. -

Jag blir bländad och det gör lite ont, just nu. Finns någonting långt där inne som varit på flykt så länge nu, som liksom kräver sin rätt. Plockar fram det sådana här dagar, då låter jag det hända litegrann. Jag antar att det är sådant man måste tillåta för att komma nån vart. Och det där med att vara stillastående en längre period har väl aldrig varit min grej.

I stockholm fanns det en slags antydan om vår. Men jag och Caroline gömde oss inne på vårt favoritcafe i gamla stan i sju timmar och glömde allting där ute som kallades vardag.

Men ikväll tänker jag inte blogga mer än såhär. Bilder och lite mer text kommer då tiden finns. Lyssna på Stenbrott med Kent istället. Så sjukt jävla fantastisk, fortfarande.

Nu ska jag lägga mig i min säng och slockna. För ovanligheternas skull innan klockan två på natten. Godnatt.

2010-02-10 @ 22:56:53 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

2010-02-04 @ 23:30:10 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

Språk, jag behöver inget språk

Fina Izabelle på bild.

2010-02-04 @ 23:14:16 Permalink Random Kommentarer (1) Trackbacks ()

Under månen

Allting brinner och jag glöder och behöver inte klamra mig fast längre. Snön på marken och den som faller från himlen ger mig nostalgikänslor och människor gör mig glada just nu och det är så väldigt intressant och trevligt med alla nya personer som smyger sig in i mitt liv. Det är bara februari än men jag och en vän har tusentals drömmar och planer inför sommaren och jag längtar men jag är trygg i vintern också. Den är inte bara ett tomt skal längre. Den är full av ögonblick och värme fast termometern ibland visar på minus tjugofem grader. Tankar liksom trillar bort men ersätts av nya, bättre, och jag fyller mitt lilla block med ord och meningar som jag snubblar över. Jag ligger och stirrar på min sun jar om nätterna men somnar ändå relativt tidigt. Det har blivit mycket tedrickande med fina personer i veckan, på mitt golv eller något café. Och bra, behövliga, samtalsämnen. Och även otroligt många skrattattacker. På lördag flyger jag till Stockholm för att umgås med en av världens allra finaste människor och vi ska även hinna med någon slags konsert. Helgen efter det ska jag och Lisse på äventyr till Sundsvall. Och nu ska jag förflytta mig till min säng, släcka den enda lampa som är tänd i mitt rum och stirra på det väldigt trevliga ljuset från min sun jar. Godnatt.

2010-02-04 @ 00:26:19 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag är glad

2010-02-03 @ 23:08:26 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det sägs att det alltid finns något bra i det som sker

Kom på en perfekt mening inatt men var för trött för att orka skriva ner den. Så är det alldeles för ofta. Man borde ha något verktyg för sådant i hjärnan, för när det gäller sådana där abstrakta saker som ord så sviker minnet. Särskilt när klockan är halv tre på natten och man skickat iväg sig själv på lagning.

Idag har jag sovit, försökt hjälpa en vän att ta sig hem och sagt att nu gör du aldrig sådär igen, nu måste du ha lärt dig nåt. Mått lite illa och försökt koncentrera mig på saker som skolarbete men ibland tänker jag verkligen att matte är för logiskt för min hjärna. Siffror borde man kunna göra hur som helst med, men tydligen inte. Och en blivande fysiker måste nog tro på siffror. Just nu kokar jag makaroner och har precis druckit en kopp te. Om en timme tar jag bussen till rödäng där det blir Izabelle, filmkväll med folk och sådant trevligt.
På tal om trevliga saker så var igår en väldigt trevlig dag. Jag steg upp med någon slags inställning om att dagen skulle bli bra, och det blev den. Ingenting blev sådär gräsligt fel som det kan bli ibland. Det blev biblioteket med en massa människor, trevligt, fint och bra folk. Kramar och varma händer. Och människor jag inte sett på länge, sedan de där varma sommarmånaderna då det var vi, och åh. Det blev så himla rätt fast jag var så orolig i september. Igår tänkte jag att allt var bra. Det blev även någon slags halv biofilm, för jag eh, failar ofta på sådant. Att börja må illa mitt i en biofilm verkar vara min specialitet. Men det funkar väl ändå, jag fick faktiskt pengarna tillbaka fast jag betalat med presentkort. Trevligt trevligt. Nu lyssnar jag på Elliot Smith och borde nog börja avlägsna mig härifrån. Folk får ha en trevlig kväll och natt och allt möjligt. Argh. Kramar.

