Parasols
Jag gick till ica strax före åtta för att köpa Mariekex. Påväg dit träffade jag Annie som hade varit på ica för att köpa ballerinakex. Det tyckte jag var lite kul.
Idag är en bra dag. Solen har skinit hela dagen och det har varit varmt och det är fortfarande ganska varmt och det ska vara ännu varmare imorrn tror jag. Jag har gjort klart bokrecensionen och jag fick fan mvg+ på engelskan så allt är ju bra. Typ. Kanska ska bli seriös i skolan igen. Får se. Maia Hirasawa nästa vecka och jag tömte nyss min spargris som visade sig innehålla 250 kr. På lördag ska jag lämna in min kamera. Den kommer att vara borta i minst två veckor. Jag vågar knappt tänka tre veckor. Ångest, säger jag bara. Och Rom blir av till hösten istället, orkar inte förklara varför. Men det blir nog bäst så. Ska börja skriva långa ambitiösa inlägg igen, snart. Nu ska jag nog duscha och dricka oboy och jag vet inte riktigt och typ hejdå kram.
Idag är en bra dag. Solen har skinit hela dagen och det har varit varmt och det är fortfarande ganska varmt och det ska vara ännu varmare imorrn tror jag. Jag har gjort klart bokrecensionen och jag fick fan mvg+ på engelskan så allt är ju bra. Typ. Kanska ska bli seriös i skolan igen. Får se. Maia Hirasawa nästa vecka och jag tömte nyss min spargris som visade sig innehålla 250 kr. På lördag ska jag lämna in min kamera. Den kommer att vara borta i minst två veckor. Jag vågar knappt tänka tre veckor. Ångest, säger jag bara. Och Rom blir av till hösten istället, orkar inte förklara varför. Men det blir nog bäst så. Ska börja skriva långa ambitiösa inlägg igen, snart. Nu ska jag nog duscha och dricka oboy och jag vet inte riktigt och typ hejdå kram.
Fast allt känns nog bättre till helgen
Känner mig ganska nollställd. Är så less att det finns inte. Sitter i skolan med Olivia, under en filt i uppis. Jag avundas hennes tårar. Jag har glömt hur man gör. Minns inte när jag grät senast. Längesen. Gör vad jag ska på lektionerna eller gör ingenting alls. Skulle någon springa förbi mig helt naken skulle jag nog inte reagera. Tvingar i mig mat för att bli kvitt den jävla hungern som förföljer mig överallt och får mig att nästan inte orka resa mig från sängen på morgonen. Fattar inte vad fan som är felet. Stan. Plockar åt mig det jag vill ha, har inga pengar. Fjorton resor kvar på busskortet. Hemma och drunknar i musiken. Gömmer mig bakom tonerna och orden. Försöker plugga men skriver en massa annan skit. Är ute och går, går fort så att tankarna inte hinner ikapp. Ler mot alla jag möter. Förbannade jävla värld, jag hatar dig så fruktansvärt ibland. Vaknar till när det blir mörkt ute. Då börjar allting klarna. Sedan är det en ny dag.
Your life was one long emergency
Idag är det sommar ute, jag är ute och går i svarta converse och sommarkläder, tar upp snö som smälter i mina handflator, äter glass i massor och lyssnar på For you med Bruce. Olivia ringde och väckte mig nångång efter tolv imorse och det suger att jag sov så länge och att jag troligen hade kunnat sova ett par timmar till. Jag vill inte vara i behov av sömn. Det är överskattat att sova och jag vaknar kallsvettig varenda morgon och tankarna snurrar redan innan jag ens stigit upp ur sängen. Jag vill 365:a! Och jag vill demonstrera. Det var så himla längesen nu. Men på fredag! Fan vad kul det ska bli. Och all snö får gärna försvinna nu, och jag vill att solen aldrig ska sluta skina.
It must be hard to tell a lie when I ask you what's on your mind
Special case
Lärarna har ingen aning om vad som händer i kopieringsrummet när vi låser in oss där med ursäkten att vi har en massa so-sidor att kopiera. Men det är löjligt kul och vi äger faktiskt.
Idag var en lite konstig dag. Alla var skitarga efter so-provet och jag blev fan asförbannad för att någon jävel rivit sönder de gula första maj posterna jag satt upp. De fick fan inte ens sitta upp en timme. Och det var bara de som var sönderrivna eller låg ihopknycklade på golvet, alla andra fick sitta kvar. Önskar att jag gick nian och gick ut till sommaren för ibland känns det som att de allra flesta runt omkring en är idioter. Eller något sådant. Efter lite kramar och efter att Olivia skrikit ut sitt hat mot det failade so-provet som Andreas ryckte ifrån mig prick klockan tre då jag inte alls var klar satte vi oss vid en bänk utanför ica. Här sitter vi tills solen går ner, sa Olivia och vi var less. Efter ett tag gick vi dock därifrån med sikte på Olivias lilla moppe. Desperationen hade här nått en förvånansvärt hög nivå. Vi hade gått igenom en rad olika drastiska saker att göra, till exempel att klä av oss nakna och gå ett varv runt byn, lifta eller gå in till stan eller kanske till Göteborg. Ja inte fan vet jag. Sedan ringde dock Olivias kille och det hela slutade med att vi for omkring i hans bil till en massa random affärer i utkanten av stan. Eftersom att jag var desperat och less på det mesta så vad jag gjorde jag dumma saker som jag faktiskt trodde att jag hade slutat med, fast jag orkar inte ens ångra mig för jag är ändå pank och det var ju det minsta drastiska jag kunde dra till med för att minska våran desperation. Sedan stack jag och Olivia och jag vet faktiskt inte riktigt. Nu sitter jag här och mina ögon känns olustiga, jag tycker om Miss Lis röst och jag är trött på att ta 11.15-bussen. Det borde hända något.
Your confessions make me cry
Igår var jag, Jenny, Henni och Evelina på musikal! Förutom Jenny P så träffade jag även på Enar och Kicki där. Jag hade ingen aning om att de skulle vara med, så det var trevligt. Alla var jätteduktiga och man blev glad.
Blev inte så mycket bra bilder. Satt en massa folk ivägen. Här har vi Jenny P iallafall! Söt.
