Idag tillät vädret att man kunde vistas utomhus utan jacka. Jag vandrade omkring i stan, lycksalig och med ett konstant leende på läpparna. Jag och Lucas köpte rostade majs. När jag satt på bussen hem åkte vi förbi en byggnad som solens strålar hade målat i ett besynnerligt sommaraktigt kvällsljus. Jag faller handlöst för sådana detaljer, särskilt i början av mars när man suttit fast i en fasansfullt kall vinter i månader, och kände märkligt nog hur tårarna började rinna. Bara för en sådan sak. Livet är bra.
Kommentarer
Trackback
