Det är så logiskt, alla fattar utom du.
Upptäcker ett visst svårmod i min blogg, som irriterar mig måttligt.
Upptäcker en viss trend med hösten, och hatälskar att saker och ting tar slut.
Upptäcker nya människor och förutspår att allt kommer gå åt helvete men jag fortsätter ändå.
konstig tid att blogga på.
Vandrar i regn. Med någon annan. Kyla och tårar. Stora tröjor. Pilgatan. Kvällar med matteboken (det går fan inte ens att romantisera).
"Du hatar att vara kär men älskar att vara förkyld?"
Drömde igårnatt att jag tappade tänder. Det betyder tydligen att man står inför en stor förändring.
Jag kan bara hoppas.
01.08
att mitt i natten, när man är ensam i en stuga vid havet, inse att man inte kan hålla allting inne. att vilja kasta sig under en fri stjärnhimmel, fasansfullt vacker och självständig. en vilja starkare än någonsin om samtal, diskussioner och personer som ifrågasätter. ingen anar hur mycket jag värdesätter känslan av att vara dålig. den träffar mig som ett slag i ansiktet och är intressantare än de flesta andra känslor jag känt. och så detta nästan panikartade begär efter förändring som jag väver in i allt, omedvetet och svekfullt. och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt. jag vill skriva om allt, om hur det känns att vara helt tom i magen men berusad i tankarna, euforirus vid östra ersboda-bussen. valdebatt. hur jag är tom på åsikter nu, allt är sönderpratat. att vandra i regnet med någon som kallar mig underbar och säger saker som fastnar i mig, någon jag vågar låta ta hand om mina tankar.
Jag blåser såpbubblor och inser att den enda konkreta oredan som råder just nu är den i mitt rum, och därav den enda jag kan göra någonting åt.
du påminner mig inte om någon.
Klär mig i färgglada kläder för att kompensera. Just nu.
"Poeterna skriver sig sömnlösa".
den här hösten: förkastar jag det mesta, genomskådar, värmer mina händer under hett vatten i minuter, har fönstret öppet varenda kväll, vaknar till dimma, tänker tillbaka på Urkult varenda morgon då jag åker buss till skolan, tänker tillbaka på varma sommarnätter, natten innan Trästock, använder i snitt fjorton rutade sidor till matteräknande per vecka, fikar med nya personer, sitter ensam på bänkar bland folk, gör bananpannkakor med vänner på Ersboda, tänder ljus, skriver för lite men mer än tidigare, lyssnar hela kvällar på enbart Annika Norlin, läser dikter av Navid Modiri, kan inte riktigt bestämma mig för någonting, reflekterar över att det är någonting med långa personer i min årskull, mår dåligt och bra över detta, någon säger att jag är bra på att kramas, jag saknar alla och ingen, vill helst av allt sova, når en insikt om att jag måste resa, om att jag vill det så hemskt mycket, göteborg. är totalt förlorad i tankar, snurror, är på demonstration, eftermöte, dokumenterar hösten i engångsformat och Gunnar Ardelius-skrivsätt. löv som börjar bli gula, jag håller om och tröstar någon som vågar gråta, tänker att det är ärligt och vackert, går genom Haga, i tystnad, vi fikar på café station och beter oss som nyförälskade, sträcker oss över bordet för att kunna kyssas. Lars Winnerbäck och elden, men vart fan brinner någonting nu. alldeles för långa meningslösa dagar, jag vill kasta mig rakt in i någonting stort och farligt och jag ligger på mitt golv och håller för ögonen. läser fördjupade studier i katastroffysik, träffar en främling som vill starta ett kollektiv och diskutera kaosteori med mig, vi diskuterar intensivt om allt mellan himmel och jord i en timme, älskar att det fortfarande händer så fantastiska saker, möten, jag vill ha mer av det där. sover, sover för mycket men är trött. skriver lappar till mig själv, hittar en gömd under mitt skrivbord från någon annan, bakar chokladbollar med för mycket kaffe i, tänker att jag vill säga "lets do it, let's fall in love" till någon, att jag vill att det ska regna hela tiden. att jag vill att det ska hända någonting.
min vän lisettes bilder från trästock
Räknar matte, sover i stora färgglada klänningar, är less på folksamlingar, kramas, kysser en enda vacker någon som fortfarande finns, hanterar melankoli/eufori
Höst nu. Och det märks.
Lyssnar på José González och andas efter en helg fylld av känslor.
