"Och är det verkligen möjligt att det kan snöa även fast det bara är juli?"
Jag kan inte sova. Eller jag vill inte sova rättare sagt. Det är tolv minusgrader ute och imorgonbitti kommer det förmodligen att vara ännu kallare. Jag har inte ens en riktig jacka och det är hål i mina byxor och jag tycker inte ens om byxor. Har gått i strumpbyxor och hood hela hösten. Inte riktigt okej kanske. Men jag vet inte. Kyla är en av alla de där sakerna jag inte riktigt kan förklara.
Idag kom jag på en till sak jag kunde lägga till på listan av saker som gör mig glad. Även fast jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Och så hittade jag en sak i utkast flera flera sidor bort. Jag försöker verkligen intala mig själv att jag inte minns vad det handlade om men det gör jag ju.
Jag har en bomb i min mage. Jag tycker att det är vackert med handleder och jag kan inte tänka när du ser på mig på det där sättet och på nätterna kan jag inte göra annat än att gå sönder. Jag vet inte hur man gör någonting rätt. Jag vet inte vad som är fel i din värld, och jag orkar inte ta mer från någon jag älskar. Jag vet att du alltid har en tår i ögonvrån och om jag ser på dig tillräckligt länge kan jag se den försvinna nerför din kind. Jag hatar att du bläddrar i samma böcker tusen gånger om, jag kan se dina sår men jag kan inte läka dem jag kan bara göra rent även fast jag vet att det svider. Och jag vill dö när du säger att du inte vill leva längre.
Det är otroligt jobbigt att upptäcka att såna där saker kan spela roll fortfarande. Även fast det var en hel årstid sedan. Kanske till och med två. Fast det känns som mycket längre. Och jag bara babblar nu för jag tappar bort alla sammanhang när jag gör såhär. Tim ringde ikväll. Det kändes ovant att höra hennes röst för det var ju så längesen och vi borde verkligen börja prata igen för jag saknarsaknar och det borde bli mars lite fortare. Det borde bli mer vitt på marken. Himlen borde synas oftare. Jag blev nästan bländad när jag gick mot busshållsplatsen i lördags. Och stod på sf-taket med dig fem timmar senare och räknade stjärnor. Det var inte så många. Fast vad vet jag.
Sov gott alla människor.
Idag kom jag på en till sak jag kunde lägga till på listan av saker som gör mig glad. Även fast jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Och så hittade jag en sak i utkast flera flera sidor bort. Jag försöker verkligen intala mig själv att jag inte minns vad det handlade om men det gör jag ju.
Jag har en bomb i min mage. Jag tycker att det är vackert med handleder och jag kan inte tänka när du ser på mig på det där sättet och på nätterna kan jag inte göra annat än att gå sönder. Jag vet inte hur man gör någonting rätt. Jag vet inte vad som är fel i din värld, och jag orkar inte ta mer från någon jag älskar. Jag vet att du alltid har en tår i ögonvrån och om jag ser på dig tillräckligt länge kan jag se den försvinna nerför din kind. Jag hatar att du bläddrar i samma böcker tusen gånger om, jag kan se dina sår men jag kan inte läka dem jag kan bara göra rent även fast jag vet att det svider. Och jag vill dö när du säger att du inte vill leva längre.
Det är otroligt jobbigt att upptäcka att såna där saker kan spela roll fortfarande. Även fast det var en hel årstid sedan. Kanske till och med två. Fast det känns som mycket längre. Och jag bara babblar nu för jag tappar bort alla sammanhang när jag gör såhär. Tim ringde ikväll. Det kändes ovant att höra hennes röst för det var ju så längesen och vi borde verkligen börja prata igen för jag saknarsaknar och det borde bli mars lite fortare. Det borde bli mer vitt på marken. Himlen borde synas oftare. Jag blev nästan bländad när jag gick mot busshållsplatsen i lördags. Och stod på sf-taket med dig fem timmar senare och räknade stjärnor. Det var inte så många. Fast vad vet jag.