2010-01-30 @ 19:17:29 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

-

idag
köpte jag världens största tekopp
och ramlade in i någon,
ramlade fel
och visste plötsligt
inte vad ord var

och det är så fel att känna att man går sönder bredvid någon som förut höll ihop en.

Annars så har jag varit på Waldorf, fått snö i skorna, förfrusit tårna, varit på second hand med trevliga människor, kramat Anders som skolkade från sin sista lektion för att hålla mig sällskap, hållt Izabelles hand och tänkt att hon är så väldigt bra. I helgen blir det möjligen någon slags bio, Izabelle och förmodligen en massa matte också. Jag har dåligt samvete för att jag inte riktigt haft ork för sådant den här veckan och har lovat mig själv att nästa vecka prioritera skolarbete som om det inte fanns något viktigare. För jag måste fortfarande ha en massa fler poäng och det får jag verkligen inte glömma bort. Jag har börjat känna närvaron av en slags dygnsrytm i mitt liv igen och ska försöka bevara den tills nästa vecka också. Hm. Förresten, angående bristen på bilder här. Våran internetuppkoppling tillåter inget sådant som bilduppladdning just nu, men förhoppningsvis är det fixat inom en snar framtid. Och ikväll har jag nog inget mer att skriva än såhär.

2010-01-29 @ 00:17:37 Permalink Random Kommentarer (1) Trackbacks ()

Trötta tankar

Felaktig logik och. Vi är tiotusen kanske sjuttontusen meter under marken men ändå. Så är vi bättre än dem.
Och vi kan läka oss själva på tre minuter, att aldrig gå sönder är vår specialitet.

2010-01-26 @ 00:17:35 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bultande närvaro och allt det där jag aldrig ska glömma, hur det var

Märkliga dagar har följt men nu ska det förhoppningsvis vara lugnt ett tag. Har spenderat nätter på annat håll av otrevliga anledningar och skrivit till sent, så att ögonen är sådär svullna och röda dagen efter då man sovit alldeles för få timmar och ska försöka hinna med en buss som går tio över sju på morgonen. Klottrat "don't worry, be happy" på ett fönsterbleck mitt i natten i en tom och tyst korridor. Suttit på ett annat fönsterbleck och sett ner över staden som är märkligt tyst och lugn sådär vid 02:47. Någon skriver att om jag slutar vara så allvarlig så kanske jag blir trött. Men det tror jag inte på. Det är inte där det sitter. Sover sedan mellan 13.00 och 17.00 och när jag vaknar är det mörkt och följande dag tillbringas med en vän, vi hämtar ut tågbiljetter och vandrar omkring och jag tycker inte att det är kallt fast alla jag möter säger att jag ser frusen ut. Upptäcker att det är torgmöte och det är ju rättvisepartiet och jag frågar vart har ni varit? Jag har saknat er och jag vill göra något. Och åh. Springer efter långa personer jag saknat. Är på öppet hus och skrattar och träffar trevliga människor, går sedan långt fast det är kallt men ibland behöver man rensa tankarna, gå igenom dem och slänga bort onödiga saker och då underlättar kyla. 17 238 ord blev det. Det känns som att jag rivit lite för mycket i mig själv, petat på sårskorpor jag bestämt inte skulle röra vid alls men det är okej. Imorgon ska jag befinna mig på Mimer hela dagen och på onsdag blir det Midgård och hela grejen med gymnasieval känns lite oroande men eh. Det får bli som det blir. Inatt får Augustana och Andrew Bird funka. Lite Fireflies med Owl City också. Snart någon slags bok, lite senare några timmars sömn. Godnatt, kramar, värme och fina tankar till er alla.

2010-01-25 @ 01:34:24 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Hans jacka är röd och jag tänker på att i Kina står rött för lycka. Sedan släpper jag honom och vi går vidare."

Ett hjärta som slår alldeles för fort, ben som plötsligt inte bär. Hur blev du en av de där? Vandrar runt i staden på kvällen och det är kallt, det går för få bussar. Jag borde känna någon här som jag vill till. Försöker lösa en pojkes kärleksproblem via telefon, mjuka läppar mot min kind och det är fint att sådana som du finns. Dock alltid denna tvekan, osäkerhet. Människor är bra på att ljuga och det är jag med, även om det är något jag sällan drar nytta av. För många timmar under täcket, skolan är ingen plats jag orkar med just nu. Läkarbesök men sådana här saker syns inte i blodprov. Minusgrader, för många, idag. Då inte ens te värmer. En förut försiktig önskan hotar nu att explodera. Detta tar mig ingenstans. Slösar på andetag, minuter och snart. Är alla stjärnor döda, då måste vi någon annanstans. "Jag ritar fåglar, ritar fjärilar, ritar allt möjligt. Men du märker inget för din hud är redan full av märken."

