One thought of you is all it takes, to leave the rest of the world behind
I didn't mean to meet you then, when we were just kids
Once you've had a taste of perfection
We are nowhere and it's now. Det hände aldrig någonting som förändrade det lilla vi lyckats åstadkomma och jag kunde inte vänta för jag hade redan väntat en hel vinter och egentligen hela våren också och jag har aldrig väntat på någon så länge förut. Jag brukar inte ens vänta på folk. Jag aldrig lyckats förtränga en person men nu vill jag, måste jag, förtränga dig så pass mycket att jag inte kommer kunna sätta fingret på vem du är om jag någonsin får se dig igen. Så att bilden av dig bara rör vid mig men jag inte kommer ihåg mer än att det bara var en väldigt ensam vinter det året. Min starkaste sida är dock inte att lyckas särskilt bra med att hålla mig borta från personer jag helst av allt vill vara nära. Jag önskade att du var ett avslutat kapitel i mitt liv, men jag vet inte om jag kan skriva färdigt det själv.
Det är höst snart.
With these things there's no telling we'll just have to wait and see
Jag vill ha allting
23:33
The world will never ever be the same, and you're to blame
Sommaren kvar i mitt blod
It's you, I can't get you off my mind
Väcktes av ett telefonsamtal även denna morgon. Begav mig mot staden för att umgås med människan ifråga, vilket var väldigt underbart och ibland kan jag inte låta bli att önska att saker och ting vore annorlunda. Vid halvsju-tiden tog jag bussen till Lisse och var några timmar med henne, Matilda och Mattias. Det var riktigt trevligt och nu sitter jag här i mitt rum med tända ljus och skriver och trots att skolan börjar på onsdag känns det som att det kanske kommer att funka. Jag har stålsatt mig för morgondagen och det är lite jobbigt att inte veta hur jag kommer att känna och jag vet inte alls om jag kommer klara av att läsa upp det jag skrivit, men vi får se. Inatt ska jag nog försöka sova innan klockan fyra.
One of those days
Idag ringde Caroline och väckte mig vid elva, det var ett fint sätt att vakna på. Det har regnat i stort sett hela dagen och jag har gömt mig bakom nerdragna persienner och fördragna gardiner, pratat med Caroline hela dagen och kvällen och skrattat väldigt mycket, samt kollat på Criminal minds. Och skrivit. Jag skriver ofta när det regnar ute, och det regnar ofta i berättelsen jag skriver på. Imorgon ska jag nog bege mig till staden och träffa Lisse och sedan vet jag inte riktigt vad som händer. Imorgon känns som den sista egentiga sommarlovsdagen jag kan njuta av eftersom tisdagen lär bli ganska jobbig, och jag känner att det inte skulle vara helt fel med sommarlov i åtminstone några veckor till. Jag ska se till att jag är positivt inställd till det hela på onsdag då min väckarklocka kommer att ringa alldeles för tidigt, men nu känns det verkligen bara jobbigt.
I won't spend my life, waiting for an angel to descend
Efter att ha tillbringat i stort sett hela dagen och kvällen i stan så dök Olivias pojke upp och jag tog bussen hem då jag insåg att de hellre ville hångla än vara med mig. Jag älskar att åka buss sent på kvällen eller tidigt på morgonen, då det är mörkt ute och alldeles tyst i bussen. Just då känns det inte som att det är något som är fel alls.
I'm having trouble sleeping, you're twisting in my head
Var hos Olivia igårkväll med fina vänner, vi såg på film och åt glass och jordgubbar. När alla gått hem satt jag och Olivia och pratade till långt in på natten och sen gick jag hem i mörkret och kunde bara tänka att hur blev det såhär egentligen? Men jag föredrar ändå vissa saker som de är nu, men långt ifrån allt. När jag kom hem däckade jag i min säng och idag klev jag inte upp och klädde på mig förrän klockan var fem. Det kändes ju inte så bra.
02:39
But now I don't care I could go anywhere with you, and I'd probably be happy
I'm on the outside looking in
It's too late to be smart now
Underbar dag och kväll, men jag måste ändå fråga mig själv: vart fan tog min självbehärskning vägen? Säger som Olivia: Men anna då. Nu ska jag lyssna på Thåström resten av natten och somna nångång då det ljusnat. Jag tycker om det bäst så.
Ljuger är något man gör för att skydda sig själv, så när man ljuger för sig själv är det fan bara knäppt. Så jag fattar inget nu.
I don't know where or how or when
Alice
It's a fine line, between pleasure and pain
Från himlen trillar spik ner
Har lyssnat mycket på Thåström och tillbringat mycket tid med Olivia. Har fått en fin teckning med posten från Caroline och sover med mitt stjärntäcke igen. Nattpromenader, skratt och gråt och jag vet inte riktigt hur det ska vara. Det var så länge sedan jag skrev något långt och fint och bra och nu känns det bara fel att göra någonting alls. Jag har aldrig skrivit något som ska vara med i en dödsannons förut och jag får ont i magen så fort jag tänker på att jag aldrig mer kommer att prata med dig. Sluta upp med att inte finnas för jag saknar dig så att jag går i tusen bitar. På lördag flyr vi till Piteå för att bo i en stuga vid stranden i ett par dagar. Jag tycker att Christopher ska komma hem från Visby och jag förstår inte riktigt att skolan börjar igen om två veckor och sedan väntar hösten och det har gått alldeles för fort. Nu går min buss till stan om en halvtimme och jag har några bilder på min kamera, faktiskt, som jag kanske laddar upp ikväll. Nu kan jag inte skriva mer för det tar emot överallt. Kram.
22:44
Så det blir inte så mycket mer än såhär, för nu. Jag lever iallafall och tänker fortsätta blogga så fort jag fått ordning på allting som snurrar på alldeles för fort just nu.
