01.08
att mitt i natten, när man är ensam i en stuga vid havet, inse att man inte kan hålla allting inne. att vilja kasta sig under en fri stjärnhimmel, fasansfullt vacker och självständig. en vilja starkare än någonsin om samtal, diskussioner och personer som ifrågasätter. ingen anar hur mycket jag värdesätter känslan av att vara dålig. den träffar mig som ett slag i ansiktet och är intressantare än de flesta andra känslor jag känt. och så detta nästan panikartade begär efter förändring som jag väver in i allt, omedvetet och svekfullt. och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt. jag vill skriva om allt, om hur det känns att vara helt tom i magen men berusad i tankarna, euforirus vid östra ersboda-bussen. valdebatt. hur jag är tom på åsikter nu, allt är sönderpratat. att vandra i regnet med någon som kallar mig underbar och säger saker som fastnar i mig, någon jag vågar låta ta hand om mina tankar.
Jag blåser såpbubblor och inser att den enda konkreta oredan som råder just nu är den i mitt rum, och därav den enda jag kan göra någonting åt.
Kommentarer
Trackback