2010-01-20 @ 13:10:26 Permalink Random Kommentarer (1) Trackbacks ()

Spring på under tre minuter, ett femtonhundrameters lopp

Igårnatt så somnade jag på mitt golv strax efter klockan två. Det var ett intressant ställe att sova på. Jag vaknade dock två timmar senare av att jag inte släckt min läslampa och kom på att jag föredrog sängen ändå. Men golvet var trevligt också, på sitt sätt. Jag har tänkt väldigt mycket på Veronika bestämmer sig för att dö. Det är en såndär bok som jag skulle vilja köpa många av och sedan ge bort till vissa personer, de som jag vet skulle få ut något av att läsa den. Eller just de personer som behöver få en knuff i ryggen. Jag lyssnar på Kent ikväll. Jag håller andan med dig för jag vet hur du känner. Och Jockes texter är fortfarande så hiskeligt vackra att det nästan blir hemskt ibland. För de tar sig ända in i själen och plockar loss en massa bitar och sedan vet jag inte vart de tar vägen. Men. Jag tänkte inte skriva så mycket mer här ikväll, idag är inte en av mina favoritdagar. Men det gör inget. Sådant går över. Idag är förresten ett datum som ger mig väldigt konstiga minnen om saker som hänt för något som känns som flera år sedan. Vilket inte stämmer. Och nej. Nu. Säger jag godnatt fast någon sömn lär det inte bli på ett tag. Kramar.

2010-01-18 @ 23:29:28 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vårt palats är ett fullkomligt kaos

Idag har jag ätit varma mackor och druckit te på Rödäng hos Izabelle. Föregående natt tillbringades även där. Mycket trevligt. Idag snöade det. Små snöflingor som verkligen kastade sig mot marken och jag tänkte på i slutet av december då det snöade oavbrutet och mitt hjärta slog väldigt konstigt. Någon slags emotionell hjärtattack. I väntan på bussen hemåt slog jag mig ner på biblioteket och stirrade konstigt på mitt anteckningsblock. Det blev ett par rader, iallafall. Om längtan som exploderar längst ut i fingertopparna. Sedan klottrade jag ner en av mina favoritmeningar på en redan nerklottrad vägg. Ikväll har det blivit väldigt mycket Bo kaspers orkester. Dom har så fantastiska texter och tillsammans med musik blir det en väldigt vacker helhet. Annars är Death cab något som uppskattas väldigt mycket just nu. Och rabarbergräddte. Inatt planeras inte så många timmar sömn, dock en hel del novellskrivande och diktande och tedrickande. Imorgon ska det fixas med tågresor, praktikplats och jag tänkte använda mig av mitt handledarutlåtande från geriatriken när jag söker sommarjobb. Det känns som en smart grej. Sedan måste jag se till att få en del pluggande gjort för det blir öppet hus på både tisdag, onsdag och torsdag. Jag vet inte vad jag vill göra till hösten längre. Jag överväger saker jag inte ägnat särskilt många tankar alls åt tidigare, och det är väl, bra. Att bredda sin horisont. Eller hur man nu säger. Men vi får se hur det blir. Just nu känns det mest som att ingenting här passar mig. Vilket är en ganska välkänd känsla i de flesta sammanhang. Men ja. Det tjänar ingenting till att oroa sig. Inatt drömde både jag och Izabelle om björnar. Det däremot känns som något oroande. Argh. Nej, nu ska jag önska alla en trevlig kväll och natt varesig ni har tänkt sova eller inte. Imorgon är det en ny vecka och det kommer att bli en bra vecka. Kramar.