Sov gott alla människor.
Jag älskar när du memorerar saker jag sagt och vänder det mot mig
Människorna i staden försvinner i små rökpuffar
Idag är en sån där dag då jag skulle vilja stanna tiden. Inte för att jag tror på tiden men ändå. Ibland vill jag bara frysa ett ögonblick och ta ett steg åt sidan och studera någons ansiktsuttryck eller bara skjuta lite på att ögonblicket ta slut. Perfekta ögonblick kan göra mig ledsen för det känns som att de aldrig kan komma igen även fast jag vet att de kan det. Men världen gör mig ledsen och glad samtidigt hela tiden och då vet jag inte vad jag ska ta mig till riktigt. Jag är kär i hela världen men jag hatar den. Hade jag skrivit i mitt anteckningsblock nån kväll bland alla anteckningar om nervceller och synapser och hjärnbarken och snabbkopplingar i ryggmärgen. Mitt andra anteckningsblock är söndrigt och jag kommer mig bara för att skriva i det nångång där mitt i natten precis efter att jag hört din röst och egentligen borde sova och sluta tänka.
Jag kan inte blogga just nu. Jag önskar att jag kunde det men det kan jag inte. Jag tänker förmodligen antingen stänga den här bloggen eller så har jag den öppen så att jag länka min nya bloggadress sedan. För en sån kommer någongång innan nästa år hade jag tänkt mig. Då jag har tid att skriva om mina invecklade tankar igen. Då ska jag slå hål på min rastlöshet. Den äter sig liksom in i mig och jag saknar att springa på möten och gå i demonstrationståg och skrika och jag saknar att vara en del av allt det där. Jag behöver en storm tror jag, ett stort oväder kanske till och med en orkan, iallafall något som tvingar mig att börja brinna igen. Vart tog den där elden vägen? Jag älskar att repa på fredagarna efter skolan och spåra ut totalt till Smells like teen spirit och julavslutningen kommer bli så jävla bra tack vare oss. Jag lyssnar på Navid Modiri & Gudarna på nätterna och älskar deras lite speciella texter och glada musik. Älskar att det finns både ilska och hopp i deras låtar. Dagen jag fick nog var en måndag. Ikväll ska jag på något vis trycka undan de panikartade känslorna över nästa vecka och allt jag borde göra men inte orkar med och istället prata med Caroline för jag behöver höra hennes röst och jag behöver prata med någon som vet vem jag är.
hur ska vi gå vidare nu, när vi vet allt om varandra?
Jag kan inte blogga just nu. Jag önskar att jag kunde det men det kan jag inte. Jag tänker förmodligen antingen stänga den här bloggen eller så har jag den öppen så att jag länka min nya bloggadress sedan. För en sån kommer någongång innan nästa år hade jag tänkt mig. Då jag har tid att skriva om mina invecklade tankar igen. Då ska jag slå hål på min rastlöshet. Den äter sig liksom in i mig och jag saknar att springa på möten och gå i demonstrationståg och skrika och jag saknar att vara en del av allt det där. Jag behöver en storm tror jag, ett stort oväder kanske till och med en orkan, iallafall något som tvingar mig att börja brinna igen. Vart tog den där elden vägen? Jag älskar att repa på fredagarna efter skolan och spåra ut totalt till Smells like teen spirit och julavslutningen kommer bli så jävla bra tack vare oss. Jag lyssnar på Navid Modiri & Gudarna på nätterna och älskar deras lite speciella texter och glada musik. Älskar att det finns både ilska och hopp i deras låtar. Dagen jag fick nog var en måndag. Ikväll ska jag på något vis trycka undan de panikartade känslorna över nästa vecka och allt jag borde göra men inte orkar med och istället prata med Caroline för jag behöver höra hennes röst och jag behöver prata med någon som vet vem jag är.
hur ska vi gå vidare nu, när vi vet allt om varandra?
