.

Jag blir bländad och det gör lite ont, just nu. Finns någonting långt där inne som varit på flykt så länge nu, som liksom kräver sin rätt. Plockar fram det sådana här dagar, då låter jag det hända litegrann. Jag antar att det är sådant man måste tillåta för att komma nån vart. Och det där med att vara stillastående en längre period har väl aldrig varit min grej.

I stockholm fanns det en slags antydan om vår. Men jag och Caroline gömde oss inne på vårt favoritcafe i gamla stan i sju timmar och glömde allting där ute som kallades vardag.

Men ikväll tänker jag inte blogga mer än såhär. Bilder och lite mer text kommer då tiden finns. Lyssna på Stenbrott med Kent istället. Så sjukt jävla fantastisk, fortfarande.

Nu ska jag lägga mig i min säng och slockna. För ovanligheternas skull innan klockan två på natten. Godnatt.