Det är märkligt att saker och ting kan nästintill kulminera en onsdag när man ska böja spanska verb och verkligen måste vara fokuserad. Det är märkligt att man kan bli så arg över några enstaka meningar att man måste slå hundra slag i alla väggar som finns i hela huset. Och sedan att man somnar utan att ha våga rest sig från sängen. Ibland kliver du in i den fristad som jag skapat mig. Du, som varit orsaken till att jag ens lyckats skapa mig den från början ville nu rasera den. Men då är det bra att man har skaffat sig en slags kunskap om hur man hanterar bakslag. En nödvändig kunskap om hur man gör för att inte gå sönder till någonting som det tar åratal att sätta ihop. Kaosfilosofi och motsägelsefullt tänkande. Har du glömt vem du var för två år sedan?

I torsdags drack jag te med några av de människor som känner mig som bäst, det blev många timmar på ett golv där samtalsämnena skenade och klockan blev sent och jag gick hem i kylan och mörkret och önskade att jag skulle gå vilse och aldrig hitta hem. Följande timmar spenderades med oboy, rostade mackor och februarispelningslista. Vissa nätter är helt enkelt inte ämnade för sömn. I veckan har jag gått till skolan i trettiogradig kyla och idag snöar det, sånadär stora och vackra snöflingor som fångas upp av marken innan någon annan hinner ta vara på dem. Det är sorgligt. Heima med Sigur Ros är så vacker att det nästan är sorgligt. Idag vaknade jag två timmar innan min väckarklocka ringde. Jag sov med raggsockar för första gången i hela mitt liv. Det var inte alltför varmt, iallafall. Annars så är If I could med Sophie Zelmani ganska så fantastisk och om några timmar ska jag bege mig ut i snöfallet och träffa Sofia som det var alldeles för längesen jag såg nu. Sedan får vi se vad som händer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0