23:19
Det är ju ganska konstigt sånthära. Igår gick jag och lade mig innan klockan tio för första gången på flera år. Dagens första lektion bestod av en föreläsning i matsalen som var väldigt, väldigt bra, men trots det så höll jag på att somna flera gånger. Jag ska aldrig mer gå och lägga mig innan klockan tio igen. Det är nog helt enkelt inte min grej.
Det känns plötsligt lite udda att ha en blogg.
Nu ska jag skriva lite sedan kanske jag ska sova. Eller så är jag vaken hela natten för sånt är ganska fint. Det är ju fullmåne. Kram.
Det känns plötsligt lite udda att ha en blogg.
Nu ska jag skriva lite sedan kanske jag ska sova. Eller så är jag vaken hela natten för sånt är ganska fint. Det är ju fullmåne. Kram.
Jag minns detaljer i alla farväl
Det är fint att sitta på golvet med någon random och äta torkade tranbär, att sitta och lyssna på musik på någons mobil med huvudena lutade mot varandra och det är fint att prata i telefon med någon som ställer svåra frågor till en fast man inte kände varandra alls för bara tjugofyra timmar sedan. Att sedan upptäcka att man kan berätta saker om sig själv som man inte sagt något om till någon på flera år är en både underlig och vacker känsla.
Sånt blir iallafall jag glad av. Nu ska jag lägga mig i min säng och lyssna till regnet.
Sånt blir iallafall jag glad av. Nu ska jag lägga mig i min säng och lyssna till regnet.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik
23:47
Igår: Vaknade hos Iza och Suz. Åt frukost och tog bussen till stan. Vandrade runt och tänkte att det var längesen jag varit i stan. Jag kommer inte ens ihåg när det var. Köpte julklappar och luktade på te. Hjälpte mamma och pappa att bära lådor och kan någon fatta hur mycket jag gjort det de senaste två åren eller. Smet därifrån och hittade en Henni och en Sara. Det var kallt. Krockade med någon vars hand jag inte hållt på länge. Satt på biblioteket i en soffa med fina människor. Under ett konstigt flyktigt ögonblick när jag skulle säga hejdå kändes det som förut och jag tänkte att det händer nog aldrig igen men saker och ting kan vara bra ändå. Jag träffade Signe och vi gick till Sf och åt lussebullar. Sedan gick vi till Verket och frågade om de hade några öronproppar, frågade tillochmed Florence Valentin men alla sa att vi kunde använda dasspapper. Såg tillslut Florence Valentin spela också och de började med Spring Ricco vilket kanske var lite udda men spelningen var jättefin och det var nästan inga folk där och ljudet var högthögt men mina öron överlevde fast nu kanske jag får tinnitus på riktigt. Hoppas inte det. Sedan gick alla därifrån men jag och Signe satt i en soffa och jag pratade lite med basisten och sedan nångång där på kvällen tog vi en buss hem. Jag städade mitt rum som hastigast och sedan drack jag te hos Mikaela.
Idag: Julskyltning, mer bärande av lådor och liknande, bildarbete, pluggande, svenska redovisning imorgon.
Och förresten, var ju på Lars Winnerbäck i torsdags också. Det hade jag nästan glömt. Jag har lite bilder därifrån tror jag. Stod längst fram och kravallstaketet mot ens kropp måste vara en av de bästa känslorna i världen. Min verklighetsuppfattning rubbades lite och allting gick sönder lite under Om du lämnade mig nu men hela konserten var underbart fin och allmänt vacker. Det var en fin känsla att få känna adrenalinkicken när dörrarna till arenan öppnas och man tränger sig och springer allt vad man är värd, att sjunga sig hes och och hoppa och skrika och känna att någonting känns igen.
Idag: Julskyltning, mer bärande av lådor och liknande, bildarbete, pluggande, svenska redovisning imorgon.