Sedan började jag och Jenny att avlägsna oss. Vi kände för kall luft och ville gå långt. Vi hittade detta ödehus. Det var mörkt och vi pulsade i snön och det kryllade av nattfjärilar på nedervåningen och vi klättrade uppför stegen. Min kamerablixt avslöjade detta. Det var lite läskigt, men jävligt snyggt. Någon som vet vem eller vilka som är konstnärerna?
Sedan började vi vår långa vandring längs denna cykelväg. Vi har flummiga och skuttade fram och det jag frös fan inte och det ägde ju faktiskt en hel del även fast vi såg ett asläskigt träd som ville oss något ont och när vi nästan nått den där jävla stugbyn så dök Jennys mamma upp utanför älgstängslet med en bil. Det var en trevlig kväll.
21:59
Ikväll är jag trött för första gången på länge. Jag har skrivit en sammanfattning om den franska revolution på tre jävla sidor och det är alldeles för fucking långt och jag har en massa kvar att skriva om den så det kan gå och dö. Jag har bakat kladdkaka och varit ute och gått. Druckit mjölk och insett att det inte är så äckligt ändå. Haft ont i ryggen och dammsugat mitt rum. Lyssnat på Miss Li och älskat det faktum att klockan kan vara halv nio på kvällen utan att det är mörkt ute. Vill läsa en bra bok som jag inte läst förut. Vill plasta in mina rosa lappar som jag skrivit på med grön tuschpenna om hur bra kramar är. De lär dyka upp i stan nångång nästa vecka. Eller kanske i helgen, förresten. Jag har gjort klart min första tankebok också. Igår, när jag skulle plugga. Hehehehe. Vill hoppa runt och skutta på asfalten i bara strumporna och göra konstiga saker med någon. Vill ha sommar så att allting kan bli bra och jag kan sitta på fönsterkarmen i mitt öppna fönster om nätterna invirad i ett täcke. Det var längesen nu. Jag vill lära mig att tycka om te och att åka skateboard. Jag vill fota med någon. Vill inte ha det där so-provet på fredag. Nu ska jag dricka lite juice så att jag blir pigg, hejdå.
The songs we used to sing
Lonesome day
Is it in your heart? Is it in your eyes?
Har märkt att jag är arg. När jag ställer ner min tallrik på bordet gör jag det med kraft, med sån kraft att några bitar mat hamnar på bordet och jag drar ut stolar med brutalitet och tänker jag inte efter låter jag otrevlig mot folk jag inte vill vara otrevlig mot. Vet inte riktigt varför jag är arg. Eller innerst inne vet jag nog det men det är tragiskt nog inget som platsar här. Kom nyss hem från skolan och upptäckte att första maj affischerna som Davis postat hade kommit så nu ska jag väl sätta upp några ikväll. Får inte glömma bort att jag ska till Ålidhem imorrn, fast jag vet inte riktigt om jag hinner. Har så jävla mycket att göra men det blir ju aldrig av eftersom att jag föredrar att göra en massa annat istället. Igår gjorde jag fan pärlplattor istället för att plugga. Och min rygg gör ont, jag vet inte varför och min mamma tänker ta mig till vårdcentralen så att dom får ta blod från mig och då kanske himlen kanske slutar röra på sig och sånt. Jag ska till Rom vecka tjugo. Det blir nog fint men det betyder att jag borde bli vän med min mamma tills dess. Nu har jag snart ätit upp ett paket ballerinakex och det är väl inte ett särskilt smart sätt att mätta en mage som skriker efter mat men jag orkar inte göra nudlar. Kanske sen. Idag lämnade jag in mitt bildarbete, sådär några månader försent. Jag tror inte ens att den höll sig inom ramarna för vad man skulle göra. Jag kommer knappt ihåg vad det var när jag tänker efter. Jaja. Just nu lyssnar jag ungefär enbart på Glesbygd'n, Florence Valentin och The Kooks. Och så lite Bruce förstås men annars fungerar jag ju inte. Det är fan snart bara en månad kvar. Herregud. På torsdag blir det ingen skola för vi ska vara med i teknikåttan så det är ju fint, typ. Eller jag vet inte förresten men jaha. Nu måste jag skriva en sammanfattning om den amerikanska och franska revolutionen och det känns sådär lagomt lockande. Sedan måste jag översätta mitt grejs till engelskan, baka kladdkaka, köpa päronfil och klockan åtta kommer Olivia hit och vi ska väl vandra omkring som vanligt. Planlöst vandrande känns som min grej faktiskt. Har inget mål. Och det fanns heller ingen särskilt mening med detta inlägg, men säg något som har någon egentlig mening liksom? Eller ja. Iallafall. Plugga nu. Hejs.
Har märkt att jag är arg. När jag ställer ner min tallrik på bordet gör jag det med kraft, med sån kraft att några bitar mat hamnar på bordet och jag drar ut stolar med brutalitet och tänker jag inte efter låter jag otrevlig mot folk jag inte vill vara otrevlig mot. Vet inte riktigt varför jag är arg. Eller innerst inne vet jag nog det men det är tragiskt nog inget som platsar här. Kom nyss hem från skolan och upptäckte att första maj affischerna som Davis postat hade kommit så nu ska jag väl sätta upp några ikväll. Får inte glömma bort att jag ska till Ålidhem imorrn, fast jag vet inte riktigt om jag hinner. Har så jävla mycket att göra men det blir ju aldrig av eftersom att jag föredrar att göra en massa annat istället. Igår gjorde jag fan pärlplattor istället för att plugga. Och min rygg gör ont, jag vet inte varför och min mamma tänker ta mig till vårdcentralen så att dom får ta blod från mig och då kanske himlen kanske slutar röra på sig och sånt. Jag ska till Rom vecka tjugo. Det blir nog fint men det betyder att jag borde bli vän med min mamma tills dess. Nu har jag snart ätit upp ett paket ballerinakex och det är väl inte ett särskilt smart sätt att mätta en mage som skriker efter mat men jag orkar inte göra nudlar. Kanske sen. Idag lämnade jag in mitt bildarbete, sådär några månader försent. Jag tror inte ens att den höll sig inom ramarna för vad man skulle göra. Jag kommer knappt ihåg vad det var när jag tänker efter. Jaja. Just nu lyssnar jag ungefär enbart på Glesbygd'n, Florence Valentin och The Kooks. Och så lite Bruce förstås men annars fungerar jag ju inte. Det är fan snart bara en månad kvar. Herregud. På torsdag blir det ingen skola för vi ska vara med i teknikåttan så det är ju fint, typ. Eller jag vet inte förresten men jaha. Nu måste jag skriva en sammanfattning om den amerikanska och franska revolutionen och det känns sådär lagomt lockande. Sedan måste jag översätta mitt grejs till engelskan, baka kladdkaka, köpa päronfil och klockan åtta kommer Olivia hit och vi ska väl vandra omkring som vanligt. Planlöst vandrande känns som min grej faktiskt. Har inget mål. Och det fanns heller ingen särskilt mening med detta inlägg, men säg något som har någon egentlig mening liksom? Eller ja. Iallafall. Plugga nu. Hejs.