2010-01-17 @ 23:54:39 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

Om man tror på någonting som du gör, att aldrig någonsin ge upp

2010-01-16 @ 19:10:09 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

Just as simple as the way she fades away

Vanliga saker. Att stiga upp, att somna om. Att dricka oboy till frukost. Att bli flummig i skolan för sånt är jag bra på. Flumma sönder flera lektioner. Sånt kan man göra ibland. Ganska ofta. Städa och gömma undan skrivblock och pennor som ligger utspridda på golvet. Reda ut tovor i håret, duscha. Springa runt i underkläder för att ha på sig en massa kläder är överskattat när man bara är hemma. Arton minusgrader ute och täckbyxor för första gången på flera år. Att äta pizza med vänner. Gå hemåt i mörkret. Skriva långa sms. Dricka mitt favoritte. Skriva ut bilder. Tända ljus. Lyssna på januarispelningslista på spotify. Och tänka att det är natt snart och då borde jag sova. Men veta att jag kommer vara vaken hela natten ändå. Jag saknar Caroline och jag saknar Stockholm. Inatt ska jag läsa historia och biologi och sedan ska jag göra sådant jag gör på nätterna. I helgen ska jag skriva klart min novell som bara får innehålla 1800 ord men min är redan femton sidor lång och jag vågar inte kolla efter hur många ord den är. Jag vill inte begränsa mig när jag skriver för det känns som en ganska sorglig sak att göra. Behövligt ibland, men inte denna gång. Väl medveten om att mycket inte går att fånga med ord, men jag vill försöka så gott det går iallafall. Vissa saker vill jag inte ens klä i ord, för det vore att göra dem till något mer världsligt än vad de faktiskt är. Men jag ska skriva och se vart det slutar, hur många ord det än blir.

2010-01-13 @ 22:57:53 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

This clock never seemed so alive

Jag tycker om när folk ringer till mig helt spontant för att de bara känner för att prata. Och då blir jag glad. För att de ringer till mig och inte någon annan. Men jag saknar svåra saker. Jag saknar nervositet och jag saknar att fundera över vem som tog vems hand egentligen. December var ett märkligt lyckorus trots all skolångest och vinteroro. Nu har allt bara flutit ihop till en hård klump som skaver och pulserar och ibland vill sprängas. Men sådant är jag faktiskt bra på att överleva. När något sprängs, flyger det ju bitar överallt och det är ingen mening med att försöka hitta något ställe där man är säker för jag tror inte att man är säker någonstans när saker går sönder på ett sånt sätt. Så då lägger man sig antingen ner med armarna över huvudet eller så springer man. Över det där slagfältet. Som alltid är under beskjutning. Ständigt. Och jag springer gärna, kanske går jag till och med. Det gör inte ont om man tänker att det är okej. Då gnager det bara lite, bränns lite, gör litelite ont. Men man kan läka sig själv med varmt te, fina människor som bara vill en bra saker och så rätt sorts tankar. Det är det allra viktigaste.

Jag lärde mig ett nytt ord idag. Ambivalent. Jag har inte hört det ordet förut, iallafall inte lagt det på minnet. Jag skrev upp det i mitt lilla block som jag alltid bär med mig. Det ska jag skriva upp ord i, och saker jag kommer på som jag inte vill glömma bort. Jag tycker om ord. Det är som tankar ihoptrycka till några få bokstäver. Jag gillar korta, fina ord som är svåra. Eller långa enkla. Eller en blandning. Jag gillar betydelsen av ambivalent för det passar mig utmärkt. Jag känner mig ambivalent inför många saker. Särskilt idag, när Caroline ringde och väckte mig klockan halv sju. Det är fint att vakna på det sättet, att få prata några minuter med en av de personer man tycker om allra bäst, sådär när man knappt ens är helt vaken och fortfarande har drömmar i huvudet som är sega som kola. Då får jag lite ordning av att höra en fin röst. Men jag tycker inte om att behöva vakna så tidigt och behöva befinna mig i skolan en och en halv timme senare. Jag måste ordna mina känslor så att de kan klara sig en dag där. Så att jag kan det. Det var okej förut. Inte idag dock. Kanske imorgon. Jag hoppas det. Kanske nästa vecka blir bättre. Annars bara glada miner. Jag mår fint, mår bra. Men rastlösheten finns ju där, finns alltid där. Jag pratar mycket med min pappa om kvällarna, men någon blir alltid arg. Oftast båda två. Och min lillebror, som protesterar när våra röster blir för höga och arga, genom att knacka i väggen. Han försöker ju sova.

Idag satt jag och Iza vid ett stort fönster på biblioteket. Jag gillar verkligen biblioteket, men jag gömmer mig lite. Bli arg på mig själv när jag inser det men är ovillig att göra något åt det. Men Izabell är bra. Vi är bra. Att sitta vid ett stort fönster på biblioteket och prata är bra. Men ikväll upptäckte jag att jag är för tankspridd för att ens kunna baka en kladdkaka. Att baka kladdkaka är något jag gjort ofantligt många gånger i mitt liv, så jag kan ju receptet i princip utantill. Så jag börjar tänka på annat. Och glömmer bort hur många matskedar kakao jag tillsatt. Två, eller alla fyra? Eller tre. Det är kakao i smeten men jag har ingen som helst aning om hur mycket. Det är ungefär lika illa som när jag i höstas hela tiden nästan cyklade in i lyktstolpar lite här och var för jag tänkte på annat. Men det är helt okej för tankspridd, ja, det är okej att vara det. Kanske bra också. Ja. Ikväll, inatt, ska jag skriva tills jag får feber. I bröstet och i mellangärdet. Tills jag korrigerat mina hjärtslag. Jag ska ligga på mitt golv och skriva tills alla gått och lagt sig och det är alldeles tyst, då ska jag krypa ner i min säng och sova. Och hoppas att febern försvinner under natten. Kramar.

