För jag blir sjuk av allt det här.

Hur någons närhet helt och hållet kan tvätta bort all logik.
Hur man kan gå från att dansa sig lycklig med några av de finaste människor man känner till att begrava sig i melankoli.
Hur man kan dansa fram på en äng mitt i natten och inte vara rädd för björnar.
Hur man kan älska någon och upptäcka att känslorna inte längre flyger iväg.
Hur det som förut varit viktigt plötsligt inte längre spelar någon roll.
Hur man kan känna att man befinner sig på randen till ett exploderande lyckorus mitt i natten.
Hur man kan beröras så av att någon vänder ryggen till.
Hur man kan promenera barfota med någon på varm asfalt sent på kvällen, händerna sammanflätade och tankarna nästan i symbios. Men ingenting är exakt (inte ens ett varv runt solen)
Hur man kan känna att man dör av allt som stänger in och begränsar.
Hur man kan tillåta någon att välta ens verklighet.

Hur man kan blunda till ljudet av sina egna frågor och någon annans andetag.

Och ibland försöker jag översätta förbjudna fragment av känslor till någonting som jag kan dela med mig av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0