Världen är underbar om man är korkad tom och glad
Klockan är tjugo i två och det är skola imorgon. Jag har lyssnat på Glesbygd'n hela kvällen och just nu är jag alldeles för förbannad för att kunna sova. Hejdå.
Inte okej
Skola imorgon. Inte chill.
She moves in her own way
Fear is only in our minds
Olivia som tagit bilden. Nu är klockan över ett och jag orkar inte med något långt seriöst blogginlägg. Idag har varit en dag som jag inte riktigt vet hur jag ska tänka tillbaka på. Och jag vill se 2001. Godnatt.
Spring Ricco
Jag har gjort om i mitt rum idag igen. Jag borde typ göra en parodi på mig själv eller något. Men nu ska det vara såhär ett bra tag framöver känner jag. HAHAH. Sure. Jag kan ju låtsas iallafall. Men så fort jag fått en idé i mitt huvud om hur jag vill att det ska se ut så får jag ingen ro förän jag satt den i verket. Men nu är jag faktiskt väldigt nöjd. Fast det sa jag förra gången också, och då insåg jag ändå iförrgår att det var jättefult. Hehe. Bajs. Jag känner mig inte riktigt frisk idag. Vaknade tio över åtta av att min mage kändes som en tvättbräda eller liknande. Det var ganska obehagligt men sedan somnade jag om och när jag vaknade igen två timmar senare kände jag mig nästan normal. Eller normal för att vara mig iallafall. Men jaha vad fint. Ska nog äta bröd och päronfil med flingor nu så att jag slipper tvättbrädskänslan imorgon bitti. Imorgon blir det förmodligen staden skulle jag tro. Jag kan inte fatta att det snöade hela dagen idag när det varit våraktigt tre hela dagar. Fan vad sur jag blir. Ska totalvägra världen nu. Hejs.
Fast nu kom jag att tänka på en sak. Vad är en tvättbräda egentligen? Är det en sån man använder när man handtvättar och skrubbar kläderna mot? Eller vad är det egentligen?
Fast nu kom jag att tänka på en sak. Vad är en tvättbräda egentligen? Är det en sån man använder när man handtvättar och skrubbar kläderna mot? Eller vad är det egentligen?
22:46
Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling
Because the night
Det är galet hur mycket jag känner för att baka något även fast klockan är halv två. Vore det inte för att jag redan bakat kladdkaka tre kvällar i rad nu så skulle jag nog våga äventyra min familjs skönhetssömn bara för att få knåda någon slags deg till någonting ätbart som jag kan äta till frukost inär jag vaknar tillsammans med päronfilet jag och Olivia köpte på ica. Det är galet hur ont i min rygg jag har och jag har även väldigt ont på vissa punkter på mina ben. Jag förstår inte riktigt? Något som är galet bra är att jag är klar med min bilduppgift och texten rymdes så det failade inte, och jag har dessutom skrivit hela texten till engelskan. Fast bara på svenska än så nu återstår det att översätta den, vilket är den svåra delen. Det kommer seriöst inte funka. Har skrivit något svårt och djupt och jobbigt poetiskt (oh vad oväntat), och jag vet inte om jag är tillräckligt bra på engelska för att fixa det. Öh. Min rygg gör verkligen ont. Det är kanske för att jag har burit omkring på min kamera hela dagen idag, och den är ju rätt så tung? Jahaja. Nu lyssnar jag på 41 Shots och den är vacker och hemsk och jag älskar Bruce och jag vill hemskt gärna ha juni och Tim och allting nu. X-files rullar antagligen på fyran nu, men min teve är svart och död och jag ska nog kolla lite Wat tills jag blir trött. Och jag vill fortfarande baka något, typ bröd. Med frön på. Som är mjuka inuti men hårda utanpå. Och nu tar detta inlägg slut på ett abrupt sätt känner jag, godnatt.
They can't touch me now, and you can't touch me now
Det är kväll. Och tiden går fortare än vad som borde vara tillåtet. Det är onsdag men om man tänker efter så är lovet snart slut. Torsdag, fredag och sen vanlig helg. Men det är okej för mig. Mitt lov har varit bra hittills och jag hoppas att det kommer fortsätta vara det också. Idag har jag varit i stan och träffat emosar, det var trevligt och soligt och blåsigt och kallt men bra ändå. Har massa bilder på kameran men de får jag ta hand om sedan, min hårddisk är nästintill full och jag vågar inte ladda in dem förän jag flyttat över en massa annat till nån extern hårddisk som jag måste få tag på på något sätt. Ikväll har jag pluggat! Amerikanska revolutionen och jag har skrivit ut bilder till mitt bildarbete och snart har jag en text färdig till det också. Det kommer antagligen bli världens mest enkla grej men jag orkar inte, det får bli bra såhär ändå. Ikväll åt vi pizza och jag kom underfund med att det var den första pizzan jag ätit sedan jag slutade äta nötkött, vilket var många många månader sedan nu. Så det fick bli en tumba. Mina föräldrar håller på att få något slags sammanbrott över mina matvanor, nudlar till lunch och pizza med enbart ost och svamp till middag. Fast jag måste erkänna att jag knappast kan få i mig allt jag behöver och det kan ju vara därför allt snurrar rätt ofta och kanske även därför himlen typ... roterar. Eller nä. Den mer drar sig inåt i sig själv. Snurrar in i sig själv. Men det funkar ju ändå. Ska bli duktig på sånt här nån dag.
