Och jag älskar känslan av att det är utom ens kontroll.
Antecknar världsteorier under lektionerna, insikter. Kan inte plugga, har aldrig varit såhär okoncentrerad någonsin. Kastar mig in i tankegångar och umgås med älskade Lucas, försöker på någon nivå ta upp skrivandet igen, det som är utöver endast lösryckta meningar. Och det krävs tusentals fiender för att erkänna nya världar. Bygger på någonting viktigt, dricker brännässelte och nätterna är i mitt revir igen. Läser Gunnar Ekelöf och flyr, ifrågasätter.
Jag vill fläta hela världen i flammor av kaos, väva in varenda korn av självklarhet
Och verkligheten är en hårsmån ifrån att passera.
Vill ta isär orden.
Kommentarer
Trackback