Och förresten, var ju på Lars Winnerbäck i torsdags också. Det hade jag nästan glömt. Jag har lite bilder därifrån tror jag. Stod längst fram och kravallstaketet mot ens kropp måste vara en av de bästa känslorna i världen. Min verklighetsuppfattning rubbades lite och allting gick sönder lite under Om du lämnade mig nu men hela konserten var underbart fin och allmänt vacker. Det var en fin känsla att få känna adrenalinkicken när dörrarna till arenan öppnas och man tränger sig och springer allt vad man är värd, att sjunga sig hes och och hoppa och skrika och känna att någonting känns igen.
'Cause you're the storm that I believe in
-
saker jag vill hinna med:
skolan, att plugga
livet, att umgås med fina människor
bloggen, att skriva konstiga saker och lägga ut bilder som jag aldrig hinner ta
klippa ut 100 lappar och skriva "don't worry, be happy" på varenda en och sätta ut dem lite överallt, som på folks vindrutetorkare på bilen
försöka beställa en holgakamera och undersöka hur jag möjligen skulle kunna få tag på polaroidfilm
gå på bio
lära mig spela first day of my life på min gitarr som just nu står och samlar damm i mitt rum
göra kreativa julklappar
genomföra alla mina fotoideér
gå på cafe och dricka te och äta kladdkaka med någon
baka bullar och kakor med non stop i
skriva över alla mina dikter till ett block som jag kan gömma någonstans och hitta om flera år
läsa (skulle kunna göra en lista över alla böcker jag vill läsa också men det får jag ta sen)
sticka saker att hänga upp på lyktstolpar
göra kollage med indiska elefanter på
fortsätta leta efter ny musik
skriva låtar
och en massa fler saker.
saker jag prioriterar:
att plugga nästan all ledig tid så jag kommer in på arena natur och slipper gå någon linje jag inte vill gå i tre år
livet, att träffa människor för om man inte gör roliga saker också så känns det värdelöst att plugga och då blir allt bara dåligt
skolan, att plugga
livet, att umgås med fina människor
bloggen, att skriva konstiga saker och lägga ut bilder som jag aldrig hinner ta
klippa ut 100 lappar och skriva "don't worry, be happy" på varenda en och sätta ut dem lite överallt, som på folks vindrutetorkare på bilen
försöka beställa en holgakamera och undersöka hur jag möjligen skulle kunna få tag på polaroidfilm
gå på bio
lära mig spela first day of my life på min gitarr som just nu står och samlar damm i mitt rum
göra kreativa julklappar
genomföra alla mina fotoideér
gå på cafe och dricka te och äta kladdkaka med någon
baka bullar och kakor med non stop i
skriva över alla mina dikter till ett block som jag kan gömma någonstans och hitta om flera år
läsa (skulle kunna göra en lista över alla böcker jag vill läsa också men det får jag ta sen)
sticka saker att hänga upp på lyktstolpar
göra kollage med indiska elefanter på
fortsätta leta efter ny musik
skriva låtar
och en massa fler saker.
saker jag prioriterar:
att plugga nästan all ledig tid så jag kommer in på arena natur och slipper gå någon linje jag inte vill gå i tre år
livet, att träffa människor för om man inte gör roliga saker också så känns det värdelöst att plugga och då blir allt bara dåligt
En helhet för det enkla
I lördags när jag vaknade vid tolvtiden så sov alla och jag drog upp persiennerna och fann en blå himmel och en skinande sol. Det var något jag inte sett på flera, flera veckor. Jag tog med mig mitt te ut till verandan där jag satt i pyjamas och t-shirt och tittade på himlen för det var så himla fint att den inte var vit och det var så väldigt fint att det var ljust ute och inte mulet och grått. Resten av dagen sorterade jag bland mina bilder och kvällen och natten tillbringade jag hos Iza och Suz med Mikaela, Henke och Elin. Vi somnade vid halv fem tror jag.
