Det verkar som att jag springer men att ingen riktigt är med, vilket leder till att det känns som att det uppstår sprickor lite varstans, och den där känslan av att de som förut befunnit sig på samma våglängd som mig inte längre gör det blir skrämmande stark ibland. Det är något jag både hatar och älskar. Jag låter oredan i mitt rum illustrera det kaos som alltid råder, och det ligger kläder och tekoppar och böcker överallt, blandat med pappersfjärilar som är tänkt till ett bildarbete, använda flygbiljetter och skrivblock. Resväskan är inte ens uppackad än. Vill iväg, vill boka nya tågbiljetter, kan inte låta bli att kolla i smyg och en sittplats kostar ju bara 361 kr om man bokar nu och åh, den här gången vill jag åka till Köpenhamn. Jag tänder ljus och rökelser och kommer hem först då det är kolsvart ute och då dricker jag te ur världens största tekopp och läser, just nu blir det ganska mycket fysik och relativitetsteorin. Jag diskuterar abstrakta saker med min pappa i vårt kök tills klockan är tre på natten. Det landar mejl i min inbox om ickevåldsmöten, solidaritetskampanjer och snart är det veganmånad och i helgen är det umeå open. Jag somnar med huvudet fullt av nya tankar, spinnandes på nya teorier, galenskaper.
Livet har aldrig varit på det här sättet förut.
Livet har aldrig varit på det här sättet förut.
Kommentarer
Postat av: Lenny
åk till köpenhamn så kan vi träffas på vägen!
Postat av: Uggla
Åh. kan inte vi bestämma och vi ses i sommar?
Postat av: Lenny
sounds like a perfect plan.
Postat av: L
Jag springer med dig.
Trackback
