helst. Jag har dammtorkat alla mina skivor och dragit fram alla gamla och bortglömda anteckningsblock. Jag har bytt spegel med Olivia och jag har köpt världens finaste kudde med en elefant på. Jag älskar elefanter. De är så vackra och fridfulla djur och jag vill åka till Indien och klappa på en och dansa i lera och använda min kamera. Min pappa har pratat om Indien så länge jag kan minnas. Jag måste åka dit och få chansen att förstå. Måste åka nånstans för jag har varit fast här så länge nu. Imorgon ska jag boka mina flygbiljetter till Stockholm och Caroline. Höstlovet kommer att bli bra.

Jag är lite trött på människor just nu. Så därför har jag inte vistats i staden med avsikten att träffa någon på två veckor. Eller något sånt. Jag sprang i en jävla massa trappor i lördags med rättvisepartiet så mina vader kände sig inte riktigt okej följande dag. Jag träffade dock en fin hoggare och vi gungade och åt vinbär och jag saknar hoggy så jag vet inte vad. Sedan hade jag lite tid att slå ihjäl men undvek noga allt som kallas torget och apberget och bryggan och centrum. Jag fattar inte människor ibland. Eller jo. Förstår men ändå inte. Jag tror alltid att människor är annorlunda men de visar sig oftast vara likadana alltihop. Och det gör mig bara så jävla trött. Men jag saknar dig och de där dagarna i mitten av augusti som inte var våra alls egentligen, vi stal bara lite tid. För vi kunde inte vänta på varandra mer än så. Jag ångrar ingenting och lovade inte att älska dig för alltid. Jag är väldigt glad att vi fick finnas och att framtiden är oklar behöver inte vara något negativt.

Det är onödigt att slösa bort något så vackert som hösten. Jag tycker om halsdukar och den kyliga luften, tända ljus och höstpromenader med någon man älskar, att lyssna på Lasse Lindh och Jack Johnson och A fine frenzy och göra spelningslistor på Spotify med A lonely september som första låt. Alla hjärtan måste gå sönder ibland. Men jag tänker hålla hårt i mitt den här gången.

Enkelt, vem sa att det skulle vara enkelt?
Men jag anade aldrig
och jag tvekade två gånger för mycket
Men du tog med dig precis allt

Om man faller tillräckligt många gånger
finns det liksom inget annat sen
Det finns inte hundra olika sätt att göra det på
Det finns bara detta enda

När löven fallit

Det kanske är dags då,
att inte behöva se sig om?