Mitt dygn kommer vara så fuckat när skolan börjar igen. Vara vaken till fyra och sova till tolv. Fast jag ska sluta sova till tolv nu, tio ska jag ta mig upp imorgon. Jag kollade lite på X-files igårkväll. Det är jävligt svårt att undvika när det går på fyran klockan fem över ett, särskilt då jag vet att det kommer göra det många år framåt, jag kommer väl vara typ över tjugo då det når säsong nio. Så då kunde jag lika gärna ta tjurnen vid hornen (jag hatar ordspråk men vafan) på en gång, och det gick ju faktiskt bra. Det kändes dock jävligt fel och rubbat och bara allmänt galet så jag stängde av innan första reklampausen. Bäst att inte riskera något. Det kanske inte är dags för den här hälsosamma relationen än. Och alla som inte känner mig väldigt bra kommer antagligen inte förstå varför jag pratar om en teveserie som om det var någonting annat än just ja, en teveserie. Men det är väl bara att erkänna att jag har haft en mycket skadad relation till den. Och det var ju en fin tid i livet. Nä, det var det inte. Öh. Nä. Iallafall så kan jag meddela folket att jag har varit mycket törstig hela kvällen eftersom att pizzan var väldigt salt. Och Kram-lappen var inte kvar utanför Ica. Hur tråkiga får människor vara egentligen? Och Det kommer att bli bra ska du se-lappen var inte heller kvar utanför Hemköp. Hallå, hur kan man ta ner en sån lapp? Har man inget hjärta och anser att det är nedskräpning? Världen är så tråkig. Jag vill färglägga den.
Mitt dygn kommer vara så fuckat när skolan börjar igen. Vara vaken till fyra och sova till tolv. Fast jag ska sluta sova till tolv nu, tio ska jag ta mig upp imorgon. Jag kollade lite på X-files igårkväll. Det är jävligt svårt att undvika när det går på fyran klockan fem över ett, särskilt då jag vet att det kommer göra det många år framåt, jag kommer väl vara typ över tjugo då det når säsong nio. Så då kunde jag lika gärna ta tjurnen vid hornen (jag hatar ordspråk men vafan) på en gång, och det gick ju faktiskt bra. Det kändes dock jävligt fel och rubbat och bara allmänt galet så jag stängde av innan första reklampausen. Bäst att inte riskera något. Det kanske inte är dags för den här hälsosamma relationen än. Och alla som inte känner mig väldigt bra kommer antagligen inte förstå varför jag pratar om en teveserie som om det var någonting annat än just ja, en teveserie. Men det är väl bara att erkänna att jag har haft en mycket skadad relation till den. Och det var ju en fin tid i livet. Nä, det var det inte. Öh. Nä. Iallafall så kan jag meddela folket att jag har varit mycket törstig hela kvällen eftersom att pizzan var väldigt salt. Och Kram-lappen var inte kvar utanför Ica. Hur tråkiga får människor vara egentligen? Och Det kommer att bli bra ska du se-lappen var inte heller kvar utanför Hemköp. Hallå, hur kan man ta ner en sån lapp? Har man inget hjärta och anser att det är nedskräpning? Världen är så tråkig. Jag vill färglägga den.
Blinded by the light
Jag hoppas att våra namn kommer stå kvar där i en evighet. Men antagligen så kommer de inte att göra det, eftersom de redan börjat blekna. 
Idag besökte jag staden med min lillebror. Jag satte ut en av mina fina hybrider. Hoppas att ingen tråkig människa snor den nu, för då blir jag arg. 
Jag drabbades av en plötslig insikt idag. Molnen är mina vänner. Visst är dom det?
Kingdom of days
Jag och min bror chillade lite på asfalten denna morgon. Igår var nog den första riktiga vårdagen.
Nu får alla gå och ta sig en kram!
You're missing
Moretime
01:41
Desperata nattpromenader igen. Vad gör vi? Icataket och jag försökte ta ner julutsmyckningen. Den satt dock fast alldeles för bra. Men hur länge har de tänkt ha den där egentligen? Jag tror också att vi snodde en jordsäck som vi kastade i ån. Och en stjärna slockande idag.
Tiden dammar. Och jag kvävs av allt damm. Det fastnar i mitt hår och i min hals och det blir lite för svårt för att andas för att det ska kännas som att det är värt någonting, någonting alls. Det här. Jag är alldeles för svår för mitt eget bästa. Idag när pappa hjälpte mig med stilmallen började jag tänka på hur det skulle vara ifall man fick en mall över sitt eget liv, och så var man tvungen att lära sig de där satans htmlkoderna för att kunna förändra någonting alls. Och även om man försökte så blev allting fel. Och få fick man börja om från början. Återställ stilmall. Adjö liv.
Min lillebror sa ikväll till mig att lovet är till för att sova. Fan heller. Jag tänker inte sova. Imorgon ska jag nog leta mig ner till staden och se om det händer något trevligt, annars lär jag nog chilla på biblioteket. Jag har mycket att skriva nu. Och det känns som att jag har en deadline också. Varför? Jag vet inte varför. Jag vet inte om jag vill veta varför.
Just nu känns livet som en förvriden förkolnad smutsig... klump. Och det känns inte värt alls.
När jag blir tillräckligt stark ska jag förklara allting för dig.
01:39
Du är en gåta. Men det är okej, för jag tycker om att lösa gåtor. Och jag vill veta vem du är.
Natt. Sömnen lockar inte. Knappt det minsta ens. Har bakat kladdkaka ikväll, för det kändes rätt. Den såg rätt mesig ut men smakade gott ändå. Ska nog uppdatera med lite bilder snart igen tror jag. Måste bara fixa designen först. Får lite ryck annars. Jaja, alla får ha en fin natt och drömma något fint. Jag drömde om dig igårnatt igen och det sög. Kram.
Natt. Sömnen lockar inte. Knappt det minsta ens. Har bakat kladdkaka ikväll, för det kändes rätt. Den såg rätt mesig ut men smakade gott ändå. Ska nog uppdatera med lite bilder snart igen tror jag. Måste bara fixa designen först. Får lite ryck annars. Jaja, alla får ha en fin natt och drömma något fint. Jag drömde om dig igårnatt igen och det sög. Kram.
Förvirrat och konstigt och udda
Långfredagen har varit jävlig. Mina familjemedlemmar måste tro att jag är skadad eller nåt, för jag är rastlös och knappt pratsam alls, och det är mycket ovanligt för att vara mig. Jag kan inte äta men blir knappt hungrig längre. Sover konstigt och blir arg för att ingen väckt mig. Hatar att sova till halv ett. Vi har hälsat på farmors syster på sjukhuset idag. Jag gillar inte alls sjukhus kände jag idag. Korridorerna ger mig andnöd på ett sätt som inte alls är trevligt och jag glömmer aldrig bort då jag störtade ut därifrån med tårar som bara rann och vägrade sluta rinna och jag satt i entrén hur länge som helst och bara grät och snörvlade och mina ögon blev hemskt röda. Och jag vet att jag aldrig har skrivit om de där veckorna i Oktober men jag vet inte om jag borde det heller. Vill inte, komma ihåg. Vill inte. Allt var kaos. Och skit. Och jag tänkte mest bara på döden och hade svårt att ägna mig åt livet just då. Nåja. Det var ju längesen nu.
Om saker och ting vore enkla. Jag och Signe pratade lite om hur det hade varit ifall man fick precis den person man ville ha, utan svårigheter. Man gick fram till objektet och sa "Hej, jag vill ha dig!" Och då log personen och tog en i hand för så var ju reglerna. Men det hade inte varit kul. Så då är slutsatsen enkel, saker och ting ska vara svåra. För det är först då de ger en något i slutändan. Men måste de vara såhär svåra och komplicerade och allmänt jätteinvecklade och typ... kryptiska?
Idag läste jag ut boken om Apelsinflickan och i den boken fanns det någon som bröt mot reglerna. Så idag har jag tänkt mycket på att bryta mot reglerna. Livet är ju en saga trots allt, och inte vilken saga som helst. I och med att vi finns till i den här sagan borde linjen till vad som är osannolikt redan ha korsats. Vi föds till den här sagan inte bara för att leva, utan också för att dö. Och har man inte levt innan sagan når sin sista punkt så får man skylla sig själv. För sådana är reglerna.
Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända nu. Jag kan bara hoppas att det blir något bra. För jag tror inte att jag kan påverka det längre. Jag vet bara att jag har drömt precis de drömmar jag inte ville drömma, och mina armar värker efter någon att hålla om.
Ikväll har jag iallafall pysslat lite på mitt golv. Så nu har jag lite nya saker att 365:a med. Får bli till veckan det. Har även uppdaterat min andra blogg, http://kreativuggla.blogspot.com/. Är så himla glad i hjärtat för att Navid länkat till den på självaste http://www.365saker.se/! Jag är 365 ugglan nu. Och jag älskar det. Imorrn (eller senare idag blir det väl nu) ska jag följa med min mami till stan för att inhandla en plattång eftersom att min får en massa säkringar att gå och den kommer säkerligen snart att orsaka en eldslåga i min lugg om jag fortsätter att använda den. Och det känns ju lite onödigt. Och jag tror att jag ska fixa till den här bloggen snart, för jag får spasmer av att hur trist designen är. Och att texten typ pressas ihop på en sida när det finns en massa plats över. Och allt. Ja. Spasmer. Höh. Nä vafan jag vet inte.
Puss på Lisse för att hon förgyller min kväll och är en fin människa. Vi ska måla världen i sommar.
Om saker och ting vore enkla. Jag och Signe pratade lite om hur det hade varit ifall man fick precis den person man ville ha, utan svårigheter. Man gick fram till objektet och sa "Hej, jag vill ha dig!" Och då log personen och tog en i hand för så var ju reglerna. Men det hade inte varit kul. Så då är slutsatsen enkel, saker och ting ska vara svåra. För det är först då de ger en något i slutändan. Men måste de vara såhär svåra och komplicerade och allmänt jätteinvecklade och typ... kryptiska?
Idag läste jag ut boken om Apelsinflickan och i den boken fanns det någon som bröt mot reglerna. Så idag har jag tänkt mycket på att bryta mot reglerna. Livet är ju en saga trots allt, och inte vilken saga som helst. I och med att vi finns till i den här sagan borde linjen till vad som är osannolikt redan ha korsats. Vi föds till den här sagan inte bara för att leva, utan också för att dö. Och har man inte levt innan sagan når sin sista punkt så får man skylla sig själv. För sådana är reglerna.
Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända nu. Jag kan bara hoppas att det blir något bra. För jag tror inte att jag kan påverka det längre. Jag vet bara att jag har drömt precis de drömmar jag inte ville drömma, och mina armar värker efter någon att hålla om.
Ikväll har jag iallafall pysslat lite på mitt golv. Så nu har jag lite nya saker att 365:a med. Får bli till veckan det. Har även uppdaterat min andra blogg, http://kreativuggla.blogspot.com/. Är så himla glad i hjärtat för att Navid länkat till den på självaste http://www.365saker.se/! Jag är 365 ugglan nu. Och jag älskar det. Imorrn (eller senare idag blir det väl nu) ska jag följa med min mami till stan för att inhandla en plattång eftersom att min får en massa säkringar att gå och den kommer säkerligen snart att orsaka en eldslåga i min lugg om jag fortsätter att använda den. Och det känns ju lite onödigt. Och jag tror att jag ska fixa till den här bloggen snart, för jag får spasmer av att hur trist designen är. Och att texten typ pressas ihop på en sida när det finns en massa plats över. Och allt. Ja. Spasmer. Höh. Nä vafan jag vet inte.
Puss på Lisse för att hon förgyller min kväll och är en fin människa. Vi ska måla världen i sommar.
Udda
Spontanpoesi i väntan på lektioner man inte ens tänker delta i. Någon dag ska jag skriva något med tydliga ramar och anvisningar om vad jag menar med allting. Någon dag, kanske, troligen inte. Äsch, fan vad meningslöst ändå. Fan vad meningslös påsken är. Men man får ju lov. Och det är alltid något bra. Nästan iallafall. Orkar inte förklara mig just nu, är bara jävligt förvirrad. Jag vill bryta mot alla slags regler just nu. Alla stoppskyltar som satts upp under dessa månader, allting som säger att längre än såhär kan vi inte gå. Jag vill bara... Jag vet inte riktigt. Och det är väl där problemet ligger. Förbannade hjärta. Fula blodiga klump som jag tydligen inte kan leva utan och heller inte klarade av att rita av korrekt på biologiprovet i höstas. Jobbigt läge du har försatt mig i nu. Jag kan ändå inte låta bli att vara lite glad. Det skulle kunna vara ingenting alls men jag är beredd att ge det en chans. För jag vill.
Alla borde läsa Brev från ljusårs avstånd av Jostein Gaarder, för övrigt. Är bara på sidan 76 än så länge men den verkar vara jävligt bra. Vet inte riktigt om jag stött på en liknande bok tidigare. Men nä, nu ska jag chilla framför Scrubs tills jag typ... blir trött. Och det kommer ju hända. Nä. Kram.
Alla borde läsa Brev från ljusårs avstånd av Jostein Gaarder, för övrigt. Är bara på sidan 76 än så länge men den verkar vara jävligt bra. Vet inte riktigt om jag stött på en liknande bok tidigare. Men nä, nu ska jag chilla framför Scrubs tills jag typ... blir trött. Och det kommer ju hända. Nä. Kram.
Och det är konstigt, hur det kunde bli såhär
Ikväll är min sinnesstämning förändrad på ett nästan drastiskt sätt. Jag vet inte om det är bättre eller sämre på något sätt alls jag kan bara känna att någonting långt inne någonstans kanske jättelångt borta men ändå, något är inte på det sätt det var igår. Ikväll är jag också frustrerad. Jag sitter och stirrar på mitt vid det här laget sönderöppnade och sönderscrollade och sönderraderade och sönderändrade worddokument som än så länge bara består av fyra sidor, och dokumentet med saker jag cuttat bort från den är hela 20 sidor långt. Ikväll förstår jag inte hur det här ska gå till. Hur ska jag få alla att förstå precis hur mycket Nathalie och Evelyne älskar varandra? Hur ska jag kunna förklara allting de har gått igenom utan att skriva om det? Jag vill att läsaren ska förstå allting jag vet, men jag vet att något sådant bara är möjligt om man är en jävligt skillad författare. Någon dag, säger jag bara. Och hur ska jag få orden att göra som jag vill? Ska jag droga dem? Söva dem och sedan stuva omkring dem och ändra på dem precis hur mycket jag vill? Är det emot reglerna? Skulle det rubba någon slags balans? Och vad fan babblar jag om egentligen? Nu grubblar jag iallafall på vad som hänt med Nathalies föräldrar och hur det egentligen kommer sig att Evelyne är som hon är. Varför hon föraktar saker och ting jag själv sätter högt. Nathalie och Evelyne är en så länge en gåta. Tänk om jag är den enda som kan berätta deras historia? Som kan knäcka gåtan? Jag måste erkänna att jag blivit lite besatt av de här människorna, som inte ens existerar i samma verklighet som vi. Och ibland är jag bara en sån hopplös poet att jag vill göra illa mig själv. Något är ju fel. Ge mig en kram, så kanske allt blir bra. Livsfilosofin fortsätter! Någon som vill joina?
Ibland petar jag lite på det svaga U som finns att urskilja på min handled. Mitt sista och kanske mest varaktiga minne från en annan tid då jag inte förstod saker jag förstår nu. En tid då jag var lycklig på ett sätt jag inte är nu, men också mådde sämre än vad jag någonsin gjort. Jag ältar inte saker och ting idag, för jag inser det onödiga i sånt. Jag ångrar inte detta avtryck på min hud, även om det är så onödigt då det ändå finns inpräntat i mitt hjärta. Det gör nästan inte ont när jag tänker på det längre, för det börjar vara så längesen. Och jag vet att vi kommer att mötas en dag, så det är ingen fara. Jag står ut tills dess. Jag klarar mig. Har inte behövt dig på väldigt länge. Och det är sant. Konstigt, hur det kunde bli såhär. Någon dag ska jag bli helt oberoende av människor. Eller är det farligt? Det låter inte så hälsosamt när jag tänker efter? Det har nog sina fördelar och nackdelar, skulle jag tro. Jaja.
För att övergå till någonting helt annat, idag har jag köpt ett par byxor. Det händer inte ofta, och den enda anledningen till att det hände idag är nog därför att mina föräldrar tjatar så på de extrema hål som börjar uppstå i mina favoritbyxor. Fast jag själv börjar faktiskt inse problemet, då tanken på att tvätta dem skrämmer mig litegrann, liksom ofta de skulle klara av det? De kommer falla ihop i tygbitar i en sorglig liten hög. Och det hade varit tråkigt. Jag är också redigt upprörd på alla byxor som finns att köpa i dessa h&m-butiker. De är ju seriöst fan helt sjuka. Ska man tvunget ha världens smalaste jävla lår och midja för att kunna ha ett par fina byxor? Jag känner inte för att ha det, och jag har det inte heller, men jag vill ändå kunna köpa ett par byxor utan att behöva leta som en besatt för det. Orka det här jävla samhället. Öh. Nä, men jag hittade ett par byxor iallafall.
Min kväll har bestått av ytterst lite pluggande. Men några frågor om den amerikanska revolutionen har ändå blivit besvarade, så något har blivit gjort iallafall. Annars har jag dansat omkring i mitt rum endast iklädd trosor och ett grönt linne till Ebba Grön. Ett inlägg i Tims blogg fick mig att inse hur fruktansvärt längesen det var jag lyssnade på dem. Hemskt. Borde inte glömma bort underbar musik. Jag ska totalvägra. Var är min sån tröja? Jag sa till min pappa att jag skulle totalvägra idag. Det ska jag också. Och det känns bra. Och detta blev ju ett ganska meningslöst inlägg skrivet till följd av en flykt från det vanliga, so-böcker och annat tråkigt, men jag tycker det är lite roande att skriva en massa nonsens, som kanske inte är nonsens egentligen. Det hemska är att jag skulle kunna skriva om allt möjligt hur länge som helst. Jag har svårt att se att någon annan finner dessa inlägg intressanta att läsa, men det vore fint om det var så. Vem vet? Gud? Nej. Gud vet nog inte. Gud finns nog inte. Iallafall, nu ska jag gå och göra något vettigt. Jag hoppas att alla har en fin kväll eller vad det nu är. Kram.
Jag ska skratta när du faller sönder.
Ibland petar jag lite på det svaga U som finns att urskilja på min handled. Mitt sista och kanske mest varaktiga minne från en annan tid då jag inte förstod saker jag förstår nu. En tid då jag var lycklig på ett sätt jag inte är nu, men också mådde sämre än vad jag någonsin gjort. Jag ältar inte saker och ting idag, för jag inser det onödiga i sånt. Jag ångrar inte detta avtryck på min hud, även om det är så onödigt då det ändå finns inpräntat i mitt hjärta. Det gör nästan inte ont när jag tänker på det längre, för det börjar vara så längesen. Och jag vet att vi kommer att mötas en dag, så det är ingen fara. Jag står ut tills dess. Jag klarar mig. Har inte behövt dig på väldigt länge. Och det är sant. Konstigt, hur det kunde bli såhär. Någon dag ska jag bli helt oberoende av människor. Eller är det farligt? Det låter inte så hälsosamt när jag tänker efter? Det har nog sina fördelar och nackdelar, skulle jag tro. Jaja.
För att övergå till någonting helt annat, idag har jag köpt ett par byxor. Det händer inte ofta, och den enda anledningen till att det hände idag är nog därför att mina föräldrar tjatar så på de extrema hål som börjar uppstå i mina favoritbyxor. Fast jag själv börjar faktiskt inse problemet, då tanken på att tvätta dem skrämmer mig litegrann, liksom ofta de skulle klara av det? De kommer falla ihop i tygbitar i en sorglig liten hög. Och det hade varit tråkigt. Jag är också redigt upprörd på alla byxor som finns att köpa i dessa h&m-butiker. De är ju seriöst fan helt sjuka. Ska man tvunget ha världens smalaste jävla lår och midja för att kunna ha ett par fina byxor? Jag känner inte för att ha det, och jag har det inte heller, men jag vill ändå kunna köpa ett par byxor utan att behöva leta som en besatt för det. Orka det här jävla samhället. Öh. Nä, men jag hittade ett par byxor iallafall.
Min kväll har bestått av ytterst lite pluggande. Men några frågor om den amerikanska revolutionen har ändå blivit besvarade, så något har blivit gjort iallafall. Annars har jag dansat omkring i mitt rum endast iklädd trosor och ett grönt linne till Ebba Grön. Ett inlägg i Tims blogg fick mig att inse hur fruktansvärt längesen det var jag lyssnade på dem. Hemskt. Borde inte glömma bort underbar musik. Jag ska totalvägra. Var är min sån tröja? Jag sa till min pappa att jag skulle totalvägra idag. Det ska jag också. Och det känns bra. Och detta blev ju ett ganska meningslöst inlägg skrivet till följd av en flykt från det vanliga, so-böcker och annat tråkigt, men jag tycker det är lite roande att skriva en massa nonsens, som kanske inte är nonsens egentligen. Det hemska är att jag skulle kunna skriva om allt möjligt hur länge som helst. Jag har svårt att se att någon annan finner dessa inlägg intressanta att läsa, men det vore fint om det var så. Vem vet? Gud? Nej. Gud vet nog inte. Gud finns nog inte. Iallafall, nu ska jag gå och göra något vettigt. Jag hoppas att alla har en fin kväll eller vad det nu är. Kram.
Jag ska skratta när du faller sönder.
Titta noga på bilden
Lyssnar på förbjuden musik idag. Musik som jag antagligen med mig själv eller någon annan slutit ett tyst löfte om att aldrig någonsin mer lyssna på eftersom att de härstammar från depressiva och dystra perioder i livet. Three days grace hör dit för min del. Mad world hör dit på ett nästan plågsamt sätt, så plågsamt att tre personer alltid rycker till när Oscar börjar plinka den på piano under musiklektionerna. Porcelain and the tramps hör dit. Utan tvekan. I'm your favorite drug. Jag känner stark motvilja inför att lyssna på dem, eftersom att jag inte känner för att bli neräcklad av gamla konstiga jobbiga minnen. Nin bör jag inte ens prata om, de är nog de som skulle kunna framkalla de allra starkaste minnena i mig. Så jävla fuckigt. Jag älskade dem så mycket och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att kunna skapa mig en hälsosam relation till dem. Trent. Arvika i sommar. Jag bör nog inte fara. Kanske förstätts i en spiral igen. The downward spiral. Har redan gråtit till Hurt en gång. Det kanske räcker.
Nu kom pappa just in och sa att han hade bokat en kurs till fjärde-femte juni. Så jävla korkat. Han avbokade den nästan direkt iallafall. Hur kunde han glömma Bruce? Jag ser fram emot det så mycket att jag nästan kryper på väggarna när jag tänker på det. Eller nåt sånt. Nästan. Det är inte ens så länge kvar om man tänker optimistiskt. Nu ska jag iväg och handla material till tankeböcker, hejs.
Dödläge
"Men vafan Anna, det händer ju inget."
Jag vet att jag är svår. Olivia klagar, jag klagar. Och då blir saker och ting bara typ... komplicerade. Mer komplicerade än vad de borde vara.
Imorrn ska iallafall vara min första dag med en livsfilosofi om att kramar är lösningen på allt.
Jag vet att jag är svår. Olivia klagar, jag klagar. Och då blir saker och ting bara typ... komplicerade. Mer komplicerade än vad de borde vara.
Imorrn ska iallafall vara min första dag med en livsfilosofi om att kramar är lösningen på allt.
I just can't face myself alone again
Idag har Nathalie och Evelyne fått lite färg på kinderna och lite mer liv i ögonen. Det känns som något väldigt bra. Det kanske kan bli något ändå. Jag tror att jag kommer att bli väldigt ledsen på mig själv om jag låter dem bli svagare och svagare och till slut försvinna. Jag kommer att sakna dem om de slutar att dyka upp i mina tankar titt som tätt. Jag har hela handlingen i mitt huvud men samtidigt fattas det så mycket. Allting jag har är nog bara detaljer, men detaljer som skulle kunna göra allt.
Kvällen har spenderats hos Mikaela med kladdkaka och ett dammsugarmunstycke som såg elakt ut. Ikväll vet jag inte riktigt vad jag ska syssla med, för jag känner inte för att sova. Jag känner aldrig för att sova längre. Förut var det typ mitt liv. Fast det var ju ett tag sen nu, men ändå. Om det snöar imorgon så ska jag skriva ett argt brev till Gud. Jag tror inte att någon fattar vad jag känner för att ta ett tåg till Stockholm eller Göteborg och stanna där tills saker och ting känns bra. Om någon vill följa med så tror jag att jag gör det. Någon random? Jenny lät ju lite sugen när jag sa att vi kunde röka cigaretter i ett öppet tågfönster. Men åh vafan. Bajs. Desperationen är här igen, och jag välkomnar den inte.
I hope you feel the way I do
I helgen har jag hunnit med att ta hela 300 bilder, vilket känns väldigt bra. Lördagen spenderades på stan med Mikaela. Mycket 356:ande och en hel del tankar om att allting kanske blir bra ändå. Man vet ju aldrig. Riv inte ner våra lappar nu bara, för det tog tid att sätta upp de! Till veckan blir det att tillverka armband och kanske även några tankeböcker. På kvällen följde jag med min mamma på inflyttningsfest hos en vän. Deras lägenhet var sjukt fin och en liten människa vid namn Thilde gjorde min kväll. Allting är så enkelt med små barn. Kan även berätta att deras toalett inte hade något lås vilket medförde att jag denna kväll även fick se en man kissa. Det var lite obehagligt att se kisset i luften sådär. Jaja.
Hemma var klockan nästan en ny dag och jag somnade sent efter ett wat-avsnitt. Älska.
Idag var jag och Mikaela på folkkök. Jag har börjat tycka om veganmat mer och mer, och denna gång led maten inte heller av en överdos av vitlök, och det uppskattades. Jag borde skapa en tradition kring söndagar och folkkök, för det är faktiskt väldigt trevligt där. Och om jag ska bli vegan någon gång måste jag ju vänja mig. Många ord och meningar och tankar som inte fått sig ord än fanns på min tunga idag, men nej. En annan dag kanske. Jag har saknat oss.
Ikväll Johnossi återvänt till mina högtalare. Det känns som ett fint återseende. Nu är det några timmar kvar av kvällen och jag funderar nästan på att ägna dem åt pluggande för ovanligheternas skull, fast nej, jag tror inte det. Jag borde väl egentligen bry mig om det faktum att jag har missat en del genomgångar och liknande och kanske att jag borde ta igen det på något sätt, men det känns inte så viktigt. Den amerikanska revolutionen har legat på mitt skrivbord hela helgen i form av ett anteckningsblock märkt med ordet SO men jag tror att den får ligga kvar där tills imorrn då jag kommer att stoppa ner den i min ryggsäck och ta med mig den till skolan. Där kanske jag öppnar den. Ikväll hoppas jag att jag drömmer något fint. Jag hoppas att alla har haft en lika bra helg som jag har haft, kram.
A black bird in your mind
Because you held your breath
Istället för att plugga organisk kemi
Detta är då hur trädet såg ut ungefär ett dygn senare. Ballongerna hade dött och jag tror att några blivit stulna, och även fast vi inte hann med särskilt mycket tycker jag att det blev rätt charmigt. Vi ska nog fortsätta på det till veckan.
Maybe we are the damaged ones
Jag och Olivia är ganska bra. Det gjorde lite ont att sitta uppe i ett träd och det regnade lite smått och jag blev ganska blöt om fötterna när jag hoppade ner och jag failade på att blåsa upp ballonger för de sprack bara men ändå. Det blev väldigt fint ändå tycker jag, även fast vi inte hann med så mycket. Skvallra inte.
Vid sjutiden idag fick jag lite ryck och drog med mig min lillebror ut. Jag tycker inte att det är bra att han bara ligger och sover. Vi turades om att skjutsa varandra på min cykel och jag tryckte hans famn full med Kitkat från Ica. Ibland behövs choklad. Ibland undrar jag om det är ens är möjligt att må bra i ett hem där alla skriker på varandra och är trötta på allt. Jag brukade vara bra på det förut. Nu har iallafall mami sagt att hon skiter i vad jag gör och jag vet inte om jag ska vara glad eller leden eller vad jag ska vara egentligen. My mind's a mess.
Det finns vissa känslor man inte kan förklara. Som när man ganska genomblöt går hem i regnet och det är ganska mörkt och alldeles öde och allt man egentligen är helt säker på är det faktum att man kan spegla sig i vattenpölarna och se en förenklad version av sig själv.
Jag tror inte att jag känner för att sova inatt. Jag känner för att lyssna på Anna Ternheim och ägna mig åt enkla saker. Klippa hjärtan i papper och skriva fina saker på dem. Dricka oboy eller juice. Lyssna till regnet. Stänga in tankarna i regndropparna och låta dem försvinna så fort de träffar marken. Ja. Det hade varit fint. Kanske glömma allt.
Imorrn slutar vi tidigt och jag och Olivia lär ta halv två bussen in till stan och hitta på något trevligt med min kamera. Imorrn kommer att bli en bra dag. Nu ska jag gå och leta efter ett till täcke, hejs.
I made a promise to you
Livet verkar plötsligt ha förlorat alla sina färger och all sin glans. Jag vet inte om jag har gjort allt jag kan för att förhindra det men nu händer det ändå och allting känns ganska jobbigt och ganska meningslöst. Jag vill skriva, vackra meningar om sällsamma ting. Jag vill fota, bilder som folk måste tänka efter för att förstå det allra minsta och bilder som är alldeles självklara. Jag vill klippa och klistra och göra något fint men jag orkar inte ens lyfta pennan för att skriva ner mina tankar. Ögonblick. Det är egentligen allt vi har. Jag lever på någon slags sparlåga nu. Något måste hända. Idag kom jag till skolan ganska många timmar försent eftersom att min säng kändes mer lockande än livet en dag som denna, och jag kände att jag var så djävulskt trött på allting. Det känns som att ingen tar sig någonstans här. Alla står och trampar på samma jävla fläck. Hur orkar folk? Hur orkar jag? Jag märker hur mitt tålamod och goda humör som varit med mig nästan hela terminen håller på att sina. Snart finns det inget kvar men jag är rädd för att dra mig undan. Jag vet att det egentligen inte är lösningen, för det är antagligen ingenting som kommer att få mig att må bättre. Men jag kan inte rå för att jag är trött på det allra mesta. Jag kanske borde förlåta folk jag älskar även fast de bär sig förjävligt åt. Hur överseende ska man vara med sina vänner egentligen? Räcker det med att man visar att man finns där även fast de väljer bort en? Eller borde man låta folk irra omkring på egen hand tills de hittar rätt igen? Jag är trött på att vara trött. Jag läser böcker men personerna i dem har fel namn och jag börjar reflektera över mitt eget liv alldeles för mycket. Jag förstår saker jag inte vill förstå. Vissa saker förstår jag inte. Är människor så korkade? Jag vill tillbaka till Stockholm och Caroline och vara glad igen. Och det här känns som ett såntdär lagomt depressivt inlägg som ingen människa kommer våga kommentera. Jag hoppas att ni har en bra dag iallafall. Kram.
Slussen
I look up at the sky when I'm alone