I söndags när vi vaknat bakade Henke pannkakor! Nu råkar den här bilden få det att framstå som att Henke bakade små ynkliga pannkakor men förutom denna så såg de faktiskt ganska proffsiga ut. Goda var dom också. Sedan åkte jag och Mikaela hem och jag pluggade. Väldigt lite, men iallafall. Sedan regnade det och jag låg på Olivias säng och var på konstigt humör. Två timmar senare låg jag i min egen säng och stirrade på mörkret och lyssnade till regnet. Sedan somnade jag och det var måndag igen.
Som en känsla i förvar
Jag går balansgång mellan att vara fruktansvärt less och oinspererad och mellan att känna mig glad och positiv inför allt. Det är lite jobbigt på sätt och vis. Men just nu är jag glad och peppad och jag antar att det är det som räknas. Imorgon blir det bio igen. Och förhoppningsvis fika med nån i helgen. Och om precis en vecka är det Lars Winnerbäck. Och jag vet för tusan vilken skola jag vill gå på till hösten och jag vet faktiskt vilken linje också. Tills igår var jag helt säker på att jag skulle sitta en vecka innan valen skulle vara inne och fortfarande tveka. Men efter att ha besökt Midgård var det inte så mycket att tala om längre och när vi kom in på Östra ville jag vända direkt för det var så groteskt tråkigt, grått och opersonligt där. Imorgon har vi prov och eftersom det är imorgon pluggar jag ingenting idag. För det är så jag gör.
Idag är det månader sedan jag blev febrig av att sitta på bryggan och kyssa dig tills jag inte visste var du slutade och var jag tog vid för det spelade ingen roll alls. Jag brydde mig inte det minsta om det. Det är svårt att glömma hur verklig och levande jag kände mig just precis då.
Du hade tid. Men det hade inte jag.
Idag är det månader sedan jag blev febrig av att sitta på bryggan och kyssa dig tills jag inte visste var du slutade och var jag tog vid för det spelade ingen roll alls. Jag brydde mig inte det minsta om det. Det är svårt att glömma hur verklig och levande jag kände mig just precis då.
Du hade tid. Men det hade inte jag.
22:17
Imorse vaknade jag med en gitarr och mitt mycket slitna anteckningsblock bredvid mig. Ägnade några ögonblick åt att fundera över vad jag hade skrivit, om jag hade spelat något alls och hur många timmar jag hade sovit. Kom inte fram till något riktigt svar och eftersom att jag sovit lite för länge som vanligt så hann jag inte läsa igenom det jag skrivit nångång där vid tvåtiden på natten. Så det är först nu jag hunnit läsa igenom det. Och ett sms som fick min mobil att vibrera nångång där under mattelektionen fick mig också att komma ihåg att jag smsat dig av alla personer. Det kanske är dags att sluta sakna nu. Men jag är ju så bra på det att det inte är sant. Förra veckan var det dock en vacker känsla. Snö och saknad. Och jag kände mig märkligt frigjord från allt det där. Jag gillar inte tanken på att man kan glömma bort saker och ting. Iallafall inte sådana saker. Jag har inte ens halva historien om oss någonstans. Bara brottstycken, delar, lösryckta ord och meningar och datum och en massa saknad och så alla de där sidorna i mitt anteckningsblock. Det var en sak som jag glömde att säga till dig. Och jag glömde att du förstod. Jag tycker oftast att livet är bäst när man inte förstår sig på det, om det inte handlar om väldigt hemska saker, och du var den som förvirrade mig. We fell in love I knew it had to end.
Tidigare idag hade jag tänkt skriva en lista på allt jag ville göra och allt jag var tvungen att göra. Men det hade säkerligen spårat. Men grejen är den att skolarbeten ligger längst ner på listan av alla saker jag känner för att göra. Och jag har inte alls fått mycket gjort ikväll. Jag har skrivit den där redovisningen till svenskan som tydligen ska vara imorgon, men jag kan inte den utantill så jag kommer antagligen bara flumma på men det ska väl gå bra. Ikväll har jag bakat kladdkaka med oboy istället för kakao. Det blev ganska random. Känner just nu hur tanken på so-provet på fredag lyfter mitt humör till oanade höjer woho. Jag har fina elefanter på mina väggar. Om någon ville veta. Nu ska jag dricka upp mitt glas mjölk och koka te, och kanske tar jag mitt förnuft till fånga och sätter mig och börjar pränta in information från so-boken till min hjärna, men jag känner att oddsen inte är särskilt höga för det. Så ja. Hejdå.
01:07
Kanske ska sova. Godnatt.
A seven nation army couldn't hold me back
Sångerna blev kedjebrev man hör, när molnen hände tunga utanför
You believe, and you doubt
Min vecka 46 i korthet: Buss på morgonen, buss på kvällen. Jobbat övertid och bytt nummer med patienter på min praoplats. Träffat många eldsjälar till personal och söta gamlingar. Ätit lunch på en massa random ställen. Två gånger i centralhallen på sjukhuset, den ena gången bredvid några studenter som diskuterade konspirationsteorier om svininfluensan, en gång på en caféteria högst uppe i sjukhuset bland en massa läkarstuderande, en gång i en bil och en gång i ett personalrum. I tisdags köpte jag ramar för hälften av mina matpengar och satt på Wayne's med Liz och Signe hela kvällen och drack te. I onsdags träffade jag Annie. Vi stekte lax och skar en massa grönsaker och frukter, det blev jättegott. Sedan var jag ute och gick med Olivia, och sedan... pluggade jag? Kanske. I torsdags minns jag inte riktigt vad jag gjorde. I fredags lämnade jag Geriatriken med lite tårar i ögonen. Jag sa åt en patient att tänka på elefanter och kattungar när hon hade ont och hon lovade mig att kämpa och jag sa att hon skulle ringa mig när hon fått komma därifrån. Sedan fikade jag med Alice på café station. Det var mycket trevligt. Igår köpte jag en gitarr! Och en kanelstav av någon anledning. Och så tog jag ner alla bilder från min fotovägg, satte upp lite nya och sparkade ut min teve. Jag satte upp ramar och klippte ut elefanter. Idag har jag sovit till tolv, varit på fyra olika loppisar med Olivia och Liz och köpt en jättefin polaroidkamera. Nu ska jag snart på bio och se 2012 med Olivia. Har varit på så himla bra humör i veckan. Det var seriöst längesen jag kände mig såhär positiv. Allt känns faktiskt ganska bra även fast det är slask och regn ute och det är alldeles för många hål i mina converse.
It's like learning to fly
Our dreams, and they are made out of real things
Lite fler Stockholmbilder, denna gång Carolines. Så det är hon som tagit alla dessa bilder!
Jag tror jag aldrig någon gång, har trott på att tro
Det kanske kommer en förändring
Warrior king, te och pluggande ikväll. Är alltid lite ledsen inuti nuförtiden men ikväll känner jag mig ändå glad. Det är prao nästa vecka och jag ser fram emot det en massa. Ska också hinna träffa Annie och lite annat folk. Och fika nån kväll i stan. Och se 2012 med Olivia. Det snöar ute ikväll. Det är vitt på marken. Jag älskar Ljalja Kuznetsovas bilder. Om vi är tillräckligt många från bandet som är friska imorgon blir det rep efter skolan och jag ska försöka sno med mig en gitarr hem. Och hinna in till stan och köpa Röd. Jag har misslyckats med att sova i veckan men det gör inget. Sova får jag väl göra nån annangång. I helgen blir det loppis! Och filmkväll. Eller liknande. Och lite annat. Nu ska jag skriva lite till på bildarbetet och sedan ska jag tillbringa resten av kvällen och natten med att kolla på Scrubs och virka. Nästa vecka ska jag ta tag i mitt 365:ande, jag tror att jag lyckats få med mig Olivia på en grej som dök upp i mitt huvud och jag nu bara måste genomföra. Det kommer att bli så himla fint. Och jag ska definitivt börja fota igen. ÅH om jag hade någon här hos mig nu skulle jag krama en massa på den. Godnatt!