2010-01-13 @ 00:14:17 Permalink Random Kommentarer (5) Trackbacks ()

Just like being my own solar system, doing good things but then totally eclipse them

Och det var något du förstod tror jag. Något jag vetat för länge men inte sagt något om. Det där om. Att man inte borde. Men vissa saker gör man ändå för man vill det så väldigt. Det där ruset var värt allt just då. Och rus, det är väl sådant människor jagar. Berusning, adrenalinkickar. Ögonblick, närvaro. Slippa undan tankar och vara nära. Att ha någon under huden. Det är ju farligt. Men en av de allra bästa känslorna också.

Mina ljus brinner fortfarande. Och Sigur Ros är så rätt på natten. Och jag vill ha det såhär. Sådär. Vara vaken till sent då alla lagt sig och det är helt tyst i huset förutom all fin musik som är som allra bäst på natten, prata med Caroline tills klockan närmar sig fyra eller fem på morgonen, skriva, dricka te, tända nya stearinljus när de gamla slocknar, och sedan skriva lite till precis innan jag somnar. Men skolan börjar imorgon, idag, om sex timmar. Jag kommer att sakna nätterna så väldigt. För hur allting än varit under dagen och kvällen så mår jag alltid bra då. Det är enkel logik, förvriden magi, fakta. Och åh. Nu ska jag lära mig älska dagsljus igen, solsken. Solsken var min sällsynta drog förut. Fortfarande på sätt och vis. Men nu missbrukar jag det inte längre. Gömmer mig i mörkret och förkläs av skuggorna. Blir naken i dagsljus. Sårbar på morgonen. Odödlig på natten. Åh åh. Jag borde lägga mig i min säng nu, skriva och memorera. Tänka och drömma. Och se till att få åtminstone tre timmars sömn. Godnatt. Och mänsklig värme.

2010-01-12 @ 02:14:54 Permalink Random Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jag vill vara alla färger på en gång

I obbola kan man sitta på en ishockeybana mitt i natten och dricka vin, röka indiska cigaretter och bli hög på lustgas. Om man vill. I mars har vi känt varandra i två år och det är väldans fint.

2010-01-12 @ 00:51:42 Permalink Random Kommentarer (2) Trackbacks ()

Som det strålar från ditt hjärta, som en motorväg av ljus

2010-01-11 @ 17:11:32 Permalink Random Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag svär jag såg den, den där glimten bakom hårt sminkade ögonen

2010-01-10 @ 15:18:42 Permalink Random Kommentarer (2) Trackbacks ()

I tell my love to wreck it all

Har läst mycket Paulo Coelho idag. Veronika bestämmer sig för att dö är en ganska så fantastisk bok. Och lyssnat på Anthony Green. Städat. Saknat och såntdär. Om några minuter ska jag bege mig ut i kylan och möta Izabelle. Fint fint. Känner att jag börjar uppskatta att ha en blogg igen. Det är ju faktiskt ganska trevligt. Har även börjat överge tankarna på att göra en ny, det är ju faktiskt, ganska onödigt? Men designen vill jag göra något åt. Jag undrar hur mycket tid som kommer att finnas över till sånt när skolan börjar igen. Hemska tanke. Jag tänker på blandskivor jag vill göra åt personer men tvekar, borde tänka en gång extra. Jag stänger av min mobil allt oftare och det är en ganska befriande känsla. Det är ju hemskt att man ska vara så beroende av en pryl, som om man aldrig får vara ifred. Jag vill inte vara tillgänglig alltid. Inte hela tiden. Jag tänker på kameror, dianaobjektiv, polaroidfilm och min systemkamera som jag borde läsa manualen till. Och gitarren. Den ger mig väldigt mycket dåligt samvete. Jag har läst igenom det som blev skrivet inatt och jag är nöjd. Jag var inte det inatt men nu är jag det. Och det är bra. Nu lyssnar jag på re:stacks med Bon Iver och det är vackertvackert och jag är glad ikväll.

2010-01-09 @ 19:37:34 Permalink Random Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg